En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Kalles' bloggis

Varför är det så svårt att lära sig att man hamnar i samma känslomässiga läge varje gång man konfronteras med likartade situationer? Allt blir så hopplöst när mönstret upprepas och man går in en destruktiv bana som bara leder tillbaka till en punkt där allt bara brister.
Man mår dåligt och far oerhört illa. Samtidigt så leder det aldrig framåt till en ny syn på situationen som kan lösa blockeringen. Det enda som kan leda ut ur detta tillstånd är att totalt bryta sig loss och skapa sig en annan roll i sammanhanget/relationen. Utifrån det läget kan man sedan försiktigt på nytt ta sig an arbetet att skapa sig en plattform som är hållbar nog att stå på när man ånyo kastar sig ut i den inte alltför milda omvärlden.

Vad sker då mellan varje sådan fas?
Blir skalet hårdare så att man klarar angrepp bättre?
Eller blir det kanske bara skörare och sprickorna i det vidgas så att dom krossar en lättare?

Skrivet av Kalles, 2006-11-25

Visa hela (0 kommentarer)