Ett försök till ett liv
Allt handlar inte om dig även om du kanske tror det.
Galet, galet, gaaaalet! Mitt liv är galet, och jag är galen. Allting bara är helt uppochner, och det blir bara sämra och sämra heeeela tiden, och jag kan inte göra någonting åt det, nej, ingenting alls, och jag vet ärligt talat inte varför. Det är inte så att jag är feg eller något sådant, utan det är att livet vill inte att jag ska ha det bra. Det vill att jag försvinner, att jag ska sluta andas, men så dum är jag inte. Jag lyssnar inte på andra just nu, bara på mig själv, på hjärtat, men det verkar inte vilja höra på mig.
Det finns ingen som verkligen bryr sig om mig, för alla tycker att jag är en mes, ja precis, en mes som inte klarar av någonting. Jag är en hopplös tjej som har förlorat sina framtidsplaner genom att dem som står mig nära har gjort mig förvirrad. Jag har gått vilse, men jag vill hitta den rätta vägen tillbaka. Så är det bara, jag är trött på att det jämt ska vara såhär, jag är trött på folk som lägger sig i, dem som inte vet hur det...
Visa hela (0 kommentarer)
Jag tror att det här är mitt öde...
...att jag ska kunna klara av saker själv; vara självständig, och inte ta order från andra. Det finns ingen som kan bestämma över mig. Det har visserligen varit ett problem de senaste åren. De i min omgivning har gjort mig olycklig och förvirrad, vilket inte har varit ett dugg bra.
----------------
Nej, nu ställer jag mig upp framför alla, och säger ifrån. Inget mer daltande från snorungar och inget mer tjatande från föräldrar. Jag tänker inte svika mig själv, inte denna gång, och inte i framtiden.
Visa hela (0 kommentarer)
När hon går sin egen vän står jag i vägen
jag försöker se på henne, men jag ser någon annan
försöker få fram ord, men varför ens försöka, hon struntar i mig.
Alltid har det varit såhär, hon har förvandlats till Satan.
Jag försöker att vara mig själv men hon hindrar mig.
Hon tar luften från mig och jag kvävs långsamt.
Allt försvinner vad hon är gör, mitt liv går sönder.
Visa hela (1 kommentar)
Ähum, idag är det torsdag, 10 plusgrader ute och det regnar.
Imorgon ska jag och syster fika med en vän på stan. Det kommer att bli kul.
Det ska gå att göra det, och jag är inte ett dugg rädd för henne.
Visa hela (0 kommentarer)
...och jag har fan gått ner 2 hela kg på 2 dagar.
Dåligt det faktiskt. Väger nu bara 48 kg.
Underviktig!
Visa hela (0 kommentarer)
Fan ta dig, bruden! Sluta lägg dig i mitt liv. Jag struntar i att han är din, bara din pojkvän. Men jag gillar honom ändå. Eller förresten, man kan inte gilla någon man inte känner. Men snälla då, vad är det då jag känner, varje gång jag ser honom? Det var ett tag sen, snart ett och ett halvt år sedan, men jag kommer ihåg känslan. Heartbeats!
Jag önskar att jag inte hade sett på dig som jag gjorde då, att jag inte hade träffat dig alls.
Jag vill bara kunna hitta någon bättew än dig, mycket bättre, som accepterar mig för den jag är.
Just det, 80% homosexuell och 20% straight. Det är jag, that's the truth, so deal with it.
Jag kan inte ändra sanningen, jag kan inte förvränga den och inte ta den tillbaka.
Gjort är gjort, går inte att ta tillbaks.
Visa hela (0 kommentarer)
Jag har funnit hopp, jag vet hur man andas. Hopp om att livet kommer att bli bra, att allt dåligt jag gjort kommer förlåtas. Alla mina synder. Avundsjuka. Frosssa. Ja, jag frossar ibland när det är dåliga tider, men det ska jag sluta upp med, för jag vet att Gud kan se mig. Det bådar inte gott, verkligen inte. Jag vill inte vara en misslyckas mes längre som förstör sitt liv tack vare en enda person som jag aldrig någonsin kommer att få. Jag föraktar mig själv, förbannar mig med onda ord. Det kommer inte att funka, jag måste kunna andas själv. Jag behöver ingen hjälp. Jag ver hur livet funkar. Det är med ord, ord som ord. Det är detsamma som med andning. Ett, två...ett, två. Andas. Ta ett djupt andetag, andas in andas ut. Vila. Ta ett till.
Jag vet att Gud kan se mig, höra mig. Han bevakar varje steg jag tar.
Visa hela (0 kommentarer)
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för att få det att fungera, jag försöker gång på gång men det blir aldrig bättre. Nej, aldrig! Livet vill inte att jag ska ha det bra, det vill att jag ska gå omkring och må dåligt precis hela tiden. Tack vare en viss person som jag en gång här i livet stötte på, men tror inte att han bryr sig om mig, nej, det är precis tvärtom. Alltid ska han eller hans flickvän klaga på mig, och undra massa saker. Jag är trött på det, på att de ska lägga sig i mitt personliga liv. De ska ge fan i det! Nästa gång, då kanske jag bara helt enkelt berättar sanningen för dem, för alla, precis alla, så att de hatar mig sedan, fast de gör de nog redan.
Jag känner mig hatad varje gång hans namn dyker upp, vilket är rätt så ofta. Jag försöker att gå vidare men inte alltid så lätt när man känner dig beroende av honom, av någon man aldrig någonsin kommer att få.
I vissa fall kanske man inte ska berätta sanningen.
Jag vill...
Visa hela (0 kommentarer)