En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Bulimia Nervosa

Min bästa vän och min värsta fiende. Den enda jag litar hundra procent på och den enda som på riktigt förstört mitt liv. Min hjälte och den som äcklar mig. Min livskamrat och tillika min sjukdom, bulimia nervosa. Tack för att du finns men jag hatar dig.

Ibland hänförs jag lite av min egen olycka. Lite som att Gud (om det nu skulle finnas någon) delade ut en massa tur till alla men råkade missa mig. Jag var väl inne på Ica eller något när det där hände så han såg mig inte bakom kryddhyllorna. Jävligt lite tur har jag i alla fall.

Skrivet av Frontier, 2007-07-10

Visa hela (0 kommentarer)

Om någon såg Paolo Nutinis framträdande på LiveEarth-galan så måste ni väl hålla med om att låten var sjukt söt? Och Paolo är rätt vacker också men det har inget med musiken att göra. I alla fall tycker jag att ni ska ladda ned låten Alloway Grove. Den gör mig på bra humör.

Har inte spytt hittills den här veckan for the record. Det gör mig stolt. Men jag har knappt ätit något heller för den delen för jag har så himla ont i halsen. Ska sticka ned till Apoteket och köpa medel emot det - sägs att det finns bra piller mot halsont. Eller så har jag bara drömt det.
Förra veckan var jag dock sämre på att hålla tillbaka för då spydde jag minst tre gånger men det är progress i vilket fall som helst. Har dock blivit beroende av mina nyckelben. Lite som förr i tiden då jag var beroende av att min "handknöl" skulle synas så mycket som möjligt. Men nu gäller det alltså nyckelbenen. Imorse syntes de mer än någonsin. Vackert. Men stört.

Igår natt drömde jag om...

Skrivet av Frontier, 2007-07-10

Visa hela (0 kommentarer)

I lördags morse fick jag reda på en massa saker om F som jag inte hade en aning om. Jag vill inte gå in på detaljer för det är för hemskt men det handlar om misshandel och det handlar främst om misshandel av gamla flickvänner. Dessutom sitter han på öppen ungdomsvårdsanstalt och det har han absolut inte berättat för mig - visst, han har inte ljugit om något heller för jag har aldrig frågat honom men ändå, det är en relativt vesäntlig del av hans liv som han inte berättat något om.
Mamma har tagit för givet att jag tänker sluta träffa honom nu när jag har fått reda på vad han har gjort mot andra tjejer han varit med. Men vi är inte tillsammans än, långa vägar ifrån faktiskt. Och jag kan inte tro att han har gjort det som det sägs att han har gjort. För när han ligger bredvid mig i sängen och ler med sin fina mun - ja, då kan jag knappast se honom som en kvinnomisshandlare.
Jag kan inte sluta tänka på honom och jag vill fortfarande träffa honom konstigt nog för min...

Skrivet av Frontier, 2007-07-10

Visa hela (0 kommentarer)

Jag fick en kommentar från "Linnéa" och hon nämnde att hon sökt hjälp för sin bulimi (vilket jag såklart tycker hon ska ha en jävla eloge för) och då tänkte jag att varför har inte jag sökt hjälp? Varför har jag inte ens berättat för någon annan än för mig själv att jag är sjuk?
Det är inte det att jag blundar för sjukdomen, för i så fall kunde ju detta vara en av orsakerna till att bara jag vet vad jag lider av, men det beror inte på negligering av sjukdomen från min sida. Faktum är nog att i min familj så visar man inte att man är sårbar - eller ja, jag känner i alla fall ett osynligt tryck från släkten på att vara lyckad inom studier, lyckad utseendemässigt och också socialt. Och med en sån press på sig är det lätt att man bara låter varenda del raseras - för att om man inte kan vara "perfekt" så är det ingen idé att försöka alls.
Men jag tror inte min familj tänker på pressen som man utsätts för när man är en del av den. De bara väljer...

Skrivet av Frontier, 2007-07-03

Visa hela (1 kommentar)

Har varit sjuk sen i måndags och har därför inte kunnat äta. "Stackars dig" kanske man skulle säga och kanske skulle jag sitta och vilja ha sympati för att jag tappat matlusten. Men för min del så är det superbra. Om jag slipper äta slipper jag att få ångest och då slipper jag att spy. Att inte ha någon matlust är för mig en jävla ynnest. Annars vill jag trycka i mig mat i tid och otid men nu, nu är det liksom ingenting. Inget sug finns och inget spyende krävs. Känns otroligt skönt. Kan knappt dricka två glas vatten utan att känna mig mätt.
Idag åt jag dock frukost men jag åt en smörgås och kände mig mätt på en gång utan att jag sen behövde ta fyra smörgåsar till "bara för att". Nu tog jag ingen mer för att jag på något sätt inte orkade och jag blev stolt. I förrgår tränade jag dessutom (då visste jag inte att jag var sjuk, annars skulle jag aldrig gjort det). Cyklade två mil på träningscykeln och svetten lackade. Det är också en skön (och sjuk, jag vet)...

Skrivet av Frontier, 2007-06-29

Visa hela (2 kommentarer)

Jag vill först och främst börja med att tacka för alla fina kommentarer och alla bra tips som jag fått från er. Kärlek till alla.

Well, igår natt träffade jag F. F är den vackraste människan på denna jord - faktiskt. Han har svart hår som han låtit pillats ihop till tunna semi-dreads och han har mörka ögon som gnistrar. Han har len hud och den är alltid brun på grund av hans chilenska ursprung. Hans läppar är lagom fylliga och hans näsa är liten och otroligt, gudomligt sexig i profil.
Han drog bort mig från festen och tog min hand, tog med mig ut till de där bryggorna och sen sa han att han alltid tyckt att jag varit "jävligt sexig". Att han ville ha mig där och då. Jag kunde inte även om jag ville och han tog mitt nummer istället. Sen, när L hade lämpat av mig, full och dan, utanför min "egna" lägenhet inne i stan som jag sover över i när jag är ute och festar, så ringde han och frågade om han fick komma. Jag svarade ja och han kom. Han klädde av sig, la...

Skrivet av Frontier, 2007-06-24

Visa hela (1 kommentar)

SofieLenhult kommenterade mitt senaste blogginlägg (tack så mycket förresten) och hon skrev bland annat: "Du måste vilja bli frisk! Vill du det?" och frågan fick mig att fundera.
För mig var det direkt självklart att svara att "Ja, jag vill verkligen bli frisk" men sen tänkte jag en extra gång, som man så ofta påminns att man ska göra, och då började jag tveka. Och det var ju ett tecken redan i sig.

Vill jag bli frisk? För tillfället, nej och på samma gång ja. Nej - för att jag inte vill ge upp min kontroll som jag anser mig själv ha. Jag har kontroll, som jag nämnde i förra inlägget, att bestämma vad som åker ned och också vad som kommer upp. Den kontrollen styr mitt liv och känslan av att kunna ha stenkoll på något är skönt, i ett liv där allt annars är rätt så mycket dis och där beslut främst tas ovanför mitt huvud.
Jag är dessutom rädd att om jag blir "frisk" så betyder det att jag kommer äta lika...

Skrivet av Frontier, 2007-06-23

Visa hela (0 kommentarer)

Igår läste jag "Bli frisk":s kommentar på mitt första blogginlägg (tack så mycket för kommentaren förresten, underbart att inte känna sig ensam) och hon skrev bland annat: "Det är sådan lättnad att hetsäta men lättnaden av att spy upp allt igen går inte att beskriva. Jag går upp i vikt av min bullimi o jag vet om det men tyvärr så krävs det sådan kraft att hindra sig själv ifrån att gå in på toa och sätta fingrarna i halsen." och jag antar att det här är något som bara de som upplevt bulimi kan känna.

För friska så är att spy något äckligt och något man helst vill undvika - något man kanske ser som ett nödvändigt ont om man har ätit något äckligt eller druckit för mycket, men för mig är det tvärtom. Att spy är, precis som "Bli frisk" skriver, en lättnad. Man blir av med ångesten och man känner sig som en ny människa. Om man känner sig fet och äcklig efter att ha ätit en massa så känner man sig plötsligt "fräsch" och "ny" efter att ha spytt...

Skrivet av Frontier, 2007-06-23

Visa hela (6 kommentarer)