FearMeDecembers bloggis
Last encou nter.
jag satt och åt nyss och läste på mjölkpaketet att mars och venus en gång hade samma klimat som jorden. då pratade jag och pappa om det. och då började jag tänka på stjärnorna, de är ju så otroligt långt bort, tänk om alla har ett eget solsystem.. tänk vad många planeter det måste finnas där borta. ^_^ tänk om det finns en massa liv därborta. som vi aldrg kommer kunna nå. eller ja man kan ju inte säga aldrig, men det verkar ju inte så. de kanske är dinosaurier eller nåt helt annat, kanske på helt annan nivå i utvecklingen. kanske finns det bara bakterier.
Sedan började jag tänka på oändligheten. universum alltså. Men nånstans tar det tydligen slut tror man väl, och där det tar slut, vad finns där? det här kan ju inte vara allt som finns. jag känner mig så otroligt liten när jag tänker på detta. så meningslös.
jag går inte att skrivas ens som ett decimaltal.(!!)
jag är ingenting, inte du heller. vi tar upp lite luft, vi skapar en massa saker, förstör massa och är elaka mot varandra.. för att sedan dö. oändligheten är lika med döden. och jag smådör när jag tänker på det, för döden skrämmer mig. ibland önskar jag att jag vore kristen så jag skulle tro att det fanns nåt efter döden, en himmel eller nåt. eller återfödelse. Men jag är ju sån jävla realist som mest bara tror på vetenskapliga grejer, sånt som är logiskt. min mamma och jag brukar diskutera sånt här rätt ofta.
och hur kan man födas på nytt? om själen byter kropp, vad är det som säger att det är JAG? vad är jag? hur kan själen flyga över till någon annan? om jag ändå inte vet om att jag har levt innan så kvittar det väl? jag tänker för mycket på sånthär. universum förstör mig.
det är konstigt att vi kan se nåt som är så långt bort. stjärnorna alltså.
när såna här tankar om oändligheten når mitt huvud så har jag lätt till tårar. jag är inte rädd för att jag ska gå och dö nu, utan rädd för att jag kommer att dö. för att alla kommer dö. och meningslösheten sköljer över mig när jag tänker så. då vill jag bara skrika mig hes. oftast när jag ska sova. då det är mörkt.
varför skulle vi vara det enda i hela oändligheten, det måste finnas nåt mer. kanske ett mycket bättre ställe, kanske ett mycket sämre. kanske finns det en massa planeter fulla med liv. hjälp.
vad gör jag med mitt liv? helvete.
Starlight, I will be chasing a starlight untill the end of my life, I dont know if its worth it anymore
Skrivet av FearMeDecember, 2006-08-27 16:12
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.