Följetongen om H & E

Jag å Evve har varit å druckit öl i baren...som vanligt efter jobbet:) Det var ett gäng från Kiruna där. Killarna körde ju dansen "isborren". Faan, vad roligt det var. Först borra, sen sparka bort snön, sen PIMLPA! Haha, Evve ska lägga upp det på sin bilddagbok.

H var här i veckan, åkte hem i tisdags. Det var kul när han var här, men ändå skönt när han åkte, men det e nog bara för att vi nöter ut varann. hade lovat tjejerna att det inte skulle vara nå "nattaktiviteteter"...Men det gick ju inte att undvika. Om man har en naken man i en 90´s säng...hmmm..det blev då minst en gång om dagen. Å han hade köpt lite "presenter". Lite glidmedel och en penisring:) Det var ganska trevligt faktiskt. Det e så skönt med någon man verkligen kan vara sig själv med. Känns aldrig pinsamt eller generat när vi e tillsammans. Och jag trivs ovanligt bra med min kropp tillsammans med H.

Det känns bra. Jag vet inte riktigt om vi sa att vi skulle räknas som pojk/flickvän, men det...

har skrivit ett meddelande till E nu, det var fruktansvärt jobbigt och jag har haft lite ångest hela dagen. Men det var tvunget att göras så nu är det gjort, känns lite skönt oxå.

H ska komma hit imorn, ska stanna till tisdag så det blir nog ingen uppdatering förrän då. Lite jobbigt bara att tjejerna alltid e lediga när ja e ledig. När ska man få lite privat time ;)..Men chefen har bytt pass på mig och Evelina så har två timmar på fredag när ingen e hemma..hehe, faan va jag ska sexa då!!
Har lovat Evelina att hon ska slippa höra mystiska ljud hela natten (tror hon va lite orolig på riktigt), för hon bor vägg i vägg med mitt rum.

Skickade en ganska naken bild senast, så tror han e lite småsugen oxå;) Jajja, får väl lägga band på oss..Tjejerna hänvisade oss till toaletten i servicehuset. Hoppas det inte blir så illa:)

Nu ska jag natta så jag e pigg å fräsch imorn.

Ha D tills nästa gång!

Ja, jag har fastnat för jag tror på oss med Scotts. Lite pinsamt, men va tusan...vilken fin trudelutt :)

du var så vacker när jag såg dig, en gudinna som försvann på höga klackar

haha

Men till det vanliga..

Pratade med H igår. Det var jag som va så pratsugen. Varje gång jag pratar med han blir jag mer och mer bestämd att det är han jag vill ha. Vill så gärna att han kommer hit.
För att han ska komma hit måste jag berätta åt E att jag inte vill nå mer, att det inte finns nå planer att försöka igen när han kommer tillbaka heller. Att jag träffar nån anna. Det är det enda rätta, det är så jag vill ha det. Och H oxå, det förstår jag. Annars skulle det bara vara samma sak som tidigare.

Är en fegis! Men skulle vara skönt om E kunde ringa eller skriva att han har gått vidare, eller att han har träffat nån annan. Vill inte såra han igen, det var nog hemskt förra gången. Men det kan ju inte hjälpas då jag tror att ja inte vill vara med han. Och om det...

...tänker jag på H!

Fattar inte ens varför E är ett problem. Han är inte i mina tankar, förrutom när jag får nån form av ångest för mitt framtida liv. Jag längtar efter H, saknar HANS händer på min kropp , inte E:s..Hur kan det då vara ett svårt val??

Pratat med H i telefon. Sa ju att vi inte skulle höras...skrev på facebook att jag ville "kramas med dig". Han tog det som att det var han jag menade (och det var det ju). Fick ett sent sms kramar. Svarade. å sen frågade han om jag ville prata med han..såklart jag vill..Ringde han å vi pratade säkert tre timmar. Vi fick utrett ganska mkt som jag funderat över. Tex hur han vill att hans liv ska se ut i framtiden, om hans depression och hur det skulle påverka en eventuell framtid tillsammans.

Vi pratade här om dagen oxå. Tror han va lite pilsk :) Han sa allvarligt 'saknar dig, och din kropp!' Sen försökte han få mig att skicka nakenbilder via sms...HAHA
Har alltid sett han som en ganska sansad kille, som inte bara e...

Ja, visst är det knepigt, å inge klokare blir jag..

Idag gick jag en prommis med Evelina å mina problem kom på tal. Hon tyckte jag skulle välja den jag hade bäst sex med:) Ja, det hade ju varit ett enkelt val. Å frågan är om jag kanske borde göra det. Inte nu bara av den anledningen, men tror inte jag skulle kunna vara med E utan att tänka på hur bra det är med H. Jag känner mer och mer att det är H jag vill vara med. Jag vill däremot vara helt säker på att jag pallar med att E går vidare. Gör jag det? Den frågan har tagit upp hela min dag.

Allt lutar åt H, men kan inte släppa vissa tankar. Om vi säger att det skulle bli så att vi blir ett par...skulle han om några år vilja ha barn och skulle han palla det? Tänk om han blir sämre igen...Jag är så rädd för att leva med en sån människa. Skulle jag bli själv då? Kommer han kunna ha ett jobb eller skulle det alltid vara problem med ekonomin? Det värsta är att jag vet att han inte kan lova mig nåt...

Jag saknar...

Japp, har inte blivit nå klokare sen sist. Men måste skriva av mig lite.

Funderar mkt, men det märks säkert:) Var nog bra att åka iväg, känner att jag får lite mer klarhet i mina tankar än när jag e hemma. Med betoning på lite. Kan nog säga, även om jag e på jobbet eller ser på film, att jag tänker på H och E hela tiden. Analyserar och funderar.

Igår var jag inne på att jag kanske känner en så stark koppling till H att det kanske skrämmer mig lite. Att verkligen släppa in han på livet, göra sig sårbar. Att ha en kille som man delar superbra sex med, humor och att man kan prata om precis vad man känner. Kan väl inte påstå att jag haft någon sådan i mitt liv tidigare. Men sen kommer alla dom andra tankarna...har vi samma framtidsplaner, har han några alls? Om/när passionen svalnar, kommer vi kunna dela ett liv då?

Med E känns det som att vi har samma framtidsplaner, han är beredd att bygga ett liv med mig.

Nä, trött som fann, blev bara fundersam efter att...

Borde jag släppa H? Är det det som behövs för att må bra? Nu har det varit fram och tillbaka i ett år, fruktansvärt lång tid. När jag tänker tillbaka på det år som gått förstår jag inte hur det kunnat bli så här...Varför blev jag kär i H? Vi hade ju jobbat ihop i säkert ett år innan det hände. Var det för att vi började prata förtroligt, om både hans och mina problem. Var det för att när jag berättade att jag känt nån mild form av ångest så lyssnade han faktiskt. Skojade inte bort det eller ignorerade som många andra gjort. Kan det ha så stor betydelse? Varför tillät jag mig att fortsätta på det spåret även fast jag hade E? Jag borde ha ransakat mina känslor redan då, redan den dagen i december som jag kände något.

Skulle jag kunna leva med beslutet att jag valde bort E, en så fin människa, men kanske inte för mig? Kommer jag kunna finna mig i att han går vidare, träffar en ny kärlek. Kommer jag då kunna vara med H utan att känna ångest för mitt val?...

Nu har jag åkt iväg för mitt säsongsjobb. Känns jättespännande. Vi har hunnit jobba tre dagar jag och Evelina. Hon verkar vara en hyvens tjej.

Känns som jag är på rehab. Sover säkert minst nio timmar varje natt, äter frulle varje dag (kommer inte ihåg när det hände senast), ingen skräpmat utan bara hemlagad middag och det bästa av allt...INGEN stress. Ingen tid att passa efter jobbet och inget att skynda sig till (finns ju inget att göra här:) ) Sitter inte och kedjeröker under fläkten heller.

Jag saknar H. Vi träffades ganska intensivt innan jag åkte och den sista tiden var helt fantastisk. Även om jag tror han höll inne med lite känslor den sista veckan, bara för att vi skulle få det bra. Å det var det, väldigt bra. Sa ja ville att det skulle vara slut när jag åker, vill bara koncentrera mig på mig själv och ingen annan. Måste komma underfund med vad jag vill. Ibland får jag små nycker då jag tror det är E jag vill ha, men tror innerst inne jag är kär i H....