Drottningens bloggis

Mobiler kan verkligen få det att "brinna" i min skalle. Mobilen ringer och killen svarar inte. Euhm, ska inte du svara undrar jag? Nje, svarar han tillbaka, det E inget viktigt. Ok, visst du svarar ju när du vill tänker jag för mig själv. Mobilen fortsätter ringa gång efter gång efter gång. Men vad i helvete! Svara då uppmanar jag! Det verkar uppenbarligen viktigt, du kan väl iaf svara, och utesluta att det inte är viktigt. NEJ säger han och blir mer och mer uppstressad. Sedan stänger han av ljudet och börjar att marathon-Sms:a. Vad tror man i det läget? Inte att han sitter och Smsar sin mamma i alla fall, den saken är klar. Hon kan knappt svara i telefonen, och vet knappt vad ett Sms är.

I detta läge börjar min kvinnliga magkänsla ana ugglor i mossen. Idiot som jag är tänker jag vänta tills han somnat och bläddra igenom telefonen. Helt förbjudet och dumt, men jag kan inte hjälpa det, mobiler gör mig misstänksam. Man kan bara slänga iväg ett Sms lite fort och stämma av med...

John Brax Kjellström och Andreas Jonsson, heter Stureplansprofilerna. Ville visa en bild på deras fula nunor, men fick inte in den. Den som vill ha bilden skickad till sig kan skriva sin email nedan. Jag skickar den till dem som verkar genuint intresserad av detta. )

Jag är en tjej mitt i en vetenskaplig karriär, jag tror på vetenskapen tills den motbevisats. Men nu har jag varit med om saker som inte vetenskapligt kan försvaras. Jag har hamnat i en tvärtemot-gränd. Jag har aldrig sett mig som medial, även om min mormor sägs har varit med om en massa spök-saker. Hon har även framhävt mig som den mediala av oss 8 barnbarn och 10 barnbarnsbarn. Hon har aldrig sagt till de andra att de är mediala, men hon tittade ibland på mig som barn och sa: Vi delar samma hemligheter.

Det är först som vuxen jag blivit mer medveten om att jag hör saker andra inte hör. Jag har blivit utskrattad och skrattar själv. Ibland blundar jag från vägen till toaletten till sovrummet, för jag vill inte SE! Uppenbarligen vet jag att jag KOMMER se om jag inte blundar hårt.

Jag kan höra hur ngn fifflar med papper och plockar upp, samt lägger ner fjärrkontrollen ute i vardagsrummet, när jag ska sova. Jag har hört bestick-lådorna fara in och ut. Kylskåpet öppnas och...

Jag blev lite inspirerad av Diana, och mig själv.

Läser artiklar om hur män behandlar kvinnor, om hur kvinnor behandlar män. Om hur kvinnor behandlar andra kvinnor och män andra män.

Alla Ni som ser er som orättvist behandlade, och önskar att ni inte hade att göra med just DEN människan som gör er illa: Jag har en enkel men helt komplex och komlicerad livsåskådning. Nämligen att karma är en del i livet vi inte kan sätta fingret på. Men den finns det vet jag, karma betyder att den som gör ont senare ges ont. Inte av den personen som han/hon gjort ont, utan som genom ett mirakel, eller om man är religiös, ett straff som högre makter iscensätter.

Sätt Er där och vänta, det kan fungera en längre tid för den människan som jävlats med Er. Det kan ta en hel del människo-tid. Men en vacker dag ligger de där och rullar sig i tjära och du behöver inte ens tillsätta fjädrar, det gör de själv. För dessa människor brukar komma krypandes till de som de gjorts illa, och...

Det här för folk som förstår äkta snuskig humor;)

Jag och min man satt & disskutera mat från världens alla hörn, och kom in i korv-träsket. Ja, jag gillar ju inte korv, men ungersk korv hade jag ju minsann smakat och tyckt var ruskigt god. Och jag räknade upp den ena efter den andra korvsorten som jag KAN äta utan att spy. Och såg så himla filosofisk ut. Vi var i denna stund himmelens uttråkade, och jag hade inte en tanke på skämt. Min man ser lika filosofisk ut, och säger;) Men den där chilenska korven gillade du ju! Jag: Vilken menar du ( för jag har provat en del av deras korv-kultur) Han: Jo, men den där du älskar, du vet. Jag:???? .......Jaha, den vi käkade hos din mamma? Med chili eller vad var det för krydda? Han:!!!! Men hallå.

Klick sa det och vi brast ut i gapflabb. Jahaaaaa, ja den har jag ju smakat. F*n va helt fel det blev i mitt huvud. totalt "korvstopp". Jag var FÖR filosofisk för att haja direkt.

PS: Min man är chilenare för er som inte hängde med:DS

Jaha, this is it, tänker jag när jag läser Nisti Sterks kolumn idag. Hon skriver att passionen brukar ta slut efter ett par års boende ihop. Jag kan se en TYDLIG skillnad, typ en före och efter bild. Fast i detta fall var före-bilden bättre. Vi hade passion, men nu verkar den död. Helt jävla likblek är passionen nu.

Jag har en man som bara kommer hem och sover i princip. Han tillbringar all vaken tid utanför hemmet och somnar i soffan, dreglandes. Jo, han sover, laddar ner filmer och musik, mestadels av den lediga tiden. Han är en riktig film-freak, filmer är hans passion. Och just nu undrar man ju, hur stor är den passionen? Större än passionen till mig skulle jag tippa. Han kan vara helt besatt av filmerna, och kan alla Hollywood-kändisars liv utan och innan. Han läser även tjej-tidningar, a´la skvaller. Han kan mer om kändisar än jag. Och ibland kan jag tycka mig se en glimt att verklighetsförankring i hans ögon. Han önskar liksom att han var där, med den tjejen. Hans favvo...

En fiende blir endast din fiende om Du tillåter det

Hur tolkar Du det?

Ibland då och då, kan jag verkligen sitta & undra vad som händer efter döden. För det är lättare att tänka sig döden med tron att det väntar annat för mig. Tänker jag mig att det inte finns ett jota efter döden, blir jag rädd. Riktigt riktigt rädd! Det finns stunder när det ilar genom hela kroppen av att tänka sig hur allt bara tar slut, att man bara somnar in i ett stort mörker. Har Ni andra kännt den ilningen, som inträffar högst sällan? När man funderar över döden, och det känns realistiskt att man själv en dag kommer att dö. Det kanske har att göra hur gammal man är. Att andra kan ha dödslängtan kan jag verkligen inte relatera till. Jag vill verkligen inte dö. Bara att tänka sig människor som vill ta sitt eget liv, kan göra mig förbannad och förvånad, samtidigt. Blir jag en dag allvarligt sjuk kommer jag kämpa in i det sista. Jag kommer greppa alla chanser som finns att bli frisk igen. Jag tycker inte om tanken att lämna allt till ödet. Kämparglöd kanske kan...