Lerans bloggis

Och det tog min rätt till sömn med sig i fallet...
Nu är det en ny termin och nya tag på G. Vårterminen kommer antagligen att bli mer krävande än höstterminen. massor av mer plugg. jag som älskar att glo i böcker...

Mina och Sofies fredagskvällar har sedan länge varit ett stående skämt, men på senare tid så har det blivitvärre. mycket värre. Vi tog drägg-fredagen steget längre med hjälp av Let's Dance och idol-Danny.
"Jag hatar mat-Tinas jävla lökar!"

Jag har fram tills idag varit övertygad om att snooze-funktionen på min mobil varit trasig. Den var ställd på 6.00 och ringde då. Jag tröck på snooze och senare gnäller jag högt för sofie om hur min klocka inte ringde igen efter tio minuter (som den borde) utan att den dröjde 40 minuter!
Sofie förklarade då för mig att jag tryckt på snooze var 10:e minut ifrån klockan sex. Detta innebär alltså att jag slår av min klocka i sömnen.
Som om det inte vore nog att mitt muskelminne sköter sig självt när jag sover. Enligt sovie så är jag även vaken när jag sover. hon la på mig ett täcke nån gång runt halv fem (eller när hon nu sa att det var) och hon sa även att jag låg och kollade på henne...
Ännu en sak jag gör i sömnen (dock var det länge sen någon påpekade det) är att jag slåss, uppenbarligen. Det är åtminståne förklaringen folk ger mig när jag undrar varför de ligger så mycket längre ifrån mig när jag vaknar än de gjorde när jag gick och lade mig....

Det här med drömmar är ett märkligt fenomen. Det sägs ju att medans man sover så bearbetar hjärnan alla intryck man fått under dagen. Men är hjärnan ödvändigtvis tvungen att förvrida alla intryck så att man vaknar mer förvirrad än man var när man gick och lade sig?
Dessa ändlösa drömmar jag haft om att himlakroppar inte beter sig som de borde. Om gamla bekanta som dyker upp på de märkligaste ställen. Om mörka och stora fält som av någon anledning alltid befiner sig mellan mig själv och stället jag är på väg till.
Att bara prata om dessa drömmar får ens medmänniskor att se på en som om man vore sjuk i huvet. Men jag kan väl knappast vara den enda här i världen som oroar mig för saker jag inte kan göra något åt.
Jag famlar runt i drömmarna efter svar på frågor jag ännu inte vågat ställa..

Jason Mraz - Please, don't tell her

Krogen jag sällan, så när som aldrig, går till. Men denna helg hände en väldigt märklig sak. Inte nog med att jag var där, jag var där två gånger!
Fredagen var intressant. kvällen började med att jag och sara bestämde oss för att gå till corner och supa ner oss samtidigt som vi skulle snacka skit om min bror. Kvällen slutade med att jag sov på en soffa hemma hos min msn-vän som jag aldrig träffat irl förrän på corner samma kväll... Vägen dit tänker jag behålla för mig själv plus de människor det berör :P
Lördagen var inte alls lika intressant. Kvällen började med att jag drog hem till sofie för att kolla på sunes jul. Kvällen slutade med att jag sov i sofies säng efter att vi köpt julmust på statoil samt tagit en cider eller två på corner på vägen hem.

Helgens utan tvekan mest informativa konversation:

msn-vän: -"Jag anser mig minst ha halva inne på alla tjejer i hela världen."
S och B: -"Ursäka? Hur då?"
msn-vän: -"Ja, hon där t.ex. ...

Hur i hundan gick det här nu till?
Det är en berättigad fråga som jag inte har något specifikt svar på. Kände mest att det var dags att åter igen informera världen om min vardag.
Nu tänker många av er säkert: "varför, VARFÖR?! vi mådde så mycket bättre när bloggen var död!!"
till er kan jag säga: "läs den inte."

Idag är en typisk flytt-dag. Både Atto och Richard packar ihop och är redo att röra sig. Eftersom att jag är en männika som prioriterar de jag tycker mest om å väljer jag att hjälpa Atto (sorry richard, men du har inte ens min blogadress så jag torr inte du tar så illa vid dig). När hennes flyttkartonger är packade så är det planerat att ätta igång med årets julhandel. en hemskt pengapenderande sysselsättning, men det måte ju göras.
Jag har funderat lite över vad jag egentligen vill ge mina nära och kära i julklapp. jag känner för tillfället att inpirationen är på noll... funderade lite över konceptet jag och sofie diskuterade på våran...

Jag tänker inte längre gå runt och vara arg enbart på grund av principer. Inte nu när mitt liv för första gången på länge ter sig relativt ljust. Nog för att det finns människor med betydigt högre mål än att bara läsa komvux, få jobb och flytta hemifrån. Men för tillfället trivs jag.
Ska bli skönt att plugga på samma skola som Sofie, samt att slippa pendla. Visst hade jag inga större agg mot sj-trafiken... Nu ljuger jag, jag hatade dem... poängen är iaf att det sparar tid att studera så pass nära hem. Läser Restaurang och är fett stolt över att kunna bära plural tallrikar på en och samma arm!

Nu är jag trött och ska bege mig hem till sofie igen.
*bother*

Hennes present till mig blev försummad och bortglömd. men det var nog den bästa jag fick ^^
<3 U

Världen är inte riktigt på min sida.
Qitaz har nu officiellt tabbat sig... man gör inte så. den så kallade "förklaringen" kunde inte spelat mindre roll. om det varit första gången hennes moral svek så hae det varit en annan femma, men det är det inte.
när har något jag gjort för den människan någonsinn blivit uppskattat eller ens uppmärksammat?
jag är less på det helt enkelt.

Farfar har legat på sjukan i ca två veckor nu och detta faktum är knappast något som får det att kännas bättre. jag är smått irriterad på nästan allt. pappa får för sig att skälla ut mig för mina opunktliga tendenser, men vem var det som, efter 10 minuters förvarning, fick åka med och hämta kusinen på arlanda när det från början var pappa som lovat att göra det? jo, jag och nicklas. pappa hade uppenbarligen inte tid för att han skulle iväg på femkamp tillsammans med carina. men hade jag och nicklas tid? nej, det hade vi inte. vi väntade gäster som skulle fira att både jag och nicklas...