En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Endorfins bloggis

Allt som var nära är så långt bort.

Okej, varför skaffar jag en blogg? jag vet inte.
Men jag har så jävla många känslor dom får helt enkelt inte plats, det enda mitt liv består av är prövningar & för varje gång jag klarat av något händer värre och hemskare saker, jag vet inte när något var bra senast, det enda jag känner är tomhet och längtan, en jävla oro som förföljer mig.
Jag hatar det som hänt dom senaste åren jag har bara upplevt falskhet i hela mitt liv, jag vet inte om jag kommer skratta eller gråta varje gång jag vaknar vill jag verkligen vakna?
vad är meningen med livet? söndagar är dom värsta dagarna jag hatar söndagar jag mår jälmt dåligt och har ångest på dom samma sak gäller idag jag har ångest för att allt är så jävla meningslöst, finns det någon som älskar mig på riktigt eller är alla lika falska?
jag kan inte ens uttrycka mina känslor i ord även fast jag bara vill få ut som i någon annan form än tårar.

För ett tag sedan fanns det en person som jag verkligen kunde älska vi gick igenom något hemskt tillsammans, vi klarade det tack vare varandra men nu finns den personen inte kvar i mitt liv jag trodde vi alltid skulle finnas där för varandra men tydligen inte jag vet inte hur jag ska klara mig igenom för jag känner ilska samtidigt som jag känner sorg för jag vet att min bästa vän inte finns kvar och jag vet att vi gick tillsammans på en väg och kämpade men sen kom det en korsning och vi valde olika vägar och jag såg på medans vi skilde oss åt och jag gjorde ingenting jag lät det hända men så gjorde också min vän och nu får jag vandra ensam, och om det är något jag har lärt mig från mitt liv är att visst ensam är stark men är man ensam finns ingen som hjälper dig om du faller och då gör det bara ondare.

men jag vet att det jag har gjort mot min familj är oförlåtligt men dom är inte alltid så oskyldiga dom heller.

Det som bryter ner mig helt är att vissa saker som har hänt har jag förträngt mot min vilja jag ahr nog världens sämsta minne & det skrämmer skiten ur mig för jag kan aldrig komma ihåg någonting, folk kan säga saker till mig som jag skulle göra allt för att få minnas, och folk kan säga saker som har hänt som är så hemska så jag börjar gråta, men jag kan inte minnas det, & det är helt sjukt & det får mig att må piss.

nu ska jag gå & sova måste till skolan imorgon.

Skrivet av Endorfin, 2007-03-04 23:12

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?