Linntussens bloggis
Allt bara flöt iväg
Man känner ju sådär. Och man funderar ju en jävla massa. Ibland gör man illa sig själv, genom att nästan sitta å tycka synd om sig själv.
Humöret är liksom uppåner. Från dag till dag, från timme till timme, från minut till minut. Man skulle kunna tro att jag är nån pubertets-mens-klimakterie-tonåring.. eller nån sån sjuk blandning.
Men nej, det är bara så, att man känner innerst inne hopp, man känner där inne nånstans i en själv att livet går vidare och besluten som nu tagits är dom bästa. För hade jag inte tagit det här beslutet, så hade det tamenfan inte varit mycket bättre.
Men dom jobbiga känslorna och tankarna tar över ibland, det är då man minns och tänker tillbaka på allt som var så jävla bra rent ut sagt. Alla stunder som var så fantastiska, som man bara vill göra om och om igen.
Första mötet, första kyssen. Första känslan, första gången du sa att du älskar mig.
Och det gör så ont, för man vill bara tillbaka. Eller åtminstonde ha en chans att uppleva lika ljuva saker igen. Allt bara flöt iväg och känslorna glömdes bort...
Han är inom mig fortfarande, hur lite jag än vill.
Han är där och skaver. Det gör ont.
Nån text: (ord som egentligen borde kommit från en annan person till mig)
Telefoner ringer, men vågar jag svara
Jag vill inte förklara det som hänt
Den fortsätter ringa
Och jag vill bara springa därifrån
Jag vill bara glömma, glömma det som var
Jag vet att jag inte vart så bra
För jag inte sa det som det var
Det kanske tar en evighet
Innan jag förstår min ensamhet
Men lova att alltid finnas där
Fastän det har blivit som det är
För ingen förstår så bra som du
Det kan jag lova här och nu
Sist när jag såg dig, då var du så ensam
Dina ögon var inte
Dom samma som jag minns
Kan du förlåta, istället för att gråta
För jag vill bara glömma, glömma det som var
Jag vet att jag inte vart så bra
För jag inte sa det som det var
Det kanske tar en evighet
Innan jag förstår min ensamhet
Men lova att alltid finnas där
Fastän det har blivit som det är
För ingen förstår så bra som du
Det kan jag lova här och nu
Du måste förlåta mig, jag behöver dig
Jag ska ringa upp
Om jag får vara själv ett litet tag
Jag vet att jag inte vart så bra
För jag inte sa det som det var
Det kanske tar en evighet
Innan jag förstår min ensamhet
Men lova att alltid finnas där
Fastän det har blivit som det är
För ingen förstår så bra som du
Det kan jag lova här och nu
Jag måste ändå säga orden som linda sa: Stå på dig nu, och börja lysa
Skrivet av Linntussen, 2007-08-24 15:22
du har samma text 2 ggr....
Skrivet av reflex, 2007-08-25 15:50