Linntussens bloggis
Gott folk , ni som läser.
Jag har skaffat en ny bloggsida.
blogg.se... mycket snyggare:P
läs mer än gärna där:)
Visa hela (0 kommentarer)
Jag är så jävla tom på ord.
Vet inte om jag mår bra eller dåligt.
Vet inte om jag ska gråta, skratta, blir besviken, arg eller ledsen.
Ibland undrar jag bara hur folk tänker, hur folk har mage
att bete sig som skit.
Känns som att man ibland kämpar för att få behålla vissa människor
i ens liv, men får en spark i magen tillbaka.
Då undrar man hur fan man kunde lägga energi på dessa människor.
Och hur människor man trodde verkligen brydde sig, plötsligt kan vända en
ryggen och få andra, ovetande tofflor med sig.
Och varför ger man sig in i saker, som man vet kommer gå
åt helvete ändå?
Varför vågar man inte ta chanser? kan ens rädsla över att det kommer
att gå åt helvete bromsa en? vilket leder till att man väljer det bekvämaste,
även om det kommer såra en i längden.
Varför tänker man inte längre än till i morgon?
Vissa människor snackar också en jävla massa skit,
för att inte förlora det dom har, och för att få känna sig
mer...
Visa hela (3 kommentarer)
Så var vi där igen.
Egentligen har man bara saker att le åt, men känner ändå något konstigt i magen. Liksom sådär att man egentligen inte vet vad, men ändå finns känslan där.
En såndär förvirringskänsla, ni vet.
Jag tänker på Jonas Gardells titel på hans turne han har nu " En tillfällig gäst i livet". Lyssnade också på honom när han pratade på tv4 i morse. Om just en tillfällig gäst i livet. Dom flesta människor i vårat liv, är tillfälliga gäster. Den där romansen, eller den där bästa kompisen i högstadiet. Man tjatar å gnatar om att den här personen ska man hålla ihop med hela livet, och älska tills döden skiljer dom åt.
Kan man vara säker på något sådant?
Jag tror att dom enda man vet att man kommer älska hela sitt liv, är sin familj. Och inte ens det gäller ju alla människor. Kanske är det bara sig själv man kan lova något sådant?
För dessa människor i ens liv, kommer en period, kanske är den underbar, kanske inte. Men man får...
Visa hela (1 kommentar)
I morse hade jag tänkt på ett par skor jag skulle ha idag, hade tänkt ut det redan igår, men i morse när jag skulle ha dom, så var dom inte där jag trodde. Så var tvugnen å ta ett par andra.
Satte på mig dom, och funderade ett tag, "kan jag ha såhär?, jag tycker det ser okej ut, men vad tycker alla andra?"... men sen kom jag på mig själv. "Vafan, jag tycker det ser okej ut, så då har jag det". Huvudsaken är att man trivs i det man har, då blir det snyggt!
För det syns om man trivs i vad man har på sig.
Men ibland undrar jag, vad folk tänker på morgonen, när dom klär på sig.
Ska nu inte bryta det fina snacket om att alla människor får klä sig som dom vill, och att alla människor har något fint i sig, trots utsidan.
Men alltså, vafan, erkänn. Du undrar också ibland när du ser någon som klätt på sig något helt förjävligt, att "vafan tänkte han/hon i morse när han/hon klädde på sig?"
Själv tycker man att man i alla fall ser hyffsad ut. Man har ju lite halvt...
Visa hela (1 kommentar)
Man klättrar upp
håller sig uppe.
Någon knuffar till en,
man faller ner.
Man tror man mår bra,
man skrattar och ler.
Stunden är vacker,
men inte mer.
Ensamheten smyger sig på,
och sorgen tar över.
En klump i magen,
som man inte kan rå på.
man vill må bra inför andra,
man vill visa sig stark och lycklig.
Man vill lysa inför världen,
och den ljusa stigen vandra.
Men smärtan inombords
är något ingen ser.
Tillsist tar den över,
och man orkar inte mer...
Visa hela (4 kommentarer)
Man känner ju sådär. Och man funderar ju en jävla massa. Ibland gör man illa sig själv, genom att nästan sitta å tycka synd om sig själv.
Humöret är liksom uppåner. Från dag till dag, från timme till timme, från minut till minut. Man skulle kunna tro att jag är nån pubertets-mens-klimakterie-tonåring.. eller nån sån sjuk blandning.
Men nej, det är bara så, att man känner innerst inne hopp, man känner där inne nånstans i en själv att livet går vidare och besluten som nu tagits är dom bästa. För hade jag inte tagit det här beslutet, så hade det tamenfan inte varit mycket bättre.
Men dom jobbiga känslorna och tankarna tar över ibland, det är då man minns och tänker tillbaka på allt som var så jävla bra rent ut sagt. Alla stunder som var så fantastiska, som man bara vill göra om och om igen.
Första mötet, första kyssen. Första känslan, första gången du sa att du älskar mig.
Och det gör så ont, för man vill bara tillbaka. Eller åtminstonde...
Visa hela (2 kommentarer)
När magsmärtan tar över, så måste man ta över magsmärtan.
Man måste ta itu med det som orsakar den där klumpen i magen.
Nånstan innerst inne så vet man vad det beror på, men man vill bara inte erkänna det för sig själv. Man har bara inte ork med att ta itu med det.
Men så bestämmer man sig ändå, för att, nej, jag kan inte tillåta mig själv att må såhär. Jag måste börja tänka på mig själv, och se till att jag mår bra. Jag måste göra nånting för att hitta den rätta utvägen till att må bra igen.
Jag trodde jag skulle må bra i det här, bestämde mig för att kämpa för att det hela tiden skulle bli bättre, och för att jag trodde på det här. Men hade jag inte kämpat, hade jag kanske inte insett det jag gör idag.
När man mår dåligt för vissa saker, så tänker man på dom bra sakerna som fanns i det, och det är det som gör att man fortsätter... och fortsätter... och fortsätter.
Men sen orkar man inte mer, tillsist inser man att vafan, det är bara...
Visa hela (3 kommentarer)
Min käraste vän marika sa till mig för typ ett halvår sen, att fasen, jag skulle vilja gå på gessle när han kommer till västerås. Ja, för fasen, det vore nice sa jag.
Men dit var det ju långt kvar...
Men så kom sommaren å självklart GESSLE, han står ju för sommar, han ÄR liksom sommar.
Kände mig manad att påminna marika om gessles turn'e. Ja, och det var populärt.
Först skulle hon boka, sen jag.. sen ja.. hon bokade tillsist.
Tråkig historia jag kommer med..
Men vi var där igår. Jag, Marika, Nattis och Hanna. Så JÄVLA BRA. Ruggigt bra var det.
Det spelade några gamla Gyllenetider-låtar, eller ja, ganska många sånna. Och även nya, toppenbra låtar. Ja, så jävla bra. Vi sjöng, hoppade å viftade med armarna...:) Sådär som man ska göra när man älskar vad man ser på scenen.
lärde mig lite fakta om gessle också.
Han skrev sin första låt när han var 7 år tex. Och dom flesta låtarna han skrivit nu skrev han på sin balkong i halmstad, han visste själv...
Visa hela (4 kommentarer)