En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

KennyGs bloggis

Nu har jag läst ungefär en fjärdedel. Ringde i stoppklockan på sidan 69.

Det har egentligen inte hänt särskilt mycket i boken ännu. Man introduceras för en mängd karaktärer kring huvudpersonen Rod Ironside, och det mesta har avhandlat de tolvtusen männens kamp mot gruvans onda natur. Jakten på guldet flyter på trots det blod som spills när gruvan regelbundet rasar sönder.

Rod är trots sina relativt låga ålder, kring de trettio, en hyfsat högt uppsatt person på gruvan. Arbetarna hyser en allmän respekt för honom och han kan sitt jobb. Det finns en enda hake; han har inte någon skolär examen och kan därför aldrig uppnå den riktiga chefspost han vill; att bossa över hela Sonder Ditch-gruvan. Efter ett besök hos Manfred Steyner lovas han den posten. Mycket lämnas osagt, och allt Steyner begär är ovillkorlig lojalitet. Rod tackar ja, men innerst inne existerar stora tvivel på löftets validitet, och han fortsätter sitt arbete utan vidare betänksamheter kring det hela....

Skrivet av KennyG, 2007-04-01

Visa hela (1 kommentar)

Jag spanade nyss över vårt lager i bokhyllan. Hade väldigt, för att inte säga extremt, svårt att hitta en bok som passade in på den angivna profilen. Till slut blev benet trött och jag fick nöja mig med Wilbur Smiths bok "Guld" - en typ av bok jag vanligtvis inte ger mycket för. Wilbur Smith är dock född och uppväxt i Sydafrika. Perfekt. Det får duga, tänkte jag.

Titel och författare har jag redan talat om. Boken i sig utspelar sig i just Sydafrika, närmare bestämt kring de rika guldgruvorna som marken hyser. Handlingen roterar mellan två mäns rivalitet om en kvinna, och hatet som uppstår. Klassisk grund. Rod Ironsides erbjuds en post som chef för guldgruvan Sonder Ditch, med vissa skumma detaljer som inte riktigt är rätt. Väl där hamnar han i klammer med chefen då han på någon vänster hamnat i en kärleksaffär med Terry, frun. Den nämnda chefen, Manfred Steyner som han heter, börja nära ett brinnande hat...det bådar inte gott.

Längre än så har jag ännu inte...

Skrivet av KennyG, 2007-03-27

Visa hela (1 kommentar)

Jag har nu läst 52 sidor i boken "Terroristerna" av författarna Sjöwall - Wahlöö.

Tänkte hålla det här inlägget hyfsat kort i och med att jag har mer påträngande ärenden på axlarna; som ett prov i svenska imorgon.

Vad tycker jag då om boken, so far?
Nå, här kommer domen: Helt okey. Varken mer eller mindre. Jag har inte läst någon av de andra böckerna i serien; ingenting i den här boken har än så länge fått mig att vilja göra annorlunda heller. Systemet med dialoger ser jag som förkastligt, hellre hade jag föredragit det gamla goda citattecken-systemet, och på något sätt har jag svårt att leva mig in i karaktärerna och omgivningarna. Visserligen är inte böcker om kriminalare och poliser min största intressezon, även om jag tyckt att filmerna sett ut att ha viss potential utan att ha sett någon av dem.

Nu är det inte menat att låta som om jag bara slänger pisk över boken, definitivt inte, jag hade helt enkelt bara högre förväntningar på den. Det är...

Skrivet av KennyG, 2007-01-16

Visa hela (0 kommentarer)

Förändras huvudpersonen något i stycket ni läser? Motivera ditt svar och ge exempel ur texten.
Jag skulle lugnt konstantera att huvudpersonen ändras, och rätt så mycket för den delen, såväl fysiskt som psykiskt. Detta inte i en positiv bemärkelse. Snarare börjar det förfall jag själv förknippar med koncentrationslägren, med den dåliga maten, behandligen och hårda arbetet, göra sig synlig. På sidan 135 skriver författaren: "Om jag tillexempelvis blev trött där jag stod under apellen tog jag helt enkelt plats, jag satte mig ner utan ens att se efter om jag hade lera eller en pöl under mig, och jag förblev sittande tills de bredvidstående drog upp mig med våld" [...] "redan vid det första slaget kastade jag mig prompt på marken och sedan kände jag inte de andra eftersom jag somnade".
Exempel som förklarar hur trött han kände sig; är man så pass trött att man ignorerar omgivningens reaktioner till förmån för sina egna behov, speciellt i en sådan situation han...

Skrivet av KennyG, 2006-12-12

Visa hela (4 kommentarer)

För mig känns det som om han beskriver det hela som om det vore en semesterresa, inte ett koncentrationsläger. Han går i detalj på de vackra omgivningarna och nämner hemska saker endast i förbigående.
Sidan 88: "Under tiden -fick jag höra- var de mycket vänliga mot dem, de är omgivna av värme och omtanke, barnen kastar boll och sjunger, och det ställe de blir kvävda till döds ligger mycket vackert bland grösmattor, träddungar och rabatter: det var också därför alltihop ingav mig känslan av ett slags skämt, ett slags pojkstreck."
En sak som slår mig, som inte har med författarens skrivstil att göra, är att jag inte kan förstå hur tyskarna kunde behandla människorna med värme och medkänsla, för att sedan ta livet av dem i mängder. Till viss del skulle jag ha förstått det om de skärmat av sig och var iskalla, som en slags försvarsmekanism, men att släppa in det hela och kunna vara varma mot dem måste göra att de tar in situationen på ett helt annat sätt. Hur kan man...

Skrivet av KennyG, 2006-12-06

Visa hela (0 kommentarer)

Vad som beskrivs i texten? Mina intryck.
Författaren beskriver det hela, som vi diskuterade på lektionen, på ett väldigt objektivt och registrerande sätt. Att hans resekamrater gasas ihjäl och bränns nämner han flyktigt, som om det inte vore värre än att man eldade ved till kvällsvarden. Det är rätt svårt för mig att verkligen greppa hur det var, att man systematiskt kunde utrota människor som om de vore ohyra. Historia brukar kännas så distant, så avlägset, men här känns det som om jag vore där, och det är inte direkt en angenäm åktur. Just det när han kort nämner de som gasas ihjäl på ett sådant sätt ingav mig en obehagkänsla, något som inte är vanligt för mig då jag brukar vara rätt så okänslig när det gäller allt sådant. Det känns mer realistiskt så, än om han försökt beskriva det på ett mer "skönlitterärt sätt", om du förstår hur jag menar. Jag har studerat och läst gott om texter om förintelselägren, även om det är ett av de få...

Skrivet av KennyG, 2006-12-05

Visa hela (0 kommentarer)

1. Var och när utspelar sig boken?

Den utspelar sig under andra världskrigets slutskede i det tyskockuperade Ungern, i huvudstaden Budapest. Året är 1944. I väst har de allierade (amerikanarna, britterna och kanadensarna) landstigit på Normandiets stränder och kämpar sig fram igenom Frankrike mot Nazitysklands gränser. I öst närmar sig Stalins Röda Armè, som endast sinkas av de retirerande tyskarnas försvarsstrider efter operation Barbarossas misslyckande. Mitt i allt kaos fortgår judeutrotningen oförtrutet.

2. Vem är huvudpersonen? Berätta lite om honom.

Huvudpersonen är en ung judisk pojke, György Köves som jag uppfattat det, på en 15 år. Han bor tillsammans med sin pappa, som vunnit vårdnaden, och sin styvmor. Om dagarna är han placerad som arbetskraft, mureriarbeten, på aktiebolaget "Shell Oljeraffinaderi", ett företag som ligger utanför stadsgränsen. Intyget om att han jobbar inom krigsindustrin som detta för med sig gör att han kan röra sig friare...

Skrivet av KennyG, 2006-11-28

Visa hela (0 kommentarer)

3. Beskriv julmiddagen. Vad är det för stämning? Vad tror du författaren vill visa för bild av middagsdeltagarna? Hur tror du Lotta känner sig under middagen?

Såhär på rak hand kan jag konstantera att stämningen känns oerhört falsk på någon vänster. Är det samspelet mellan Gabrielles man och Lottas pappa, med alla de meningslösa skämten?
Farmors ovana vid sina barnbarn? Eller oväsentligheterna och trivialiteterna som diskuteras mellan Gabrielle och Térése? En kombination?
Vitsarna som Gabrielles man drar ett överdrivet antal gånger om allting tyder på nervösitet, som om han inte riktigt känner sällskapet och försöker ställa sig in genom att vara rolig. Det märks att pappan inte är road, utan det känns snarare som om han bara skulle vilja slå lock för öronen och försvinna någonstans. Stämningen känns så påklistrad, och samtalsämnena t0lkar jag som sådana man desperat kommer på när man letar efter något att prata om. Det värsta är att det för mig...

Skrivet av KennyG, 2006-11-14

Visa hela (0 kommentarer)