Lundholms bloggis
Vad är fel?
Jag och min pojkvän har vart tillsammans i 6 månader på söndag. Det är väl något? Speciellt.
För mig är det de för det är mitt andra förhållande som hållt såhär länge. För han verkar det bara vara ännu ett förhållande som når 6 månaders gränsen. Han har bara haft långa förhållanden innan mig.
Men man ska väl anpassa sig lite efter det nya?
Jag är en väldigt osäker tjej som aldrig riktigt haft ett bra förhållande, det har både innehållt otrohet, lögner och hårda slag. Vilket gör att jag har väldigt svårt att lita på folk, speciellt dom som blir mina närmaste, dvs min pojkvän. Detta gör att jag blir extremt svaEn artsjuk och blir sur väldigt lätt för egentligen små saker. Men på sista tiden så har det varit ett antal killar som har flörtat med mig och försökt att jag skulle göra något med dom, vilket jag inte har gjort. Men pga desse situationer så har jag insett hur mucket jag verkligen älskar min pojkvän och att jag borde lita mer på honom än vad jag gör så jag har ändrat på mig. Jag har varit den glada flickvännen som knappt blir sur för någonting. Jag vet att han har märkt detta och jag tror att han har blivit mer avslappnad av detta. Och det gör mig så glad. Istället för att vara sur när han ska ut med sina kompisar så har jag svarat "Va roligt. Ha så jätte kul och hör av dig när du kommit hem så jag vet att du kom hem ordentligt." Eller så har jag erbjudit mig att hämta dom om jag inte har något annat för mig.
Men det är en sak som stör mig så jag håller på att bli tokig.
Hans chef.
I mitten på februari började han på ett nytt jobb och jag är jätte glad för hans skull för han trivdes inte riktigt på sitt andra. Bättre betalt och bättre tider. Så jag är verkligen glad för hans skull, men hans chef, nej tack.
Hon blev sjuk härom veckan och då var det han som skulle åka och hämta ut medicin till henne. Han försvarar det genom att säga att hennes kille jobbar i Sthlm och att hon inte har några vänner här förutom hennes jobbarkompisar, men varför ta den nyaste på jobbet som hon knappt känner? Han sa också att han är hennes högra hand, men skrev han på kontraktet om att det gäller privat också? Har berättat hur jag känner för han, men då blir han bara sur och säger att han får väl göra vad fan han vill. Vet inte hur jag ska göra eller hur jag ska hantera de här.
En annan sak är det här med att få nycklar hem till varandra. Han har en till mig där han aldrig är. Vi ska bara vara hemma hos honom. Och jag har ingen nyckel hem till honom. Jag förväntar mig inte att jag ska få en nyckel för jag vet hur det är att stressa in i ett förhållande, men de jag kanske vill ha är en förklaring. Är han rädd eller vadå? Berätta så förstår jag bättre vad det är.
Han har börjat dra sig undan nu mer och mer och jag vet inte riktigt vad det är. Han är inte den som pratar om sina känslor, iaf inte till mig. Känns fel att prata med hans kompisar också så jag står helt själv om det här och jag har ingen som helst aning om vad jag ska göra för att få ur han vad som är fel om det är något som är fel.
Är så rädd att förlora honom för jag tycker verkligen om honom. Han betyder så mycket för mig.
Han ser när något är fel och han vet precis vad mina känslor är. Han vet vart jag står. När ska jag veta vart han står? Hur ska jag vet? Ska jag bara låta han vara tills han hör av sig?
Känner bara att han glider längre och längre bort från mig och det känns som jag inte kan göra något åt de... Eller?
Skrivet av Lundholm, 2008-03-28 13:29
Du tror inte det är så att han kanske känner sig trängd av din svartsjuka och därför drar sig undan? För övrigt så hade jag nog reagerat likadant som dig.. Så du är inte ensam :)
Skrivet av halighalie.blogg.se, 2008-03-28 14:05