En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Li

Lis bloggis

Svenska B, 7 maj, sidor 281-356.


Sidor: 281-356.
Datum: 8 november.


Handling.

Pressen är som vanligt helt inriktad på jakten efter Håkan, speciellt då polisen äntligen börjar finna bevis som leder till honom. Med hjälp an hans klocka som lämnades på brottsplatsen har man fått fram hans riktiga namn, Håkan Bengtsson, och den största frågan nu är var han bor. Eli inser detta, och förstår att hon måste gå vidare, som alltid.
Oskar förstår tillslut hur alla morden hänger ihop och har koppling till Eli. Han vet att Håkan är mannen som bott med Eli, och han anklagar henne för att mörda människor, kanske inte helt utan anledning heller. Eli kontrar med att Oskar skulle vara benägen till samma sak, då han fantiserade om hur han dödade de människor som behandlat honom illa första gången dom träffades. Oskar menar att det är annorlunda, men erkänner också att han skulle kunna döda de han hatar. Under denna dialog mellan Eli och Oskar ser man hur Eli inte vill lämna honom då hon berättar att hon att hon måste flytta vidare och man ser även hur hon försöker omvandla honom till viss del och ber honom bli en del av henne.

”…jag har inte haft någon… vanlig vän på två hundra år…”
(Eli. Sida 313).

Då hon kysser Oskar, ser han i sitt huvud på något telepatiskt stadie, hur det gick till då Eli blev vampyr för flera hundra år sedan och känner medlidande med henne. Hon, som för övrigt betecknas som en ”han” efter att man fick reda på att han egentligen är en kille vilket jag också borde börja göra nu, är trots allt en människa och Oskar litar på att han inte kommer skada honom. Eli berättar att hon ska fly så fort hon samlat krafter genom lite blod till, och vädjar till Oskar att han skall hålla sig undan från Håkan var han än är.

Under tiden försöker Lacke frenetiskt få tag i Virginia, men hon svarar inte på telefon och öppnar inte dörren. Men hon är där hemma, och vet vad hon måste göra, och bestämmer sig för att Gösta kommer bli hennes offer. Lacke ger upp sökandet efter henne och går hem till Gösta för att prata om allt som hänt. Då Virginia kommer dit ska hon precis suga blodet ur Gösta då hon ser Lacke komma. Hon försöker fly, men Lacke håller kvar henne. Då börjar Göstas tiotal katter bete sig konstigt, dom fräser åt henne och skjuter rygg. Allteftersom, hoppar dom på henne och gör allt dom är kapabla till att göra för att döda henne. Lacke och Virginia kämpar och flera katter dör, till Göstas bestörtning, innan Virginia kommer därifrån, svag och med svår blodförlust.
Hon tas direkt till sjukhuset, och Lacke märker hur annorlunda hon är. Hennes hjärta slår ca 4 ggr i minuten utan att hon mår dåligt av det, de hundratals rivmärkena kan han se med sina egna ögon hur dom läker, hennes pupiller liknar en katts osv. Hon slåss med sjukhuspersonalen och hugger efter deras strupar innan hon däckar, när hon vaknar fastspänd i sängen är hon den vanliga Virginia igen. Hon berättar då vad som hänt, att hon är en vampyrs, smittad av ett litet barn, och ber honom att döda henne. Lacke är förtvivlad över vad som händer precis när han bestämt att han skulle skärpa till sitt liv och fly därifrån med sin älskade, och trots att han gång på gång sa åt henne att hon bara virrade pga. blodförlusten, så kände han innerst inne att det hon sa stämde.

Tommy sitter som vanligt nere i källaren och sniffar kontaktlim. Han får besök, av Eli, en flicka (i hans ögon) han aldrig tidigare sett. Hon ber honom om något omöjligt, att skära sig och ge Eli blodet, i utbyte mot pengar. När Eli visar upp fem tusen kronor känns det inte lika omöjligt längre, och tillslut går han med på det. Eli dricker blodet utan att behöva smitta någon, vilket än en gång visar på att hon faktiskt bryr sig. Tommy somnar av utmattningen efter blodsbristen och även Eli somnar nere i källaren. Tommy vaknar senare då han hör någon komma och gömmer sig. Det är Håkan. Eli vaknar, och känner sig inte rädd, då han vet att Håkan är smittad och därför inte kan gå igenom en dörr utan att ha blivit inbjuden. Till hans stora förvåning går Håkan rakt in och slår honom med stor kraft i huvet. Han misshandlar Eli och försöker våldta henne. Han bryter båda benen på Eli och senorna på hans baksida går av då Håkan utan framgång försöker våldta honom. Eli lyckas komma undan då han slår honom i huvudet med ett hårt föremål och ger all sin kraft till att läka benen så han kan komma därifrån, för att hämta eld och förgöra Håkan. Han låser dörren till källaren och springer genom solljuset för att hämta t-spriten, men väl inne igen däckar han av utmattningen som kroppen gått igenom efter att ha läkt båda benen samt solljuset.
Tommy är inlåst ensam med Håkan, han vaknar förvirrad, och får för ett ögonblick för sig att Håkan är hans döda pappa till lik. När han inser vem det är och att personen i fråga inte är död så slår han frenetiskt Håkan om och om igen av rädsla för att falla som nästa offer för Blackebergsmördaren.


Eli.

Man märker att Eli är trött på att förflytta sig från plats till plats och människa till människa. Han vill stanna med Oskar, som tydligen är hans första riktiga vän. Jag förvånas över hur hon fick tag i blod av Tommy, hur hon inte gick efter hans hals utan valde ett sätt då hon inte behövde döda eller smitta någon, och hur bra hon mådde över att inte behöva göra det. Samtidigt tror jag hon önskar att Oskar skulle följa med henne, kanske till och med att han vore smittad.


Språket.

För att styrka det jag alltid menat med att språket är skrivet ur väldigt många synvinklar, skriver jag ett citat från boken som understryker detta väldigt markerat. Det är för övrigt den längsta mening jag någonsin sett i en bok och om jag skrev så på en svenskauppgift skulle du förmodligen reagera rätt starkt på att jag borde sätta in lite punkter här och var, men som sagt har författaren en förmåga att skriva på ett sätt som blir bra ändå, och jag kan nog medge att jag inte har riktigt samma förmåga. Än. :)

”Samtidigt som ambulansen med Virginia och Lacke kör över Tranebergsbron, samtidigt som polismästaren i Stockholms län håller upp ett fotografi inför de bildhungriga journalisterna, samtidigt som Eli väljer en klänning ur Oskars mammas garderob, samtidigt som Tommy sniffar kontaktlim i en plastpåse och andas in den ljuva domningen och glömskan djupt genom näsan, samtidigt som en ekorre, som den första levande varelsen på fjorton timmar, ser Håkan Bengtsson, håller Staffan, en av dem som sökt efter honom, på att hälla upp te.”
(Sid 316).

Skrivet av Li, 2006-05-07 14:31

Liv,
Bra bloggat! Intrigen börjar tätna rejält.
Bra exempel ur texten på hur författaren håller en massa bollar i luften på en gång. Stycket är snarast poetiskt, tycker jag. Jag får känslan av en kamera som panorerar och zoomar in på de respektive personerna när författaren nämner dem, ungefär som GoogleEarth söker upp och zoomar in på platser över jordklotet.

Eli verkar växa som människa. Vad är orsaken till detta, tror du? Vad är det som är speciellt med Oskar, som får henne/honom att vilja göra mer gott än tidigare?

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-05-16 20:24

Ja, jag fastnade också starkt vid denna mening och det faktum att det känns helt naturligt att läsa trots det faktum vilken oändligt lång mening det egentligen är.

Ja, set är uppenbart att Eli växt mycket sedan hon träffade Oskar. Varför hon fastnar vid just Oskar vet jag inte riktigt, kanske för hans osäkra men snälla personlighet och barnsinne. Hur som helst är han den första person hon tillåtit sig själv att börja gilla och bry sig om känslomässigt. Någon hon vill umgås med frivilligt, någon hon inte vill utnyttja, någon hon vill stanna hos och bryr sig om. Det här är uppenbart nytt för henne och jag tror att det är det som resulterat i att hon växt så mycket känslomässigt. Hon märker att Oskar klandrar henne för det hon gör och skäms för det själv, då hon söker hans gillande. Hon har nog inte heller tänkt mycket på andra människors känslor på en väldigt lång tid men nu när hon börjat göra det igen kanske det är svårare att döda andra, då hon i botten egentligen inte är ond rakt igenom.

Skrivet av Li, 2006-05-20 18:58

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.