En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Linntussens bloggis

Det spelar ingen roll hur mycket man kämpar eller presterar.
Man är fan aldrig nöjd. Aldrig..

Även om man tränar och äter nyttigt, så är man för tjock.
Eller så har man kanske FÖR mycket muskler så det blir för höga siffror på vågen.
Eller så har man för spinkiga armar och är glåmig i ansiktet.
Man är helt enkelt opropetioneligt och utomordentligt ful!

Om man inte får det där MVGt på provet, så är man också kass,
att man inte gjorde bättre ifrån sig, att man inte pluggade mer.

Om en grabb stöter på en eller flörtar med en, så är har han säkert nån skavank.
Han har antigen krokiga öron, för stor näsa, finnig i ansiktet, för lång, för kort,
för smal för tjock.

Eller så är han skitsnygg, men helt jäkla vrickad i skann.
Så när det väl känns som att man hittat prinsen, så skiter det sej ju
på något sätt ändå.

Vad gjorde jag i mitt förra liv för skit för att förtjäna all skit jag får nu?
Hur många killars hjärtan...

Skrivet av Linntussen, 2007-03-21

Visa hela (3 kommentarer)

Hur gör du?

Om din vän, (kanske bästa vän. I alla fall en nära vän) skulle svika dig
riktigt jävla ordentligt.
Du mår dåligt länge över det, och hatar "vännen" mest på hela jorden.
Men tillsist orkar du inte, du orkar inte gå och hata och vara sur,
du orkar inte tjafsa. Din vän här, ångrar det hon/han gjort grymt mycket.
Men ändå vill du inte förlåta. Vet du ens om du vill fortsätta eran vänskap?
Ser du bara svart eller vitt?

Jag själv, skulle nog aldrig prata med den här personen mer,
om det var så att jag inte träffade henne så ofta, om jag inte "behövde".
Men om det nu är så att det är en vän som du träffar ofta,
kanske en släkting, vad vet jag. Så blir det en annan sak,
för man orkar inte gå och hata någon som är så nära.
Plus, att den här personen faktiskt har så många fina sidor som du inte vill mista.
Nånstans, innerst inne, så kanske du behöver henne/honom!

Jag har något så fruktansvärt svårt att förlåta.
Kan inte...

Skrivet av Linntussen, 2007-03-15

Visa hela (14 kommentarer)

Här kommer en liten teori, som beskriver männsikors känslor,
i ett visst sammanhang..
liksom lite jag tänkt på, och som jag känt!
(krävs en del eftertanke)


Ett barn hittar en ny leksak, leksaken är jättefin, och barnet
blir riktigt sugen på den.
Barnet leker med leksaken i några dagar, ibland utan paus,
och ibland med jämna mellanrum.
Sen tröttnar barnet.
Då går barnet tillbaka till sin teddybjörn, som faktiskt hela tiden
har funnits där och väntat på barnet. Den har legat där i sängen och
trott att den var den enda. Att det inte fanns någon annan som barnet ville ha.

Men om nu teddybjörnen får reda på att barnet lekt med en annan leksak,
visserligen vackert, men i plast och inte äkta.
Vad skulle teddybjörnen då känna mot sitt barn?
Skulle den tillfälliga leksaken få skulden?


Och hur mår leksaken egentligen?
Är den lycklig av att vara vacker och rolig,
men inte älskad på riktigt?
Hur känner sig leksaken när den blir lämnad och...

Skrivet av Linntussen, 2007-03-06

Visa hela (4 kommentarer)

Lovveckan har hittills varit underbar!
Har mått bättre än på länge faktiskt!

Mina kära vänner från västerås var här, jättemysigt!
Också varit på sommarjobbs intervju! tror det gick bra:)
Så har jag ätit med farmor å hjälpt henne shoppa lite, trevligt!

Idag hade jag tänkt ha min ensamma dag alldeles själv hemma,
men det blev inte riktigt så! Men fick i alla fall min egna tid i stallet! skönt!
Den tiden betyder så mycket!

I morgon blir det träna å käka med tess:)
å sen fixa med flytten. Mammas kille ska flytta till oss...
känns sådär om jag ska vara ärlig.
Eller ja, det känns bra. Men det blir så nytt, det har liksom varit
mamma&jag så länge nu.
Sen blir det att sova hos henke å marika! skönt som fan!

Kan någon förklara en sak för mig.
Hur många komplimanger måste man få från en kille,
för att det ska betyda att han vill vara mer än en vän?
Hur vet man när det betyder något mer?
Vart är gränsen mellan vänskap och...

Skrivet av Linntussen, 2007-03-01

Visa hela (4 kommentarer)

Jag vet att det ligger hos dig
men ändå kan jag inte sluta
döma mig själv.
Jag vet inte om felen ligger hos mig eller dig,
men du måste förstå att jag alltid gör mitt bästa.
Jag vill inget hellre än att du ska acceptera och älska mig.
För den JAG är, vi är ändå av samma kött&blod,
du är en del av mig, jag är en del av dig.

Ständigt har jag denna jävla
magkänsla innan jag vågar.
Måste fundera i timmar innan jag vågar.
Tårarna slutar aldrig rinna, för att jag
inte är den jag vill vara för dig.
Vad ska jag göra för att vara rätt?
skaffa mig ett eget liv?
räknas inte mitt liv tillsammans med erat?

Det sista jag vill är att förstöra,
jag vill bara vara din vän.
Jag vet att du älskar mig som jag älskar dig.
Ibland kommer dom där härliga stunderna,
när du verkligen visar hur viktig jag är i ditt liv,
när du pratar med mig som en vän.
Men jag orkar inte längre dom andra stunderna,
när vi båda stänger dörrarna emellan oss.
Sätter på hög...

Skrivet av Linntussen, 2007-02-24

Visa hela (2 kommentarer)

På senaste tiden har jag tyckt det varit så jädra skönt att vara ensam.
Njuter så fruktansvärt av att vara ensam hemma.
Även om man bara ligger i soffan å inte gör ett skit, så är det så ljuvligt.
Det går inte att sätta ord på just varför eller vad det är som gör att det är så skönt.
Kanske är det bara det att slippa tänka på nån annan än sig själv,
att inte behöva vara någon till lags just för stunden.
Man kan gå i sina fulaste kläder, och bara vara...:)
Glöm inte din egen tid!!



Så mycket har varit jobbigt ett tag.
* Skolan är en skitskola rent ut sagt.
Ingen information, ständigt byte av lärare,
orättvis behandling mm.
*Pappa påverkas av sin sambo negativt (enligt mig)
Vi kommer sämre å sämre överens. Känns som att jag
växer åt ett helt annat håll än min pappa gjort
*Irriterar mig på konstigt folk i skolan, och dumma människor
*Dom ständiga förvirringarna på killfronten.. Vad vill han? Hur känner...

Skrivet av Linntussen, 2007-02-21

Visa hela (3 kommentarer)

Det sägs att jag måste blogga!
men är tom på ord och ämne för tillfället.

Det är i vilket fall bara en vecka kvar i skolan,
sen har man en veckas lov, så grymt skönt och välbehövligt.
Är så jävla mycket i min skalle ett tag, behöver vila.
Ska ha hem ett par av mina västeråsare på lovet, niiice
att ta ut "stor"stadsborna hit ut.
Då ska dom få se på hästar, kossor, traktorer, hus på landet
koskitslukt och allt som hör det ljuva landet till:)
Få lida av att möjligheten att springa ner till affären och
nödhandla inte finns!:)
Ja, landet är allt bra ljuvligt!! oftast!:)


Först nu börjar jag faktiskt förstå,
att det är helt over.
Jag behöver inga ord för att fatta.
Jag har bara känslan, och den känns så
jävla självklar...:(
Jag vet innerst inne att det är det som är det bästa.
Att jag måste gå vidare, söka nya mål och drömmar.
Jag vet det så väl... Vägen ur hålet jag fastnat i är hård,
men jag ska fanemej ta mig ur...

Skrivet av Linntussen, 2007-02-18

Visa hela (3 kommentarer)

Jag vet inte längre vem jag ska vända mig till när livet känns hårt.
Folk verkar inte längre veta vad dom ska säga.
Ständigt får man höra "Jag finns alltid här för dig, det vet du" HA!
Endast hälften av dessa människor menar det, och knappt hälften
vänder jag mig till när livet har sina svackor.

Kan känna mig så dum samtidigt.
Mot dom som faktitiskt tar emot allt.
Som mamma. Man slänger verkligen alla sina känslor på henne.
Hur fan ska hon orka? hur ska hon veta vad hon ska göra?
Hon lyssnar alltid och gör sitt bästa. Ändå fortsätter man
med sitt kassa humör att vara negativast i stan.
Vilket resulterar i att mammsen mår dåligt, för jag mår dåligt.
Kanske känner hon sig som en dålig mamma som inte räcker till.
Men det gör hon.
Det är bara så att jag inte räcker till till mig själv.


Tänker ofta på att jag saknar det där samlade "gänget".
det där gänget som alltid umgås, och gör något kul varje helg.
Visst har jag det med mina syskon,...

Skrivet av Linntussen, 2007-02-08

Visa hela (7 kommentarer)