Kika kikar på ica och andra saker
Konsten att sörpla kokka ffe
För några dagar sedan somnade min farfar in och försvann från oss alla. Mitt käraste minne av honom måste nog vara sättet han drack kokaffe på. Det var en helig ritual, minst lika vacker som en japansk tecermoni och fick absolut inte störas eller avbrytas.
Först hällde man kokkaffet från kaffekannan in i en liten kopp (helst med små rosor på) och så satte man sig vid köksbordet. Sedan hällde man över en liten del av kaffet på fatet och stoppade en sockerbit i munnen. Sen kom min favoritdel, slörpandet. Genom att dricka kaffet från fatet och igenom sockerbiten lyckades farfar med det perfekta slörpöjudet följt av ett ljudligt "ahh" för att det var så gott. Jag minns att jag försökte härma den här ceremonin redan som mycket liten och hällde både vatten och mjölk på fatet istället för kaffe, tror till och med jag försökte med illblå Fantomendricka en gång. Farfar skrattade lika gott varje gång jag härmade honom med sitt härliga rungande farfarskratt. Jag vill tacka min farfar för jag fick chansen att lära mig denna konst och för alla andra glada och kära minnen han lämnar efter sig.
Till en ängel
Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu
Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar
Skrivet av Kika, 2009-10-22 10:39
Kommentera: