Drottningens bloggis
VILKA HAR RÄTT TILL BARN?
Jag kom iom en kommentar här att tänka över ett sk hett ämne. Utan en egentlig tanke över hur jag ska formulera mig kastar jag mig in i det.
Vilka har rätten att skaffa barn?
Jag börjar med att berätta om en dokumentär i SVT: Den handlade om ett par, kvinnan gravt CP-skadad och mannen "normal". Paret var uppenbarligen förälskade och betämde sig för att bli föräldrar. Kvinnan födde en pojke, och man fick följa deras vardag. Assistenten som redan arbetade hos kvinnan (som inte klarade sig själv), hjälpte till att ta hand om barnet. Mannen var även en stor hjälp. Mannen arbetade i deras jordbruk och fanns alltid tillgänglig. De fick hjälp av sociala med extra kontroller av barnets utveckling (som tyvärr var lite "sen" pga understimulering) Mamman hade extrema talsvårigheter och kommunicerade genom en dator, som fömedlade det hon skrev i tal. Det hela slutade med att de bestämde sig för att blir föräldrar ytterligare en ggn. Socialen (dvs en myndighet) avrådde paret, medan deras BVC upmuntrade paret och tyckte att alla har rätt till barn. Doktorn resonerade så att kvinnan och mannen hade sin fertilitet i behåll och fick anv sin fertilitet som de ville. Socialtanten såg mest ut som att hon helst hade velat tvångsterilisera kvinnan. Mannen drog det hårda lasset, och gjorde ju det helt frivilligt. Hans fru hade inte alls en stor chans att rulla ut på stan och ragga upp någon, som en annan kvinna kan, om mannen inte vill "pollinera hennes blomma".
De som trots sjukdom eller handikapp väljer barn framför ett liv utan barn, gör det av sina skäl ( de alra flesta har en stark längtan att bli föräldrar), och har antagligen funderat rejält över hur allt det praktiska i vardagen ska fungera. Förmodligen mer än dom som inte drabbats av sjukdom eller funktionshinder. En sjukdom kan göra en mamma oerhört trött, och trötthet i sig kan vara ett funktionshinder. Det finns även former av sjukdomar som inte syns, psykiska sjukdomar.
De som har ett uppenbart synligt handikapp och skaffar barn , drabbas förmodligen ganska ofta av "onda ögat" av folk i omgivningen. Det finns de som tycker att sjuka och handikappade inte har samma rätt att skaffa barn. De som tycker sig vara nästintill odödliga, och aldrig tror ngt kommer hända dom. Men vi vet inte ngt om hur förutsättningarna ser ut för dom om 10-20 år..
En stor okunskap är att mng inte vet vilka sjukdomar som är ärftliga eller inte, och hur den ärftligheten ser ut. Dvs hur stor % utgör ärftligheten och är det i första andra eller tredje generation sjukdomen vanligtvis återkommer. Är det ens säkert att hela sjukdomsbilden ärvs? Sedan finns det ex uppenbara funktionshinder som uppkommer vid förlossningar och genom miljöpåverkan i fosterstadiet, som en stor del av befolkningen skulle klassa som ärftligt vid första anblick.
För att återkomma till kvinnan och mannen jag nämnde i början. Nu har det börjat bli populärt att som singelkvinna insemineras i Danmark (kommer även bli ett ja till det fom 2008 i sverige). Rent teoretiskt kan denna cp-skadade kvinna blir inseminerad om mannen en dag säger nej till fler barn. Ingen kan stoppa det, inte ens sociala. I grund och botten har hon exakt samma rätt som vemsomhelst till barn. Det är fakta.
Sverige är riktigt strikt när det kommer till "hur man får göra barn, med statens hjälp". Även befolkningen har i en färsk undersökning sagt nej till gratis IVF-försök till sverige. Dvs majoriteten av befolkningen tycker att barnlösa ska betala all behandling själv. I dagens läge är ändåköerna i sverige milslånga till behandling. Svenskarna har börjat söka sig utomlands där alla typer av barnatillverkande är tillåtet, och köerna snarast obefintliga. Bara man kan betala. Det finns äggdonation, spermadonation, äggdonation+spermadonation, embryoadoption för singelkvinnor utan dugliga ägg och utan man, sena aborter (vääääldigt sena aborter), IVF och surrogat. Det som är det mest extrema är: Man kan i princip som singelkvinna åka till USA, titta i en bok och välj ut 1 snygg manlig kandidat och 1 kvinnlig kandidat som donerar två komponenter som behövs för befruktning, och föda ett barn som inte har ett dugg genetiskt med dig som mamma. Skrämmande...euhhhh ja. Detta är mkt mer skrämmande i mitt tycke än att vara sjuk och skaffa barn den naturliga vägen. Förutsatt att man har en man som tar sitt ansvar.
Finns det dom här som inte tycker att kvinnan i programmet borde ha valet att bli mamma?
Det finns kvinnor som våldtagits av staten i sverige, genom tvångssterilisering. Det kunde vara kvinnor som blivit mammor till barn med espilesi. Borde inte våra tankar om kvinnan i programmet vara en sorts modern sterilisering av henne? Om vi inte tycker hon har rätten att bli mamma alltså......
Skrivet av Drottningen, 2007-12-28 19:16
Tycker jag me.
Läste om en knäppgök här inne, som tyckte att "drägg" inte skulle skaffa barn. De borde tvångsteriliseras. Man blir bara paff!!
En del anser sig vara mycket mer värda än andra, och man slutar aldrig att förvånas över vilka oförskämda kommentarer dessa häver ur sig. Sedan blir man nästan mörkrädd över tanken att det finns dom som tänker ännu värre saker, men inte säger dom.
Skrivet av Drottningen, 2007-12-29 17:48
Jag tycker att hela debatten spårat ur. Det borde inte handla om vem som har rätt att skaffa barn utan om barnens rätt att ha fungerande föräldrar. Kvinnan som du beskriver verkar inte kunna ta hand om sitt barn på egen hand, hon har en assisten som hjälper henne med praktiska saker och barnets pappa som inte är funktionshindrad. Då har väl barnet eller barnen föräldrar som tar hand om dem. Det finns värre sätt att växa upp på.
Jag har ett transplantat som fungerar utmärkt men det kan när som helst sluta fungera och det lever jag varje dag med. Jag är något trpöttare än genomsnitts människan på grund av medcinering och jag är en bra mamma trots allt detta. Men jag skulle inte ha skaffat barn utan min man eftersom jag vet och visste innan att jag skulle behöva en man som ville ha barn och ville bli en aktiv pappa. Jag tror att alla som har funderat igenom sin situation och vidtagit de åtgärder som krävs för att få situationen att fungera är bra föräldrar. Det finns så många som skaffar barn för att fylla hålet i själen. Det fungerar inte så! Barn fyller inga hål. Föräldrar finns för barnens skull och inte tvärtom!!
Skrivet av lilla_Py, 2007-12-30 12:00
Jag sökte på tvångssterilisering för att hitta en argumentation kring fenomenet och jag hittade ditt inlägg. Något jag reagerade över när jag läste det var att du förutsätter att alla mödrar ska ha rätt att skaffa barn som om det var en regel given av gudarna. Du går till och med så långt som att skriva "I grund och botten har hon exakt samma rätt som vemsomhelst till barn. Det är fakta.". Vidare skriver du om de luckor inom vetenskapen som omöjliggör bedömning kring om ärftliga sjukdomar verkligen kommer att drabba fostret. Förvisso drabbar inte alla ärftliga sjukdommar fostren, men med t.ex. mitokondriellt ärvda sjukdomar föreligger en stor risk att fostren ska drabbas och då bör det du ansåg vara fakta, dvs mödrars rätt till barn, kunna debatteras till förmån för fostrens kommande lidande enligt mig. Det kan kanske jämföras med aborter. Ska ett ofött foster leva ett skitliv fullt av lidande eller helt enkelt slippa det? Det är också en fråga som debatterats men att vara för abort är ju något mer politiskt korrekt än att vara mot att vilken moder som helst ska få skaffa vilket barn som helst
Skrivet av Håkan, 2008-02-21 19:27
Hej Håkan
Nu är det ju så att alla har rätt att bestämma över sin egen fertilitet. Vill man ha barn trots ärftliga sjukdomar har man rätt att skaffa barn. Sedan kan man självklart fundera över vilket tillvägagångssätt man väljer. Det kan vara genom exempel äggdonation eller spermadonation, för att inte föra den ärftliga genen vidare. Jag tror att människor med en uppenbar risk för att föra allvarliga sjukdomar vidare till barnet kan överväga tillvägagångssätt och om de vill sätta barn till världen. Har man avvägt riskerna med sin läkare och säg skaffar barn trots en stor risk för ärftlig sjukdom kan man självklart undra över personens omdöme. Med all säkerhet trot jag att människor som lidit och kommer lida av en sjukdom kan avväga ganska bra om barn är ett nödvändigt ont eller inte. Men rätten, den har de. Mvh
Skrivet av Drottningen, 2008-02-21 20:27
Och när det kommer till aborter. De som är för abort vill ju gärna abortera barn som inte passar i "samhällets mall", som kommer kosta pengar och vara besvärliga. Ett exempel är KUB-testet som avgör om barnet få Downs syndrom eller inte. Sedan kan man debattera till leda om personer med Downs syndrom är olyckliga eller lever ett riktigt lyckligt liv? Det vet ju inte vi. När det gäller vissa sjukdomar som inverkar på hjärnans kapacitet, finns det sjukdomar och syndrom som gör att personen lever i sin egen värld (obs inte downs syndrom), och faktiskt kanske tycker livet är rätt bra. Vi har ju aldrig varit där. Det tester under graviditeten handlar om är ju mng gånger att ta bort de som kommer kosta mycket pengar, energi och resurser. Ska föräldrarna ta ansvar för de barnen om de väljer att föda de? Ja men gör inte alla föräldrar det? Jag som nu väntar tvillingar är starkt emot KUB-testet. Skulle den ena visa sig ha downs, ska jag välja abort? Det är en sak som alla ska ha rätt att välja själva, om man tycker bördan blir för stor. Jag är lite skeptisk mot vilket håll det brakar åt. Ska samhället börja med tvångsaborter i framtiden om det visar sig att barnet kommer vara en börda för samhället.
Skrivet av Drottningen, 2008-02-21 20:35
Hon har all rätt! Punkt.
Skrivet av Diana, 2007-12-29 14:14