Elins bloggis

Nä, så mycket mer skrivande på bloggen blev det inte (men desto mer på licen) innan det var slut på friden och dags för nästa resa.

Efter att i lite lagom dålig tid ha krånglat runt med biljettbokningar (hur svårt kan det vara när en resebyrå är involverad, är inte poängen då att jag bara kan säga vart jag vill åka och när och så tar dom hand om resten?), hotellbokning (hur mycket ska man jaga det biligaste, sunkigaste och avlägsnaste stället när jobbet betalar? Promenadavstånd till konferensen, dåligt samvete och pool utanför fönstret slutade det med), registreringar hit och dit, visum ansökan (om jag inte ens känner igen namnen på sjukdomarna som det frågar efter borde jag väl inte ha dom?) och allt annat praktiskt så var det dags för hataktiviteten packa.

Att resa med ryggsäcken kändes av någon anledning dumt, så jag fick för mig att skaffa en resväska (kan ju vara bra att ha, om man ska köpa mycket glasskulpturer eller något). Hur som, helgen innan var det dags för resväskejakt, efter lite spanande på vad jag var ute efter så var det bara en sak kvar att komma fram till.. storleken! Stor väska, liten väska, mellanväska, jätteväska.. Aaaaaahhhh! Med tanke på att bagagegränsen oftast är dryga 20 kilo, ryggsäcken tar 55 L plus sidofack och väger 15-20 kg fullastad kändes det som en bra idé med en ’liten’ resväska. För en 100+ L resväska skulle väl bara vara halvfull, överviktig och otymplig? Resa lätt sägs ju vara bra, inte ta med sig en massa ”bra att ha”-saker som man ändå inte använder.. Om det var ett bra beslut med en liten väska vet jag inte, men efter timmar av pack-beslutsångest var väskan full, vägde 13 kg och skulle behöva toppas upp med blytackor för att nå upp till viktgränsen för flyget. Så nu gäller det bara att inte köpa skrymmande souvenirer.

Sedan var det dags för den allt annat än spännande delen av resan bestående av massor av timmar på flyg (och i diverse köer). Obekvämt, tråkigt, och däremellan stressigt när man ska försöka hinna i tid, hitta rätt och se lagom glad, snäll och harmlös ut i säkerhetskontrollerna (speciellt när man ska till världens möjligen mest paranoida land..). Köpenhamn har opålitlig kölängd, ibland kan man nästan missa flyget om man är där två timmar innan, ibland är bara att promenera rakt igenom. Så för att vara på den säkra sidan.. det visade det sig vara en dag utan köer så klockan tio över sju på morgonen, tjugo minuter efter att tåget anlänt, stod jag i tax-freen och undrade vad sjutton jag skulle göra i två timmar innan jag fick borda och hur mycket skönare det hade varit att vara hemma i sängen. Promenera hit och dit, och hit, och dit, och… ja.. tillslut var det i alla fall dags att borda! Lunch i Frankfurt var sedan planen, men för att få komma på ett flygplan till USA måste man ju köa här, köa där, köa lite till, köa till kön, svara på dumma frågor 10 gånger, köa mer, köa ännu mer, köa igen, vallas fram och tillbaka mellan olika köer, och sedan köa lite mer ännu en gång igen. Istället för att dom bara informerar om vad man skulle göra för att få komma ombord, så att man slapp köa för informationen och flyttas mellan olika köer en massa gånger. Då hade det gått att få mat också, och det hade ju inte varit fel. Istället: trött, less, utsvulten, låååååååååååång flygtur. Köerna för att byta flyg i Washington var inte så hemska som befarat, bara 40 minuter eller så för att ta sig igenom.

Sedan en låååååååååååååååååång promenad genom lååååååååååånga korridorer till gaten, och tid för en fika (för efter fettöverdosen i flygplansmaten hade aptiten liksom försvunnit). Väl framme var hotellet flådigt värre, och som alltid känner jag mig bara obekväm med det. Vem vill behöva klä upp sig för att våga sig ut till ismaskinen? Men att ha en säng som jag kan ligga på tvären i och ändå ha gott om plats är ju inte helt fel! Lätt att sova gott är det i alla fall!

Nu har det varit ett par avslappnande dagar i Tampa (väldigt tråkig stad, så det finns inget att göra annat än slappna av). Har inte jobbat så mycket som planerat, mest gått hit och dit, njutit av att sitta ute i värmen och läsa (och inga insekter har jag märkt av ens). Och imorgon börjar konferensen!

Eftersom Tampa inte varit så spännande hittills har det inte blivit så många kort, eller så högkvalitativa. Men ändå. Minareter på hotellet, historisk stad som verkar vara säkert 50 år gammal, ödlor, palmer, röda-vita krabbor och ”Swedish fish”.

Skrivet av Elin, 2012-10-29 04:05