Linntussens bloggis

Ibland kommer tankar upp hos mig, kanske är dom dumma.
Men jag måste på något sätt prestera, känner att jag måste vara riktigt bra på något, och göra något bra, för att mina nära ska kunna vara stolta över mig.
Men vet att det egentligen handlar om mig själv, att jag inte kan vara stolt över det jag gör, och tycka att jag är bra på nånting.

Ibland vill man vara så mycket mer än vad man är. Jag får höra att jag är en skitbra kompis, är omtänksam och allt det där. Visst, det är tokbra egenskaper. Men jag vill bara vara mer, jag vill vara duktig på något, vara någon speciell, någon som kan just DET sådär jättebra. Jag är liksom inte nöjd med att bara vara en jättebra vän. Visst kommer man långt på det.
Men nej, jag är fan inte nöjd. Jag är ingen som mina nära kan berätta för sina respektive om något bra jag gjort, om något jag presterat.
Jag kan liksom tänka att jag inte är tillräckligt bra för andra.

Men innerst inne vet jag ju att det handlar...

Även om det är mänskligt och normalt. Så blir jag så jävla arg på mig själv att jag inte kan glömma. Att mina gamla sår aldrig läker.
Varför oroar man sig över saker man inte behöver? Varför lägger man ner energi på skitsaker som bara tär på en?

Ska jag sitta å tänka på all gammal jävla skit även när jag sitter där, vuxen med familj?
Ska jag även då tänka tillbaka på tiden som var, som sårat och gjort märken i mitt hjärta?
Varför ska vissa jävla människa ta plats i ens hjärta, som man egentligen behöver till annat?

Vissa människor får ens kropp att skaka, och ens inre att skrika

Ibland kan jag känna att jag älskar för mycket. Älskar för många. Vissa vill man bara inte älska. Men man gör det ändå. För dom har gett en något nån gång.. eller många gånger. Men andra gånger svinat. Eller hur många gånger får man svina och blir förlåten?
Hur många gånger är man beredd att fortsätta även fast personen svinat så jävla...

Allt är så förändrat.

Förut så bestod veckorna av att man hoppades att
brollorna å company skulle ha några skoj planer för helgen,
så man kunde parta loss. Å man hoppades alltid på att vissa
speciella skulle vara med.
Sen kom helgen, antingen så var den skit, för inget hände,
å man tyckte inte man hade NÅN kompis över huvudtaget. Ingen ville vara med en.
Eller så var helgen toppen, det var fest fest fest med favoritgänget.
Man red lektion på Åkerby en gång i veckan, dom andra dagarna softade man,
pluggade, eller red hemma.. eller umgicks med vänner... (som jag faktiskt hade då med).
Och man bråkade med brollan ibland, och mådde skit över det..
Och älskade stunderna vi var sams.

Nu går så mycket tid som möjligt till att umgås med killen.
Luckorna i vardagen blir att plugga, eftersom det är grymt mycket press
och massor att göra i skolan.
Däremellan försöker man hinna med stallet, och att umgås med kompisarna,
som plötsligt med MASSOR. Jag har ju...

Hur kan saknad vara så stark?
Hur kan saknad komma så lätt och fort?

Vissa människor saknar man bara dom kliver utanför ens dörr,
bara dom sagt hejdå.
Vissa människor saknar man massor, sen umgås man med dom ett dygn,
sen behöver man inte ses förrän en månad senare.
Lär man sig nånsin att sluta sakna? Om man inte träffar en människa
på tillräckligt lång tid, slutar man då sakna?
För vissa människor vill man bara inte sakna, vissa människor vore det
enklare om dom inte fanns i ens liv.

Men i många relationer är saknad något bra.
Ett bevis på ömhet och kärlek till varandra, med
både vänner och förhållanden.
Och inom familjen.
Ibland kan jag sakna något så enormt.

Det finns också vissa människor som verkligen påverkar en negativt,
hur mycket man älskar dom.
Den här personen är så stark i sig själv,
även om hon säger att hennes självförtroende är kasst.
Hon skryter om hur andra ser upp till henne, och hon pratar
bara om sig själv....

Förstår du hur ont det gör när du åker?
Förstår du hur ont det gör att inte se dig på bara en dag?
Förstår du hur fin du är för mig?
Förstår du hur stor plats du tagit i mitt hjärta?
Förstår du att jag älskar dig?
Jonas<3

Jag är sådär äckligt trött hela tiden en period igen.
Sådär så man inte vill annat än att ligga under täcket eller framför teven.
Jag får sånna perioder emellanåt. Bärgar mig för att kliva upp ur sängen
till skolan på morgonen.
Men vissa saker gör att jag faktiskt kliver ur sängen.
Solen utanför, alla mina vänner och jonas.
Men det är så jävla jobbigt att sova ensam nu, man vänjer sig jävligt
fort att inte sova själv.

Och nu ska karln min jobba å massa sånt, hinner nog inte ses före lördag!:(
HUR SKA JAG KLARA MIG?
Kommer ni och räddar mig om jag dör?

By the way, jag har tatuerat mig:)
Skitnice är det.

Check it out:

Ibland blir det sådär överflödigt mycket i livet.
Du vet, det är sådär att man vet hur mycket det är, med skola/jobb, relationer, träning, hälsa.. allt. Men man biter ihop och kämpar på. Finns liksom inte så mycket annat att göra.
Det funkar skitbra ett tag. Man presterar ofta riktigt bra. Och tur är det väl att vi har den här förmågan, för man måste kämpa.
Men tillsist så läcker det ut. För mig är det så, att jag känner i kanske en vecka hur orken tar slut, hur lätt man blir irriterad och trött på allt, och hur man känner att tårarna trycker i ögonen för minsta lilla sak.
Sen så spricker bubblan. Och då av en liten spärr som öppnas.

Det hände mig idag.
Jag är så frukansvärt trött och less på skolan, allt har blivit så mycket.
En enda liten sak på svenskan idag fick mig att brista, fick mig att avvika från provet och att släppa på trycket. Tårarna rann av ingen anledning. Mer än att jag inte pallar pressen i skolan. Jag klarar inte av för mycket...

Dagens klädsel:
Tröja: Brunt linne
Byxor: nå fula vita träningsbraller
Sockor: svarta med något djur på..typ gris!
Frisyr: Tofs
Smycke: piercingarna

Känslor just nu:
Saknar mest: jonas
Älskar mest: solen
Mest irriterad på: att skolan börjar på tisdag
Stör mig på: störde mig på hästen idag

Dagens bra&dåligt, hiss&diss:
Bra: Att jag är ledig i morgon också, å att tess kommer snart
Dåligt: Att vi inte har lov samtidigt som uppsala å enköping
Hiss: Äkta syskonkärlek
Diss: Missförstånd och ovisshet

Att göra/måste göras:
Ikväll: ha myskväll med tess med bra filmer, ska se 7 miljonärer bla.
Imorgon: umgås med tess å rida, njuta av sista lovdagen
I över morgon: skolan igen, träffa dom jag saknat å träna
Onsdag: skola skola skola
Torsdag: skola, stallet
Någon dag så...

Jumper- onödiga små saker

Ja, jag har alldeles för lite tid
och jag har alldeles för mycket att stå i
och jag har en massa tankar jag inte vill ha.

Om jag ska födas på nytt och återuppstå
kan jag skippa en del av mej som alltid vill förstå
alla saker jag ser, alla saker som sker.
En massa onödiga små saker jag går och tänker på.

Jumper- När hela världen står utanför

Okej, jag kanske inte är
Den som man, som man ska va
Och jag kanske inte är
den du helst av allt vill ha
Men jag är nog lite grann
En sån som du gillar ibland
Och jag erkänner att jag kan
Tänka mej det ibland

När hela världen står utanför
Vem ska jag spela då?
Kommer du förstå? (kommer du förstå?)
När hela världen står utanför
Vem är jag för dej...