En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Heroin

never again.

Läs gärna - kommentera gärna - och ursäktar mig redan nu för självdestruktiva inlägg som jag ångrat att jag skrivit...
Observera att allt som står här inte nödvändigtvis speglar mitt liv i verkligheten.
Mycket är fiktivt - vissa saker har hänt mig i verkligheten, andra inte. Vissa saker hände kanske igår, andra för fyra år sedan.
Jag är en författare, och detta är ett av mina verk - inte min dagbok.

Vi har inget gemensamt.

Alltid samma jävla mening.
Ingen vill ha Erica, för att ingen har något gemensamt med henne.
För självklart måste man ha något gemensamt för att skapa ett förhållande?
Naturligtvis. Det är ju klart att människor som är olika varandra inte kan vara tillsammans.
Det fattar ju vem som helst.

Sluta vara så jävla fega.
Säg som det är istället.
Säg att ni inte tycker om mig, att ni inte tycker om mig för att jag är som jag är.
Det har fan inte ett skit att göra med hur mycket vi har gemensamt eller inte.
Det har att göra med att ni inte gillar mig och försöker prata bort det.

Vet ni, jag gillar inte människor som är för ärliga.
Man måste faktiskt inte säga precis allt man tycker och tänker jämt.
Om man tycker någon har en ful tröja, vad tillför det att tala om det för personen?
Det enda som kommer hända är att personen ifråga kommer att bli ledsen.
Eller vad väntar ni er? Att vederbörande ska...

Skrivet av Heroin, 2008-02-27

Visa hela (1 kommentar)

Kylan blev min vän, min ursäkt för att gömma mig igen.

Jag tänker på dig, hela tiden, trots att jag inte ens tycker om dig.
Vet inte varför jag inte kan sluta tänka på dig.
Det är bara fucking DU hela tiden, fina söta lilla du.
Men egentligen gillar jag inte någon, vill inte tycka om någon.
Man blir ju bara besviken ändå.

Skrivet av Heroin, 2008-02-22

Visa hela (0 kommentarer)

Det eviga jävla fylleraggandet.

Det vore ok om det bara hände en gång, men det är alltid samma sak.
Träffas, knulla, hejdå.
Alltid. Alltid. Alltid.
Inte ett enda samtal efter natten. Inte ett mail, inte ett levnadstecken överhuvudtaget.
Jag fattar verkligen inte vad jag gör för fel.
Varför är jag inte intressant dagen efter?

Det enda jag begär är att få vara lycklig, åtminstone en enda gång. Men det är tydligen för mycket begärt...

Ingen kan älska Erica.

Jag kommer alltid vara någons engångsligg.

Skrivet av Heroin, 2008-02-16

Visa hela (1 kommentar)

Tredje gången. Eller är det fjärde? Kan vara tionde.
Jag vet inte.
Jag är så dum som tror att det kan bli du och jag.
Det ironiska är att det är mitt eget fel att det aldrig kommer att bli det.
Jag vill ju ha dig.
Men jag ville ha din bror också. Jag ville ha din kompis och jag ville ha alla i din bekantskapskrets och jag fick dem.
Sen tror jag att jag kan få dig. Så jävla patetiskt.

Du är underbar.
Jag är det inte.
Så är fallet.

Skrivet av Heroin, 2008-02-09

Visa hela (0 kommentarer)

Vet du hur det känns att bli sviken av dig, igen, igen och igen?
DET GÖR ONT.
Riktigt jävla ONT!

Inga jävla droger i världen hjälper längre.

Skrivet av Heroin, 2007-12-07

Visa hela (0 kommentarer)

Lördag kväll.
Det börjar med en drink, eller en öl, eller en cider eller något annat trevligt förfestmaterial.
Två timmar senare har en öl blivit till fem och det börjar snurra trevligt i huvudet.
Din dimmiga blick möter min.
Det räcker med en blick för att jag ska veta.
En blick som säger "ta mig ta mig ikväll inatt kommer du att sova hos mig."
Du närmar dig, eller jag närmar mig. Vi möts halvvägs.
Onödigt skitsnack om fritiden och skolan och jobbet, men ingen bryr sig.
Din blick säger att du vill, du vill gå hem härifrån och ha mig, ta mig, känna mig.
Min blick säger att jag vill, men jag måste bli fullare först.

Tre öl senare går vi.
Våra kroppar möts.
Det är som det ska vara, detta eviga jävla fylleraggandet.
Jag vet reglerna, du vet reglerna.
Och varenda jävla bakfylle-söndagsmorgon frågar jag mig varför.
Varför kan jag aldrig hitta någon att älska istället?
Fan.

Skrivet av Heroin, 2007-10-29

Visa hela (0 kommentarer)

Det har blivit som ett beroende.

Som någonting jag måste göra för att känna mig uppskattad, älskad, bekräftad.
Behöver jag det? Behöver jag er?
Jag tror det är ett av mina starkaste karaktärsdrag.
Behovet av uppskattning. Jag hatar att vara ensam.
Inte att vara självständig, jag har alltid varit en väldigt självständig varelse, men att vara ensam.
Det är stor skillnad på självständig och ensam, men jag kan inte förklara skillnaden.
Den ligger nånstans mellan att njuta av vara ensam hemma en hel helg, och att vara ensam hemma ett helt liv.
Ensamhet gör mig sjuk, ensamhet gör mig rädd, maktlös och nerslagen.
Jag behöver älskas, jag behöver uppskattningen, spelar ingen roll i vilken form, bara jag slipper ensamheten.

Varför sitter jag och skriver det här? Varför är det bara under mina depressioner som mina fingrar skriver www.bloggis.se på tangentbordet?
Varför skriver jag aldrig på den här sidan när jag är glad och...

Skrivet av Heroin, 2007-10-26

Visa hela (0 kommentarer)

Jag fick ett brev
Ett riktigt brev med frimärken
Ett vykort ifrån längesen
Då framtiden var vår

Och som du skrev
Om din spaning efter friheten
Ord bevingade som fjärilen
Och jag tror att jag förstår

Att långsamt, långsamt,
åh, så långsamt
Så vann du dina nätter tillbaks
Att långsamt, långsamt,
åh, så långsamt
Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt
Det som var du och jag

Jag skrev ett brev
Om att leva med förbannelsen
Jag gav dig min version av sanningen
För att få dig att förstå

Att långsamt, långsamt
åh, så långsamt
Så vann vi våra nätter tillbaks

Långsamt, långsamt, åh så långsamt
Så gled vi in i minnet, gömda längst bak
Det som var du och jag

Långsamt, långsamt,
åh, så långsamt
Så vann vi våra nätter tillbaks
Långsamt, långsamt,
åh, så långsamt
Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt
Det som var du och jag

Skrivet av Heroin, 2007-05-17

Visa hela (1 kommentar)