Drottningens bloggis
FLER MISSAR
Jag kollade in Ellen show när jag var hemma sjuk häromdagen. Hon är för det första en helcool figur tycker jag. Det som är bland det coolaste är att man ser den glimten i ögat som man själv inte tycker sig ha längre. Hon kan se så full i f*n ut. Speciellt när hon intervjuar ett litet barn för någon dold talang ungen ska visa upp. Barnen blir lite splittrade av att inte kunna greppa hennes ansiktsuttryck. Vuxna brukar vara extra pedagogiska med barn och visar tydligt om de är glada eller förvånade, undrande eller välkomnande. Ellen ser så kryptisk ut att ungarna blir helt paffa!
Men till historien (det är inte bara jag som gör bort mig). Gästen Jessica Alba är tydligen som jag. Hon berättade att hon en ggn hade råkat få en brieost hängandes i arslet innan hon skulle skriva autografer. Hon hade alltså suttit sig på en ost (vad gjorde osten i soffan kan man undra), sedan hade hon gått ut och träffat sina fans. Efter ett tag råkade hon se sig i ett skyltfönster med halva osten hängandes "där bak". Och ingen hade påpekat det!
Det påminner mig om min tuggummi-historia. Jag gjorde samma miss med ett tuggummi, vad ute och handlade (antagligen) med tuggummit utsmetat i baken på svarta byxor, går på restaurang med en kompis ( "kompisen" sa inte något!), för att sedan möta min man. Ärlig som han är säger han direkt: Va f*n du har smetat ut ett tuggummi över hela arslet! Och jag vet fortfarande inte vart det kom ifrån. Men ett tuggummi känner man inte. Förvånadsvärt är om man inte känner att en ost hänger i brallan.
En gång satt jag byxorna ut och in och upptäckte mitt misstag efter en halv dag.......folk runtomkring måste vara riktiga smörnissar som inte säger ett pip.
Denna är bäst: Jag jobbade på operation en dag, hade hygieniskt klädsel från topp till tå, inklusive operationsmössa. Efter operation klädde jag av mig allt och gick mot bilen, eftersom jag skulle hem. Jag fick en del blickar och började undra vad som var fel. Kollade bryxorna och tröjan (efter den tidigare missen i samma veva) Allt var som det skulle. Ända tills jag satt i bilen och tittade mig i backspegeln. Jag hade glömt att t av mig op-mössan!! Måste ha sett ut som en liten smurf på promenad. En ovanligt hög smurf.....högre än 3 äpplen.
Skrivet av Drottningen, 2007-12-14 19:54
Det värsta är när ungen sover och det väser för varje andtag han drar. Jag riktigt hör hur trångt det är och hur jobbigt han har det och jag kan inte göra någonting. När han hostar kan jag stryka honom över ryggen, jag kan se honom i ögonen och säga att allt blir bra och jag kan bära ut honom i kylan så att svullnaden lägger sig men när han sover och kämpar är jag maktlös. Jag vet inte om jag ska våga sova själv eller om han kommer att sluta andas och jag är så rädd att jag nästan inte kan andas själv.
Vi har suttit på akuten i tre timmar nu ikväll och han har fått mediciner och inhalerat avsvällande av något slag. Han avskydde mediciner och han tyckte det var otäckt med masken för ansiktet och jag höll fast honom så hårt jag kunde. Aldrig har jag känt mig så vidrigt elak och inte hjälper det att jag gång på gång upprepar att det är för hans skulle och att det kommer att göra honom bättre, friskare, piggare.
Det värsta är den totala maktlösheten och jag misstänker att den kommer att vara min följeslagare resten av livet.
Skrivet av lilla_Py, 2007-12-14 23:46