Följetongen om H & E

Hej hallå!

Vart ska jag börja...

Evve kommer snart. Hon å killen ska ju flytta hit. Har säkert nämnt det tidigare.
3:dje oktober parkerar dom här i stan. Samma dag som jag fyller 25! Ska bli så himla roligt.

Har planerat ett litet kalas oxå, hoppas hon kan komma. Bjudit lite andra vänner oxå, nu funderar jag bara över om det ska bli en tjejfest eller bjuda med männen oxå...får se hur det blir.

På jobbet känns det bättre. Läget är väl oförändrat förutom att ja pratat med facket, som informerade mig om mina rättigheter. Jag har bl.a rätt till tre månaders uppsägningstid av min nuvarande tjänst. Det vet jag med säkerhet att cheferna inte räknar med...nu fattar jag varför dom tyckte att vi inte skulle blanda in facket! Men dum e jag inte...jag ska ha det jag har rätt till!!

Jag har börjat rida oxå! Åhh, det känns så jävla roligt..Ett intresse som legat på hyllan i typ tio år. Men nu e jag redo igen. I fredags red jag första gången i min grupp. Det gick sådär men va kul ändå. Man e ju där för att bli bättre :)

Lite tråkigt e dock att det känns som om min "bästis" har fullt upp å inte tänker på/struntar i mig. Tror inte hon vet om hur jag känner. Förstår inte varför tjejer inte kan göra saker tillsammans. När jag träffar en kompis behöver jag inte vara "exklusiv" med bara den kompisen. Jag delar gärna med mig av mina vänner. Hon och en ny bekant skulle börja på thaiboxning. Det var först när vi pratades vid samma kväll som hon nämnde det å sa att jag kunde följa med. Jag kunde tyvärr inte men tror inte hon hade ringt å frågat om det inte kommit på tal när vi väl pratade.
Samma är hästintresset vi har gemensamt...nu har den nya bekanta en bror som har hästar dom kanske ska fara å rida på. Varför går det inte att bjuda med mig oxå?? Vi har träffats, å jag tyckte iaf hon va trevlig..vet ju inte vad hon tyckte om mig. Varför kan man bara vara två??

(Nu kom jag å tänka på när jag å Hellen va på fest hos en av mina vänner. Dom bor båda i Sthlm och känner väl inte överdrivet mycket folk där. Så dom kom överänns att gå ut tillsammans, sen frågar Hellen om det är ok att hon går ut med min kompis....VA...det är väl såklart att det är ok. Jag anser mig inte ha ensamrätt på mina vänner)

Speciellt när det är ett intresse vi alla har. Min kompis ska oxå börja rida igen, hon mailade klubben å frågade om plats i hennes gamla ridgrupp. Skrev oxå att det är en kompis som är intresserad att rida i samma grupp. Trodde först att hon menade mig, men det var det ju inte.

Vet inte vad som händer faktiskt. Har vi inget att utbyta längre när hon fått barn och inte jag? Vet att hon är en väldigt social tjej med många vänner. Vill bara att hon uppskattar mig lika mycket som jag uppskattar henne. Funderar nu på om jag felaktigt tog för givet hennes stöd när jag genomled min smärta. Tog jag för givet att hon skulle lyssna och stötta mig även fast det tog så lång tid.
Jag var beredd att det skulle ta på vänskapen då hon fick barn, som kanske är den största omställningen i livet. Men trodde inte det skulle vara för att hon gick vidare utan mig. Som att nu när jag inte har barn har vi inte så mycket gemensamt längre.

Tror och HOPPAS att jag överdriver. Jag känner mig nog bara lite ensam just nu samtidigt som hon har massa på gång. Hon frågade ju ändå om jag skulle med på Thaiboxningen och hon har ju varit med i stallet och kollat på min ridlektion. Om två helger ska vi resa till Umeå för att kolla på Hopp-SM, bo där hela helgen och bara ha det mysigt. Ska bli kul!

Det känns faktiskt bra med H nu. Var hos hans pappa igår, hans syster skulle klippa han. E som en mysig familj. Syrran frågade om jag ville ha kaffe eller te. Efter jag tackat nej kom ett långt utlägg från hans pappa om hur man gör i deras hushåll. Man bara tar det man vill ha! Men om man tar den sista kakan kan man ropa -JAG TAR DEN SISTA KAKAN!, för det e så tråkigt att komma hem från jobbet å tro att kakan e kvar :) HAHA, svarade att det kommer jag inte göra (bara ta det jag vill), men tack då vet jag :)

Funderar om jag ska ta tag i mitt nyttiga liv snart. Har ju iofs börjat rida, å det e ingen barnlek. Jobbigt som satan när man inte e van. Men få bättre ordning på maten, även om det blivit lite bättre.

Men just nu är jag nöjd och glad över livet. Allt kan ju inte vara perfekt, vad skulle man då blogga om ;)

(om ni inte listat ut det så bloggar jag för att få ut mina känslor, sitter inte å gnäller över allt detta till alla jag känner :) Då skulle jag nog inte ha några vänner alls som orkade med mig)

Nu natta, bloggat i evigheter nu :) Puss & God natt

Skrivet av Dorran, 2009-09-13 23:48