ELINSNILEs bloggis
22/2
Ohoj landkrabbor!
Jag inser nu vilken missanpassad hälsningsfras det där var. Jag är ju faktiskt, som ni redan vet,rädd för allt marinbiologiskt. Särskilt valar och späckhuggare. De är så stora, så blanka, så hoppande och så.. stora. När de öppnar sitt gigantiska gap för att inta föda i form av små partiklar/djur/skapelser vid namn Plankton.. usch. Jag undrar hur många människor som skulle kunna följa med in i samma veva. Jag vill inte ens tänka tanken, så nu lämnar vi det djupa blå och koncentrerar oss på min dag istället.
Först och främst, så glömde jag inte att andas. I sådana fall skulle jag ju inte ha skrivit det här just nu, eller hur? Ge mig applåder och stående ovationer. Jag måste dock erkänna att det var nära några gånger, riktigt nära, men jag klarade det, och här sitter jag nu, med två fullt fungerande och verksamma lungor. För att summera det hela - så gick engelskaredovisningen bra och elevrådet var fyllt av klagomål på vårt matkort, ännu mer klagomål på vårt matkort, varför det finns klagomål på vårt matkort samt ytterligare tillägg om matkortet. Vi hann med lite klagomål över avsaknaden av skåp också. Sedan var mötet avslutat och jag gick på lunch.
Ganska långt efter lunchen (ni vet, vår tre timmars långa håltimme som alltid är lika välkomnad och efterlängtad, ägde ju som vanligt rum denna fredag), vaknades det idrott. Vi tog tvärbanan till Hammarby sjöstad för ett besök i Sjöstadshallen. Jag hade en vag aning om att det skulle vankas bollsporter, men jag hade absolut inte kunnat drömma om att jag skulle vara så dålig på dem. Mitt lag (det blåa) gjorde endast ett enda mål (vilket jag och Tomas. T stod för), under den så kallade "Plintfotbollen". Därefter rusade vi bara runt likt gaseller, eller femåringarna i "Knatteligan". Frågan är bara om de inte skulle ha slagit oss. Femåringarna alltså. Jag, Emma och Ellinor sympatiserade för varandra, och startade därmed vår egen fond "Knatteligan forever". Den som på något sätt vill stödja oss och hjälpa oss så att vi blir bättre, kan slå mig en signal närhelst den behagar. Tills dess - får jag fortsätta att vara urusel på innebandy och plintfotboll.
Nu har jag sportlov, förresten. Den meningen känns underbar att skriva. Nu väntar en veckas vila, en vecka av total frihet och harmoni. En vecka då jag har möjlighet att få tillbaka den energi jag har förlorat. Jag har faktiskt några planer på hur jag ska göra det, och de inkluderar mycket film, godis, TV och dator, det må jag lova. Sedan ska jag ge mig in i kulturens värld också. Jag ska läsa Ian McEwans litterära mästerverk "Saturday" på engelska, samt analysera och tolka den när jag är klar. Det ska bli underbart, fantastiskt, jätteroligt, otroligt, lyriskt och jovialiskt på samma gång. Jag har sportlov.
Skrivet av ELINSNILE, 2008-02-22 21:35
jag har också lov (: wiiiiiie :p
Skrivet av camilla, 2008-02-22 22:41