Johannans bloggis

Ja detta skulle då bli min första medvetna jul utan ångest.
Behöver inte vara hos Magnus (fd pappa) utan kan vara hemma med mamma och christer (nv pappa) och småtjejerna..

(kort förklaring.. Magnus är min biologiska far.. men har nästan tappat kontakten med honom + att han inte beter sig som en pappa. han och mamma har vatt separerade sen jag var 1 år.. i fredags fick jag ett julkort som var underteckat Magnus.. -där gick gränsen-,Magnus har bott 60 mil bort i 10 år av mitt 15 åriga liv och vet nada om mig.. Christer däremot har funnits i mitt liv sen jag var 3.5 och han vet allt om mig (eller tja allt en pappa bör veta), och gör allt för mig som en pappa ska.. han är bäst)

Menmen åter till ämnet..
Detta är då den första julen jag har kunnat vara het säker på att jag slipper lämna min trygga familj- och älskade släkt- och åka till Magnus och hans familj.. allt känns okej. Jag har superbra betyg och allt..

Men nu känner jag ångesten smyga sig på.. men det är inte "julångesten".
För drygt en månad sen tog det slut med mitt ex. Efter 5 underbara månader så gjorde han plötsligt slut.. (VIA TELEFON!!) det var smärtsamt och jag spydde och sov i 2 dagar , orkade inget. hade gett upp helt enkelt. Men efter ett tag tog jag mig upp pga stöttande folk och enorm envishet. Redan några dagar efter så snackade jag med en kille jag träffat innan genom kompisar, han hade vatt kär i mig sen i slutet av Juli. ca en vecka efter mitt ex gjort slut så träffade jag denna kille, efter att ha snackat med honom i 7 timmar på natten. (mina föräldrar var i Tyskland) utan att berätta för ngn. Senare blev vi tillsammans..

Nu kommer vi till saken. Nu har jag läst hans exflickväns blogg. och hon är besatt av honom.. helt sjukt, varken han eller jag visste det förens nu. känns jättejobbigt för dom var tillsammans i 3 år. är livrädd att han ska lämna mig. orkar inte med det en gång till.
Får mega ångest för allt. Känner mig dålig inte bara pga detta utan en del annat, det värsta är att detta är min första ångestperiod jag måste klara utan att skära mig.. Eftersom mina föräldrar nu vet att jag har skurit mig av och till i 2 år nu. (dom fick veta detta för ca 2 veckor sen.. )

Vet inte hur jag ska orka..

God jul på alla //Johannan

Skrivet av Johannan, 2006-12-24 02:13