Den här bloggen är inget för de som vill läsa om valiga människor om deras vanliga vardag. Den här bloggen skrivs av n sjuttonårig flicka som har en psykisk sjukdom. Hon skär sig.
Bloggen är till för att hjälpa mig att så ut mina tankar och känslor som annars trycker.. och kanske även hjälpa någon annan.. så att hon/han inte börjar eller inspirerar till att sluta?
Bloggen handlar om mina tankar,känslor som annars inte får komma ut.. Det är betydligt lättare att börja skära sig än att luta. För mig började det med en nål men idag är det ett rakblad och skadorna utvecklas snabbt! Snabbare än vad man hinner reagera på vad som är rätt eller fel..
"That girl is strong... but a dark remembering will make her fall"
Är uppe hos AH nu för jag har lov och igår hände samma sak igen. Jag fick en depprission och visste inte riktigt vad jag skulle göra eller vad jag skulle säga till AH... Hur skulle jag möjligtvis kunna förklara allt som pågår, händer i mitt huvud.. Hur det inte fungerar som det ska osv.. Tänk om jag är osykiskt sjuk? men nej jag vill inte vara sjuk.. jag vill vara frisk.. Så hur ska man göra för att komma ur det? Jag vet inte.. Men EN sak vet jag.. att om inte AH hade varit där vet jag inte vad jag hade gjort.. Men nu när jag har slutat sköra mig varför är jag inte glad? Varför slutar det inte??.. :'(
Visa hela (0 kommentarer)
Idag trodde jag att det skulle vara kört igen, men jag tror att det gick över. Kände tanken och kände känslan när jag stog i duchen att jag ville göra det igen.. Känna den njutningen av att dra ett sylvasst rakblad mot handleden. OCh jag ville inte att du ska tro att jag är "emo" om man nu ska kalla det det.. Nej jag vill heller inte, men ändå finns det inget skönare. Det är förbjudet, men så härligt. Så fel. Varför är allt så krångligt.. Kan det bara inte få vara rätt? Folk blir besvikna bara för att du skär dig och dom säger att de inte trodde att du var "sån".. Nehej, hur då "sån"... hur menar dom?? Att man skär sig bara för att få uppmärksamhet och för att förhoppningsvis få någon att titta på en när de som annars alltid bara går förbi och inte ens kasta en sekund av deras uppmärksamhet på en. Men jag är inte beroende av att få uppmärksamhet kanske säger emot sig självt lite nu när jag skriver detta på bloggen men anledningen med att jag startade bloggen...
Visa hela (0 kommentarer)
snälla hjälp mig.. skriv ngt.. annars händer ngt igen.. sitter här och fäller tårar.. tårar för allt som varit.. allt som händer nu och drömmar som aldrig kommer att hända.. känslor som aldrig sloknar minnen som aldrig försvinner..
Visa hela (0 kommentarer)
Och om du läste det jag skrev i går kväll så är allt som vanligt nu.. Sitter i skolan och väntar på lunchen. Men vad jag skrev igår är sant, ikväll kommer det ett nytt "anfall" om man nu vill kalla det för det, men det är inget jag bryr mig om nu. Så bevaka bloggen och de vad som händer ikväll. det är lika spännande för mig som det är för dig. För jag vet inte heller vad som kommer hända. I denna värld är allt möjligt, allt mellan liv och död kan stå på spel ikväll, varje kväll.
Visa hela (0 kommentarer)
Än så länge är allt bra.. helt ok faktiskt och det är för första gången på länge som det är så. Men hur länge komemr det att räcka? TIlls när kommer tanken upp i mitt huvud igen och alltign börjar om på nytt.. om det nu kommer att hända igen. Jag vet inte, jag vet ingenting och tack vare det vågar jag inte slappna av för då börjar det igen. Att inte veta ger en otrygghet som förvärrar saker och ting. Innan idag om du läste det jag skrev var allting ok.. nu börjar tankarna igen när inte AH är här.. varför alltid när jag är ensam!? Jag vill inte bli lämnad ensam då börjar tankarna som ger mig mardrömmar och bränner i hjärtat och skär på kroppen... Inna var allt bra men nu är jag ensam i mörkret och jag skakar och gråter.. för ingen finns här för att rädda mig... Och i takt medan jag skriver blir jag mer och mer "fel". Fel på det sättet att de fel tankarna kommer tillbaka, och de gamla vanorna. Och när tårarna har slutat vad finns då? En tommhet... En tommhet...
Visa hela (0 kommentarer)
Nu har i stort sett helgen gått över och AH har åkt hem... Men veckan som vi var tillsammans har inte varit förgäves, vi lärde oss mycket om varandra och tack vare FS så har jag lärt mig också en hel del om mig själv. I helgen har vi gjort en massa saker och jag har varit rätframmare nu och det verkar som han förstår men resten får tiden utvisa. Sorry att jag inte har så mycket mer intressant att skriva om, men vem vet vad framtiden har att erbjuda eller offra?
Visa hela (0 kommentarer)
Jo det är precis som rubriken säger.. så far so good.. Jag och A.H (pojkvän) har inte bråkat än men man vet ju aldrig.. vecka är ju inte slut och jag har pratat klarspråk med honom.. en gång till sen åker han! Men den personen jag pratar med (F.S kan vi kalla honom..) sa det att han inte tycker att det är kul att det funkar bra, men jag ska inte gå med på vad som hellst... Jag måste stå upp för mig och säga när jag inte tycker att det är ok längre... och det tänker jag göra!
BTW.. hittade den här bilden på nätet... modeidealen är helt sjuka!!!
Visa hela (0 kommentarer)
I helgen kom Andreas, min pojkvän som jag faktiskt blev avrådd att träffa från den som hjälpte mig... eftersom han har faktiskt slgait mig.. i ansiktet... pött in mig i väggar... sagt att han hatar mig... och ändå låter jag honom fortfarande komma mig nära, att fortfarande vara där... men jag vill inte ha någon annan, utan honom finns inget.. och han har faktiskt bättrat sig.. men kommer det att sluta? .... only wait and see...
Visa hela (0 kommentarer)