Linntussens bloggis

Bara två dagar kvar. Sen har jag lov i en vecka! Å då fylls det år å massa skoj:) Men det är inte bara roligt på lovet. Måste tyvärr genomgå en begravning också! Men det är sånt man måste ta sig igenom, för att sen kunna gå vidare. Begravningen känns på något sätt som en avslutning på sorgen. Då släpper man på allt, gråter ut alla tårar och tillåter sig att vara riktigt ledsen.
För sen måste man fortsätta kämpa sig genom livet. Givetvis minnas alla vackra stunder med, i detta fall farfar. Men minnas dom med ett leende och få känna att det här ändå var det bästa. För om farfar själv fick bestämma. Så skulle han nog vilja att jag fortsatte leva livet som vanligt och vara lycklig. Jo, för om farfar fick bestämma. Då skulle jag inte gå runt och sörja honom förevigt och inte tänka på annat.

Man får liksom inte gräva ner sig i alla småproblem, det funkar inte så. Men man får heller inte förtränga dom och lägga dom i ryggsäcken för länge. Man måste ta sig igenom problemem, ta itu med och bearbeta dom. För om man fyller ryggsäcken för full, då ramlar man i diket, och det tar ännu längre tid att resa sig.....

Som sagt. Begravningen blir den sista muren att kliva över. För den här gången. Sen måste jag fortsätta som vanligt. Vilket jag tänker göra. För jag har så attans mycket att leva för.

Pussåkram allas, vår egen, Linn Pettersson

Life is flying away, don't forget to waste it

Skrivet av Linntussen, 2006-11-15 19:20