En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Drottningens bloggis

KAN JAG HÖRA SPÖKEN?

Jag är en tjej mitt i en vetenskaplig karriär, jag tror på vetenskapen tills den motbevisats. Men nu har jag varit med om saker som inte vetenskapligt kan försvaras. Jag har hamnat i en tvärtemot-gränd. Jag har aldrig sett mig som medial, även om min mormor sägs har varit med om en massa spök-saker. Hon har även framhävt mig som den mediala av oss 8 barnbarn och 10 barnbarnsbarn. Hon har aldrig sagt till de andra att de är mediala, men hon tittade ibland på mig som barn och sa: Vi delar samma hemligheter.

Det är först som vuxen jag blivit mer medveten om att jag hör saker andra inte hör. Jag har blivit utskrattad och skrattar själv. Ibland blundar jag från vägen till toaletten till sovrummet, för jag vill inte SE! Uppenbarligen vet jag att jag KOMMER se om jag inte blundar hårt.

Jag kan höra hur ngn fifflar med papper och plockar upp, samt lägger ner fjärrkontrollen ute i vardagsrummet, när jag ska sova. Jag har hört bestick-lådorna fara in och ut. Kylskåpet öppnas och stängas. Ibland tror jag att jag blivit knäpp. Men jag har alltid haft en känsla att jag är beskyddad och iakttagen. Det var först för ett par år sedan när jag gifte mig och blev sambo (ungefär i samma veva) som det till en viss grad upphörde. Det var som att spöket, lämnade mig lite "privacy".

Jag vill gärna komma ikontakt med "spöket", men är för feg. Jag har till och med vid ett tillfälle när spöket for runt för mycket hos mig sagt att; Nu får du vara tyst. Och jag blev helt kall när jag märkte att det blev helt tyst....Helt fucking tyst. Och jag blev mer övertygad. Jag har ett spöke. Jag vet att det är hel-knäppt att prata om spöken. Jag kan se program som "Det okända" och tycka att de är helt bänga i huvet, när de vandrar runt och "gissar" namn och utseenden på själen i huset. Jag är verkligen ingen som tror att spöken finns egentligen, men saker jag varit med om ger en viss övertygelse att vissa hör spöken. Samtidigt som det gör mig rädd, gör det mig även lugn och harmonisk. Att jag kanske är omhändertagen.

Min moster var nära döden i en fruktansvärd sjukdom, och min mormor kände vid ett flertal tillfällen att en hand klappade hennes axel. Det tycker jag är så jävla läskigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men min moster överlevde mot alla läkares prognoser. Hon var DÖENDE, och efter min mormor kände en smekande hand, tillfrisknade hon. Det är helt otroligt att vissa kan känna av bortgågna släktingar. Hon vet att det är hennes pappa. Varför har jag aldrig frågat. Men hon berättade för ett tags sedan, att hon som ung boende med min morfar blev misshandlad. När det var som värst vaknade hon en natt och fick se sin pappa sitta vid sängen och det var styrkan som fick henne att lämna min morfar. Hon visste att han fanns med henne. Jag tycker det här med spöken är skrämmande, men vackert och styrkande. Jag är verkligen splittrad. Mormor säger att de visar sig först när man är redo att ta in det man ser. Att man inte blir vettskrämd och drabbas av hjärtflimmer. Men jag är verkligen inte redo, jag vill inte se dem. Det räcker med att de väsnas i mitt vardagsrum och kök.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-17 13:49

Det där med att "se" saker, har jag levt med hela livet. Det gäller bara att vara tillräckligt öppen, samtidigt som man liksom skiter i det. Det bara finns där, som allt annat. Det jag tycker är jobbigt däremot, är när jag ser saker som ska hända. Oftast i drömmar, men ibland som flashbilder. Brukar berätta för den det berör. (Och skiter i vad de tror om mig ;)Gjorde inte det förr och fick då istället dras med det dåliga samvetet, när sakerna inträffade och jag vetat om det innan.

Skrivet av Diana, 2007-08-17 13:58

Jag drömde faktiskt om ett flygplan som "vobblade" i luften, en natt innan ett ryskt flygplan störtade förra året. Men jag intalade mig att jag blandade ihop nätterna, att det var natten efter. Men hur är det möjligt? Är det en slags deja-vu, eller vad? Nä, nu blev jag skrämd.
Om jag öppnar mig kanske jag kan se fantastiska saker, men jag behöver nog förberedelse. Min man sa att han sett en indian som stod och kissade när han var liten, och sedan skrattade han........men han kanske menade allvar. Fast han skämdes lite. Han hade varit i ett gammalt indian-område i norra Chile. De campade och alla killar som var med hade skrattat ut honom. Han var typ 8 år, men kommer fortfarande ihåg det.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-17 14:09

Lägg ut bilden. *Nyfiken*

Skrivet av Diana, 2007-08-17 15:05

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?