En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Li

Lis bloggis

Svenska B, 23 april, sidor 9-75.


Sidor: 9-75.
Datum (i boken): 21-24 oktober 1981.


Huvudperson.

Det är ganska svårt att rikta in sig på endast huvudpersonen, då det är flera olika roller i boken som alla tar stor del i handlingen och är väl beskrivna av författaren. ”Bipersonerna” är inte beskrivna ur någon huvudpersons synvinkel utan det skiftar från person till person mellan varje kapitel.
Jag väljer till slut att rikta in mig på Eli. Detta på grund av att hon verkar vara den som ger ett samband mellan de andra bipersonerna och knyter ihop hela historien.


Bipersoner.

Jag börjar med att berätta lite om bipersonerna eftersom de också verkar spela en stor roll i boken. Dessa är först och främst Oscar, en tolvårig pojke, samt hans vän Tommy. Virginia, Jocke och Lacke som verkar vara en ganska sorglig grupp alkoholiserade vänner utan mycket mening i livet. Därefter Håkan, som tar hand om Eli och verkar ha någon seriös psykisk sjukdom.


Handling samt svar på frågor.

Boken inleder med att Oscar än en gång blir slagen i skolan, precis som så många gånger tidigare. Blackeberg, en grå och tråkig förort där boken utspelar sig, är i hysteri över det mord som precis begåtts där. Oscar däremot är fascinerad och tänker på hur han själv vill mörda de som slår honom, men i min tro är det endast småbarnstankar som han känner i hat efter att ha blivit slagen av dem.
Mordet som inträffat, var gjort av Håkan. En vuxen före detta alkoholiserad man som tar hand om Eli. Han är pedofil och gör vad som helst för henne, även om det innebär mord. Eli ber honom utföra dessa för att överleva själv, eftersom hon behöver andra människors blod för att överleva. Hon lyckas övertala Håkan att mörda en ny pojke och tömma honom på blod. Håkan gillar det inte men gör det för Elis skull då hon är allt för honom, och Jonny är pojken som faller offer för Elis överlevnad. Detta gör Blackeberg ännu mer uppskakat och hela förorten är nästintill tömd på barn efter klockan sex, då polisen inte har någon framgång med att hitta någon misstänkt.
Eli och Håkan bor granne med Oscar, och dom två barnen träffas utanför på gården en kväll. Dom finner genast tycke för varandra och även om Eli är väldigt annorlunda och skum på många punkter tycker Oscar hon är söt och rolig. Dom blir vänner och träffas på gården nästan varje kväll.
Men Elis blodtörst är inte släckt, en kväll på krogen där Virginia, Lacke och Jocke sitter och dricker sig fulla slutar inte som trott. Virginia och Lacke, som alltid haft någonting känslomässigt för varandra, går hem till Virginia tillsammans. Jocke går hem ensam på natten då han hör en liten flicka be om hjälp ifrån skogen. Han hittar henne nästintill naken och gissar att det är ett nytt verk av den s.k. Blackebergsmördaren och han lyfter upp henne. Helt plötsligt har han två tänder i nacken och blir slagen med en sån styrka att han faller ner, död. Den lilla flickan hette Eli.


Eli.

Eli är uppenbarligen något slags vampyrliknande fall som utnyttjar Håkan för att få som hon vill och överleva. Hon ser ut som en söt tolvårig flicka med ljus hy och svart hår, väldigt smal och alltid bärandes samma kläder, men hon är egentligen flera hundra år gammal. För tillfället har hon placerat sig i Blackeberg men har hela sitt liv varit på resande då man inte kan utföra hur många mord som helst på samma ställe utan att det blir för misstänksamt.
Att svara på vad hon gör på dagarna blir svårt, eftersom hon precis som i alla vampyrhistorier man hört, inte tål ljuset. På dagarna håller hon sig alltså inne med neddragna persienner och kommer inte ut förens på kvällen, då hon oftast träffar Oscar. På nätterna (har ju bara 4 dagar att beskriva så det är inte så mycket att säga än så länge) umgås hon med Håkan och snärjer honom för att få honom att ge henne blod. Håkan verkar vara den enda hon har kontakt med, utöver Oscar. Håkan älskar henne och gör vad som helst bara för att få röra vi henne och titta på henne, medan Eli spelar honom smart och ser till att få som hon vill utan att behöva göra några sexuella tjänster eller liknande tillbaka. Hennes relation med Oscar är förmodligen den enda normala hon haft, och trots att han är på en tolvårings nivå trivs hon med honom och gillar att vara med honom.
Eli är fysiskt sett onaturlig jämfört med vanliga människor. Hon är liten och tunn, men har trots det styrka som kan mätas med flera fullvuxna män. Hon är smidig och kan hoppa och röra sig på sätt som skulle ta kål på vilken människa som helst. Hon tål varken solljus eller vitlök, hon känner inte heller någon kyla och har ett immunförsvar och läkkött som klår allt.
Personligen verkar hon ganska olycklig. Hon verkar trött på att ströva omkring och döda folk och gå från ställe till ställe, men samtidigt kan hon inte sluta. Hon är otroligt smart, vilket inte är så konstigt när man levt några hundra år. Hon är också otroligt ärlig och hennes ärlighet och klipskhet framgår då hon lyckas få Håkan att utföra hennes önskan trots att hon säger att hon inte älskar honom då han frågar osv. Det är svårt att svara på om hon är snäll eller inte, hon behandlar Oscar väldigt bra och är alltifrån känslokall då hon beskriver hur hon mår. Men sedan krävs det ju också en del för att kunna döda andra för att själv överleva också...


Personlig uppfattning om boken.

Boken börjar väldigt spännande med en gång, men också ganska förvirrande. Från kapitel till kapitel hoppar boken rakt in i nya personers tankar och situation utan något vidare sammanhang. Detta är förmodligen för att man ska veta vad det är för människor och handlingen däremellan går mer och mer ihop ju längre jag läser. I början har boken mest inriktat sig på Oscars och Håkans känslor och handlingar, och det märks att det är en väldigt bra författare som kan få mig att fastna så direkt i boken utan att det egentligen händer mycket. Det kan stå lika långt om mordet på Jonny som en beskrivning på då Oscar går sysslolös från skolan och hemåt, och ändå tappar man inte intresset kring Oscar.
Jag hoppas att boken fortsätter i samma takt som den gör nu, och man märker hur mycket mer spännande boken blir då det är flera bipersoner som i sitt eget stycke är huvudpersonen. Då vet man verkligen hur dom känner till skillnad från när det är en och samma person som endast beskriver sin version av andra människor. Exempelvis skulle jag tycka Håkan var ett riktigt äckel om någon beskrev honom som den pedofil och mördare han är, men när man läser om hans egna känslor och kval tycker man samtidigt synd om honom.
Författaren har också en stark förmåga att hoppa från olika personligheter då ingen är den andre lik. Också det att kunna beskriva känslorna hos en pedofil och en tolvårig pojke som går omkring i skogen och önskade att han kunde döda folk, är ganska fascinerande.

Skrivet av Li, 2006-04-23 17:56

Liv,
Utmärkt bloggat. Du skriver klart och koncist, och verkar nästan ha anammat författarens språk! Det är ju lätt hänt när man läser skönlitteratur och sedan skriver om den, och jag tycker ofta att det kan ge mycket till ens eget språk.

Bra personbeskrivningar.

Fortsätt läsa och logga bra!

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-04-24 15:09

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.