Galen, energiknippe, optimistjolle, envis, hurra, positiv, otrolig, busig, blä, bästaste, Snuttegnusan, Hoppitossan. Kärt barn har många namn...
Efter lång väntetid sätter jag mig ned. Inte med en gåsfjäderpenna och hemmagjort papper utan vid en färgad skärm och några vita knappar med svart text att trycka på. Att skriva vid datorn tycker jag har börjat bli nästan alldeles för tråkigt därav min långa frånvarorapport. Dock i undring om hur många skulle egentligen bry sig?
Mitt liv står på en klippkant. Jag vet vad jag vill och kommer att lyckas. Men fy vad lång tid det kommer att ta. Nåja, jag kommer att lyckas. På något sätt på något vis. Det känns nästan lite som om jag bara flyter med fast det inte alls egentligen är nödvändigt. När jag får tid, brukar jag tänka. Tid? Tid?! Jag borde verkligen börja se mig för innan jag trampar på den stackars lilla hatade maskrosen.
Jag funderar. Jag vet. Jag är helt borta. När fastställer egentligen någon en diagnos om ens personlighet som man kommer ha hela sitt liv? När kommer man att få veta att hela världen inte kommer gå under pågrund av översvämmade...
Visa hela (3 kommentarer)
Igår när jag satt och körde minibussen från Timrå kände jag otroligt stort stygn av saknad. Visst saknar jag hela tiden men nu var det... Jag vet inte men någonting var det.
Jag saknade en viss person. En blond person. Långt borta är den personen just nu men snart hyfsat nära ändå. Personens leende. Personens utsrålning. Personen överhuvudtaget. Det blir bra att du kommer hem.
Stress har jag upptäckt finns i så många olika former. Och varje gång jag upptäcker det kommer den kalla, isande känslan i magen. Det betyder att någonting inte står rätt till. Igår och nu fortfarande är jag i sådant fruktansvärt stor beroende av en kyss. Jag är i stressaknad av Christian.
Idag ska jag och Lina ha adventspysselmys. Vi ska baka pepparkakor, vit- och mörkchokladtryfflar. Det bådar gott!
Snart Bollnäs men först Christian. Bra!
Visa hela (0 kommentarer)
Det finns så mycket att berätta men orden vill inte riktigt rinna ut i mina fingrar och tala om vad jag varit med om, vad jag tänker på eller vad jag vill.
Att tala om finns dock att jag träffade min Niklas förra helgen bör det bli. Det var skoj! Honom har jag saknat. Och om jag inte kommer upp till Åre under våren där jag får gratis boende och träffar min Niklas får vi vänta till sommaren för att träffas och jag skämmas! Sånt som märks.
Vi ska till Heden, trallalalala :-) Den 10 december finns Hampnäs folkhögskola på Heden.
Jag kan numera känna en viss gemensam saknad fast av nästan helt olika ting med en av mina kombos.
Som sagt det finns mycket att berätta mest hela tiden men orken finns liksom inte där. Kan också vara att jag inte sätter mig lika ofta, lika länge, framför datorn längre...
Trevligt gott folk!
Visa hela (2 kommentarer)
En glad nyhet viskade en två små fåglar i mitt öra. Jonas tänker komma hem till jul. Weehoo!
Snart hemma. Först GUF, Väsen, Hans Kennemark. Sen hem ljuva hem. Men kommer det att bli som en främlig i sitt eget hem? hoppas verkligen inte det!
Sen Stockholm. Ja! Kärleken här kommer jag flygandes över världens alla hinder!
Visa hela (2 kommentarer)
Att gå omkring på stan med ett trädsvärd och känna sig verkligen häftig. Eller nja. Men en pojke och hans far kom dock fram till mig på ica och frågade om det var ett svärd. För pojken trodde inte på det först och då s jag att visst var det ett svärd så fick pojken hålla i det.
Detta harmonsika lugn som spreds sig över min kropp. Det tycker jag om. Jag tycker inte om stressen över att jag nu måste verkligen sätta mig in i GUF eller sluta. Och att jag måste öva inför Poetry Slam på fredag. Hualigen. Ibland vet jag inte vad jag ska göra. men, men... inget jag orkar tänk på nu.
Om jag någon gång i livet senare och ska minnas något speciellt som har med kärlek att göra så kommer jag minnas Christian. Jag är så kär! Vi är så kära. Snart två år tänk... Mycket svårt som jag gått igenom men nu när jag ser på det hela vad värt det varit. Han är så vacker. Han, och jag, har förändrats så mycket. Skulle bara vara roligt att se om vi även kan bo tillsammnas då...
Visa hela (0 kommentarer)
Jag saknar. Men allt lovar gott ändå. Här i Örnsköldsvik blir allt liksom på ett helt annat sätt. Det märks att jag inte bor på det vanliga stället Roteberg längre men inget att göra åt mer
än att jag saknar det. Jag saknar djuren. Här i vår lägenhet är det ganska trist. Jag har bestämt mig! Jag ska ha minst ett djur när jag blir vuxen.
När man läser om andra som saknar börjar jag själv att sakna. Även om mor och syster kommer om ett par dagar så är det inte alls samma sak. Men tur att de kommer. Det var rätt länge sedan nu. Jag skulle kunna göra en lista på alla jag saknar men den listan skulle bli djävulskt lång som Roland skulle ha sagt. Just nu saknar jag alla.
Men för att drömma mig tillbaka lite, drömma mig hem till landet igen, så åt jag idag blodbrödspalt med vitsås. Mycket gott! Då blev Hanna lite gladare.
Mycket händer hela tiden men ändå har man massor av tid egentligen men jag har ingen som helst aning om vad som händer.
Den...
Visa hela (2 kommentarer)
Idag är en sån där dum dag, en så otroligt dum sådan också.!
Idag försvann min plånbok, mina största aningar är att den har blivit stulen... Less.
Ringde mamma och fick kämpa för att inte sätta mig på närmsta buss hem.
Christian ville inte svara först men ringde honom också och fick klaga av mig lite. Tur att han kommer till helgen, förhoppningsvis nu om han inte är för sjuk det vill mena.
Sen dröjer det ett tag till någon kommer men sen kommer mamma! Bra, mycket bra! Åh, vad jag vill ha någon att krama och gosa mig in hos nu. Suck. Blä och fy. och nu ska jg laga mat som jag inte ens vet om jag är sugen på eller inte. Världen är dum den, usch och fy och blä!
Visa hela (4 kommentarer)