En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Ilonas bloggis

Om ändå jag kunde hitta någon att älska, som vill, och kan, älska mig.
Om ändå någon kunde hitta mig. Att älska.
Älska, älska, det låter som en sjukdom. Kärlek, kärlek, kanske är det en sjukdom, en lyckosam sjukdom, som inte kan härja över, i, mig. Bara andra får svårt att andas, ett springande hjärta, blir röda, bara andra blossar upp när det motsatta ljusets låga tänds.
Om någon bara kunde älska mig.
Om jag bara visste vad Han kände. Om Han ens bryr sig, men det är klart att Han inte gör. Varför skulle Han det? Han kan få vem han vill, vem som helst, så varför just jag? Det är lönnlöst, det är hopplöst, det är avskyvärt.

Grattis Sallad och Morot!

Och var tog Tomaten och Räkan vägen? Okej, jag vet var någonstans, eller, inte var, bara åt vilket håll de for, men vad har hänt? Vad har hänt? Alla tårar som hon grät... vad har hänt, hänt?
Ett mysterium är i alla fall löst idag. Utan Potatis hade jag aldrig fått reda på...

Skrivet av Ilona, 2006-01-30

Visa hela (0 kommentarer)

Jag undrar om folk minns mig.
Men det förstår du väl själv att de inte gör. Du var inte speciell, de kommer inte ihåg dig. De kommer bara ihåg de söta och sociala.
Hej hopp, jag har socialfobi och BDD! Och vad gör vi åt det, alla barn? Ingenting! För världen är redan full av problem, även här hemma. Ingen skulle förstå om jag sa någonting, jag har försökt, och en trodde mig inte.
Så är det. Bite the bullet.

Skrivet av Ilona, 2006-01-11

Visa hela (0 kommentarer)

Jag vet inte vad en blogg är, så outbildad är jag, men jag ville bara skriva av mig.

Mamma ringde idag, jag sa några ord och lade på luren utan förvarning. Jag ångar mig, litet, men vad ska jag göra, jag orkar inte med, henne.
Igår fick jag veta att det går bra för mig på franskan. Jag som trodde jag var sämst av alla, förutom Squash förstås, men han kunde faktiskt verben, men jag har övat in dem under jullovet, det vet inte franskaläraren, men det kvittar. Hon sa att jag var jättebra, men jag tror hon tog i litet.
Jag känner att jag inte orkar umgås, fast det är så roligt att göra det. När Körsbär kommer tillbaka kommer det säkert bli annorlunda, både bra och dåligt, men jag vill inte att hon skall anstränga sig om hon inte vill. Hon behöver inte.
Jag lyckades hitta en miniräknare som jag hade råd med! Jag känner mig så duktig. Jag fick till och med pengar över, jag köpte en kexchoklad. Åt upp hela på en gång, brukar inte det, varför gjorde jag det? Men jag...

Skrivet av Ilona, 2006-01-11

Visa hela (0 kommentarer)