Bäcizz den enda av sitt slag... =o)
Ålder skris (er)
Va har man hunnit me under de här 21- snart 22 åren i sitt liv då?
Sa till min kusse här om dan "de e vella 23 snart" hon ba: NEJ 22! då behöver man inte känna sej så sterssad för att man kommer allt närmare 25.
hah!
Linda gömman ringde å tala om att hon haft en 22-års-kris.... Tror att ja haft kriser i alla åldrar från 8 år eller nå.... Några ja kommer ihåg särskilt:
* 11-års-krisen: Ja kom på att ja var ganska kraftigt överviktig... bantade, skaffade lite snyggare kläder än Bamsetröjan-farmor-stickat. Började sminka mej å la på en lite cooolare attityd.
*13,14-års-krisen:nya vänner ny attityd. å då menar ja taskig attityd. hoppas inte ja får lika ofantligt korkade barn som ja själv va. Börja klä sej litehipp-hopp-isch eller va man ska säja... å tilläg då att ja gick i säckiga brallor å FUBU tröja ena dan för att nästa dag slänga på mej minikjol å uringat... men dyngmycke smink å stylistfrisyrer.... till skolan! Nu va man stor tyckte man... man va så gammal att man kunde gott bestämma över sej själv.... klart man visste va man gjorde när man drack alkohol.... Att mor å far kunde va så dumma att dom trodde något annat? (asgarv). Hemska år faktiskt... att gå från släktens snyttegull till svarta fåret som revoltera med stort R.... Snatta folköl å satt vid åkanten å drack me Sandra... herregud.... jaja... får nog skriva en till blogg om just dessa år tror ja.... =)
*16-års-krisen:Nu skulle man snabbt charma lärarna å fixa till betygen så man kom in på rätt skola...( inte för att ja behövde anstränga mej så hår då endast 30 poång behövdes=)
Å så kom man till GYMNASIET! Weeee snacka om att man va en liten människa i allt för trånga skor.... Men de gick bra å nya vänner införskaffades däribland min älskade Linda.... Paniken över om man valt rätt linje, rätt vänner växer....
*17-års-krisen: Nu va man liten.... ett år kvar till puben... ciggarettköp och att kunna kasta rätt i ansiktet på mamma att man minsan va myndig å kunde bestämma själv! i slutet av detta år började min dåvarande Emil lumpen oxå å stack bort i veckorna å när han kom hem va de puben me polarna å lilla ja som inte hade åldern inne fick fint sitta hemma å vänta till krogen stängde...
*18-års-krisen:Nu hade man fullt å livet skulle va guld å gröna skogar! Nepp... när man väl fyllt fanns de inte alls många att gå ut me.... Dessutom hade ja då panik över att ja tappat alla mina gamla vänner... först å främst på grund av att ja träffat Emil... därefter började ja i Örebro å alla[url]and5ra började i köping....De här året strulade ja som tusan.... Va ute varge onsdag i princip... gjorde väldigt dumma saker å skämde ut mej som tusan.... men men... ja vet bara att ja gjort en vän lessen den perioden.... De e något ja verkligen ångrar idag.... men gjort e gjort.... Emil flyttade till lägenhet å eftersom de e lite mysigare på tumanhand tillbringade vi mestadels av tiden hos honom och ja skrev så småningom över adressen till honom efter påtryckningar av päronen att de behövde ett datarum.... hmm.... Eftersom de va Emils lägenhet så kännde ja mej aldrig riktigt hemma där....
[b]*19-års-krisen:[/b] Skolan började närma sitt slut och man skulle slungas ut i "de riktiga livet".... man fick insikt i att man skulle ha pluggat en aning hårdare och att man förmodligen inte ens kommer i närheten av reservlistan till veterinärhögskolan.... Krokodiltårar föll på avslutningsdagen.... Å av rätt anledning oxå för hur mycket han man träffat alla gamla klassisar de senaste tre åren?! ut i livet och inte hade man en aning om va man skulle göra när sommaren va slut.... bara å hoppas på att anställningen kunde bli lite långvarigare på ICA tills man kommit på något annat....
[b]*20års-krisen:[/b] nu va man ju tvungen att skynda på livet lite... man hade slutat skolan... jobbade å eftersom ja va utbildad me djur kunde ja ju inte ha en massa i lägenheten... Nej nu skulle de letas hus på landet! Hemnet va en väldigt välbesökt sida av mej å Emil... vi va med på auktion på en minimalt hus me "lite-större-gräsmatta" som Jennie absolut kunde ha några får på! Vi fick de inte å efter tårar och lite eftertänksamhet va vi ganska glada för de! Men de dräjde inte länge innan den dök upp... [url=drömgården!]drömgården! Efter visning och besök på banken började budgivningen och hux flux hade vi skivit på kontraktet och va stolta ägare till världens finaste lantställe... (kunde ha blivit) Vi flyttade in i december och flög på moln båda två... nu va vi vuxna å livet rullade på! Djur införskaffades hästar, katt å kossor.... planerna blev bara fler och fler för renovering och byggnationer....
tillochmed barn började omtalas....
*21-års-krisen: Nu började min Glädje-rus-ork ta slut och ja började inse att ja inte årkade jobba, sköta hästar, vattna blommer , klippa gräset, laga mat.... osv.... ni vet.... medans karn låg på soffan..... Så fort ja satte mej i bilen påväg hem å skakade av mitt falska leende rann tårarna i floder ner för kinderna ända fram till gårdsplanen då ja vred av motorn, tårkade tårarna och klev innanför dörren.... Hur kunde de ha blivit såhär? Hur kunde ja ha vart så blåögd? ja tog mej i kragen och berättade för mamma å pappa hur ja mådde å dom hade förstått och var väldigt glada för min skull då ja slutligen efter många om och men bestämt mej för att flytta från gården och lämna Emil.... Dom har vart de bästa stöd i världen och ja älskar dom över allt. Efter semestern återvände ja till jobbet för att inse att ja blivit bortplockad från grönt som ja jobbade med innan semestern helt utan förklaring.... De visade sej vara ganska bra dock... ja blev fast anställd och inflyttad i charken.... där ja stormtrivs.... men förstå paniken innan chefen tog in mej på kontoret och tala om att ja inte skulle få sparken..... Blev stämd av ett internetföretag som ja fortfarande inte vet hur de har gått, tog ca 5 månader innan ja fick Emil att vilja sälja huset.... flyttar till egen lägenhet trotts att ja fortfarande betalar lika mycke på huset..... Nu när man snart fyller 22.... då har man den största livsfunderingen av alla.... men de e inte så jättemycke över jobbet.... de e inte så mycke över vännerna.... utan har ja valt rätt kar? hur seriös vill ja va? När e de dags att skaffa barn? De riktiga vuxenlivet är funderingarna.... vill ja bli vuxen å stadga mej eller skulle ja vilja lalla rut ett tag först? vem är jag? när kallas man kvinna? Hur mycke godis får man äta om man ska försöka gå ner i vikt? Vill ja ha eget företag? osv....
En sak vet ja.... de kommer kriser i alla åldrar och de e nog bra att man får sätta sej ner och fundera lite över livet emellanåt....
By Jennie: ser ut som 17, känner sej som 40 å är snart 22
Skrivet av JennieB, 2007-04-06 20:26
O så har Du Linda ser ut som 14 känner sig som 12 och är snart 23...typ=) Men Du, om vi skulle misslyckas totalt med allt vi kommer oss för from NU...så skulle det ju vara total katastrof och inte så roligt, MEN! Vi har iaf gjort en beundransvärt GRYM och oförglömlig resa till Polen. Där jag (ödet) hittade en riktig pärla till karl. Faktiskt. Och en riktig pärla till kompis med. Men det visste jag redan. =)
Skrivet av Lindah, 2007-04-08 19:11