En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Eriikas bloggis

Jag är så glad att faktiskt ingen av mina nära och bekanta vet att jag har en blogg. Jag skriver ytterst sällan, men när jag skriver så är det enbart för att just få skriva av mig. Istället för att prata med någon nära och få massa feedback är det skönare att veta att ingen av er som läser det här känner mig. Ni dömer mig inte. Ni har inte den vetskapen av hur jag är som människa.

Har lite svårt att acceptera vissa saker i mitt liv just nu. De har hänt så mycket.. Jag har tagit studenten. Jag har fått fast jobb. Jag ska in i det militära om ett år. Och jag tycker mig ha funnit någon som för en gångs skull lär kämpa för att få min kärlek. Det låter otroligt dumt, men jag har alltid fått förändra mig för andra och inte riktigt fått vara den jag är. Men jag är faktiskt trött på det. Men denna jag träffat verkar inte känna samma sak som jag dessvärre. Jag önskar dock att det var så. Eller gör jag egentligen det? Försöker verkligen få ett svar, men jag...

Skrivet av Eriika, 2008-10-12

Visa hela (0 kommentarer)

20/7 - nu har gumman min fått somna in. man känner sig så egoistisk som ångrar sitt beslut nu. när man sitter och ser kort på dig, man vänder sig om och tror allt är overkligt. du ska sitta där på din vanliga plats vid dörren, luta huvudet på sne och titta på en med dina vackra ögon. när man sen inser att du faktiskt inte finns mer känns det som ett hål i hjärtat, de gör så ont. vi gjorde det för ditt eget bästa. du var sjuk gumman. att ha haft dig kvar vore bara för att göra oss glada. du förtjänade bättre än så. nu slipper du ha ont och du kommer alltid få springa runt utan problem. du var så vacker. jag tycker mig kunna höra dina små tassar gå runt på parkettgolvet. jag vill så gärna att du ska vara här nu hos mig. kunna få krama dig och bara få känna din lukt.

jag hoppas jag aldrig mer behöver vara med om de jag var med om idag. jag har aldrig känt mig så hjälplös. att se in i dina ögon och veta att snart slocknar glöden, de fick även lite av min glöd...

Skrivet av Eriika, 2007-07-21

Visa hela (1 kommentar)

Idag kom ansökningspapperna från lumpen. Usch vad jag verkligen vill detta! Okej usch är kanske fel ordval, men detta är något jag vill göra. Svårt att veta när man ska göra den bara. Nästa år eller vänta och göra den om två år? Äh, bagateller. Det ska göras så är det. :D

Skrivet av Eriika, 2007-05-28

Visa hela (0 kommentarer)

Helgen har vart riktigt kul vissa stunder. Fick träffa Fanny i fredags. Vår vänskap är unik. Vi träffas ungefär en gång om året, men det känns ändå alltid som vi träffas varje dag. Det är sån vänskap jag värderar högt! Fick även träffa massa Domarhagspojkar :) Och det är ju alltid kul. Dock blev det någon pakt mot mig angående min dialekt. Men jag kan upplysa alla om att jag har ingen dialekt alls om man jämför med folk i Avesta!

Annars så var det bara jobb igår. Löning och vackert väder betydde bara kaos! Men det gick bra ändå. Annelie, Robin och jag tar Hörnan till nya nivåer! Känns skönt att man har det jobbet. Fattig student som man är. Har även fått sommarjobb inom kommunen. Fick på räddningstjänsten. De gjorde mig extremt glad! Ibland har faktiskt även jag tur har jag märkt. Denna sommar kommer bli fylld med jobb har jag märkt. Både Hörnan, räddningstjänsten och hos Bruno. Sen lovat pappa att jobba för honom också. Men som sagt behöver pengarna....

Skrivet av Eriika, 2007-05-27

Visa hela (0 kommentarer)

Varför tänker man så mycket när man är trött? Den här helgen har min tankar flödat. Jag är så trött på alla mina felaktiga beslut. Alla gör misstag, det vet jag. Men måste man förlora vänner för att man själv ska må bra? Varförantar folk saker om en bara för att man möjligtvis lyckats gå ner i vikt? Går man ner i vikt har man ätstörningar. Så måste det väl inte vara? Eller har jag helt fel ståndpunkt i den frågan?

När man träffat botten och rest sig om och om igen är det inte då man är stark. Eller är man stark om man aldrig faller. Jag faller ganska sällan, och då har jag det riktigt jobbigt att ta mig upp igen. Är det för att jag faller för sällan eller vägrar jag bara acceptera att jag inte får som jag vill jämt? Det finns mycket funderingar angående att våga visa känslor, något som jag har fått svårt för.Våga ta nya steg framåt för att sedan ta två steg tillbaka. Det är så det känns. Visst,jag går framåt hela tiden. Lär mig nya saker...

Skrivet av Eriika, 2007-05-21

Visa hela (0 kommentarer)

Jag kan för första gången på länge säga att jag är riktigt lycklig. Jag är verkligen lycklig! Mitt liv har fått en otrolig vändning på bara ett par veckor. Vänner som förstår en och alltid finns där. Kännermig säker på något vis. Kanske även för en stor sten fallit ifrån mitt hjärta....


Btw i´m happy toooo :D

Skrivet av Eriika, 2007-05-09

Visa hela (0 kommentarer)

Vattenkriget har startat rejält i skolan nu. Nu är det bara att hoppas att man håller sig torr :D Som tur är blir det praktik nästa vecka! Det ska faktiskt blir riktigt roligt. Fick ju en lite annorlunda placering än förra gången.

Har även pratat betyg i skolan med min lärare. Jag tror inte hon riktigt förstår hur mycket man har utöver hennes ämnen. Nu tänker jag inte skryta elr något sånt. Men hon frågar först om jag får mycket press hemifrån( min mamma, moster och mormor har jobbat inom vården). Nej inte speciellt svarar jag. Hon tycker jag går igenom en stooor svacka för att jag skrivit MVG på alla prov utom ett!!! Ett enda skitprov som man dessutom fick G+ på. jag förstår inte hur lärarna tänker!

Skrivet av Eriika, 2007-04-27

Visa hela (0 kommentarer)

Känns det inte underbart att sommaren snart är här? Jag har tänkt på en hel del saker. Jag har ungefär 6 veckor kvar i skolan. Varav fyra av dessa är praktik. Sen har jag gått ur tvåan. Om ett år är jag ett färdigt yrke. Jag är undersköterska. Jag ska kunna allt som man bör kunna. Det känns skrämmande att inte ha någon skola att återvända till efter det. Jag står kvar vid det jag sagt, jag kommer vara för liten att ta studenten!

Just för tillfället bubblar det massa känslor inom mig. Den största känslan är oro. Ni vet den där oron när det är svårt att koncentrera sig på något annat, svårt att äta och sova. Jag hoppas verkligen på det bästa! Händer det dig något vet jag inte om jag kommer kunna hantera det efter allt som hänt mig sista året. Du är ju mitt allt! Jag är stolt över dig att du kan vara så stark under denna tids väntan. Jag förstår varför du har tårar i dina ögon. Finns här med dig!

Det är tur att mina vänner finns. Utan er skulle jag...

Skrivet av Eriika, 2007-04-24

Visa hela (0 kommentarer)