Granatfarmors bloggis
Hon hade aldrig sett någon som är så röd i hela sitt liv. Från att vara likblek hade färgerna i hans ansikte skiftat och vitt hade blandats med rosa. Först på kindpartierna, sedan hade det spridit sig till näsa, panna och hals. Nu var han röd i hela ansiktet. Om han inte hade haft på sig den där hemska långärmade tröjan skulle det säkert ha synts att de också var röda.
Hennes ord hade fungerat som en osynlig sköld som tvingat honom tillbaka i den gröna fåtöljen. Med händerna i ett fast grepp om armstöden kunde hon se att han andades snabbare än förut. De hårda knogarna var vita av brist på blod och han hade svårt att sitta still. Han vände och vred på sig hela tiden, flackade med blicken och letade desperat efter någonting att slå på. Hon kände igen den där galna blicken när saker inte gick som han ville, pupillerna blev som små korn och den annars vackra blå irisen tappade sin färg och blev svart. Om hon inte mindes fel var det precis hans ögon som hade frestat...
Visa hela (0 kommentarer)