JohnBlunds bloggis

Jenny och Robin vill att jag ska skriva blogg igen.....jag har varit så frånvarande i mitt bloggskrivande den senaste tiden.
Nackdelen är den att jag inte kan skriva blogg. Ibland önskar jag att jag hade Jennys förmåga att skriva och Robins förmåga att tänka.
Men jag ska göra så gott jag kan. Jag ska skriva igen.

Man går med dyblöta kläder....som efter man har simmat klädsim. Det är tungt, jobbigt och svårt och det verkar som att man aldrig ska torka.
Men så tittar plötsligt solen fram och kastar sina varma solstrålar på en. Då torkar man plötsligt snabbt, otroligt snabbt och man kan fortsätta sitt leènde liv.

som sagt, jag är för feg.....

Tack Elin för det fina du sa i bussen igår. Det värmde.
Tack Jenny för den givande diskussionen om myror, katt-män och blindhet.
Tack sommaren för att du kommer så tidigt.
Tack alla mina vänner.

(Det där lät som ett Oscars-tal, men det var det inte)

Pojken har stoppat ner skridskorna och springer nu mot hockey-planen med sin bror. Han har sagt hejdå till sin mamma och fått en tid då han ska vara hemma. Klockan är 6 på kvällen och Pojken, som går i 2:an (i lågstadiet), ser fram emot att få åka skidskor med sin bror.
När de närmar sig skolan och hockeyplanen börjar det snöa. Stora mjuka snöflingar dalar ner i skymningen. Det tycker Pojken bara är bra. Han gillar att skotta bort snön på planen, då blir ju alla andra så glada och det blir så fint.
Han sätter på sig skridskorna och börjar åka runt, runt på planen och spelar med sin bror. Nu börjar det bli ett snötäcke på planen och pojken åker för att hämta skyffeln så att han kan börja skotta.
Plötligt kommer dom, de stora killarna som går i 6:an och 7.an, de har retat Pojken under flera år och de börjar skratt åt honom där han skottar isen.
Han låtsas inte om dom men kan inte låta bli att säga åt dom att sluta när de börjar kasta in snöklumpar på isen....

nu är jag medlem här....efter mycket slit, blod, svett och tårar..
enjoy=)