En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

The Life and Lies of Lutti Pearl

Mitt liv styrs av mina besattheter. Väntar på att benen sak synas... lite mer... lite mer... alltid lite mer... har rivmärken på benen. vet inte hur många. fler blir det, jag känner redan hur det rycker i fingrarna efter min knivspetsvassa claw-finger-ring. vassa naglar trycker mot armar och ben. blåmärken från nyår. minns inte hur jag fick dom, men jag orkar inte bry mig. jag kommer att lära mig älska dom. jag lärde mig älska märkerna från cigaretten som hon pressade mot min hand - på min egen begäran. dom blir kvar för alltid nu. rivmärken från en lätt urartad fest på ryggen. även dom på min egen begäran. dom finns nu oxå kvar för alltid som ärr. därpå scarifications på ryggen - 8 rivmärken. gjorda och sen förstärkta. syns inte mer för det, men det var gratis, och vafan. hade väl inet att förlora? icke-märkta kroppsdelar börjar se marplsserade ut.

mår jag bra? jag vet inte. jag mår bättre än vad jag mått i stort sätt hela mitt liv. vet inte om det är...

Skrivet av LuttiPearl, 2008-01-04

Visa hela (1 kommentar)

Känner mig svag och trött hela tiden. Har prov imorgon och vill bara DÖ. kommer INTE bli godkänd, så mycket är säkert. Vad fan håller jag på med. Jag fick för mig att kunde göra detta, men allt bara rasar. Varför kämpa för ett liv man aldrig kommer få?

What's the fucking point...?

Skrivet av LuttiPearl, 2007-11-29

Visa hela (2 kommentarer)

Detta förtär mig. Hur jag än gör så gör jag någon illa. Moraliskt sett är det fel, även logiskt och praktiskt, men varför gör jag det då? Jag vet inte. Kanske är det en självbild jag burit med mig så länge som tvingar mig till att ta till drastiska metoder för att må bra igen.

Är väl lika bra att bara erkänna det - i alla fall för de som inte kan straffa mig för det jag gör; d.v.s. de som inte känner mig, även om åt minstonne en person jag är nära antagligen kommer läsa detta. Till Dig: Förlåt. Jag kan inte hjälpa det och jag hatar att jag är svag.

Från någon månad tillbaka har jag börjat hänga på pro ana sidor, slängt en del av den mat jag egentligen borde äta och väga mig 2 ggr/dag. Allt jag vill är att väga 10 kg mindre. kanske 12. "Varför är detta skamligt?" tänker väl vissa. Min storasyster ligger på slutenvård p.g.a. hennes anoexi och även om hon börjar bli bättre - jag vet vilket helvete det var för både henne och familjen. Nu strävar...

Skrivet av LuttiPearl, 2007-11-17

Visa hela (2 kommentarer)

Jag börjar komma tillbaka till mig själv igen. För första gången på många år känner jag igen personen som står framför mig i spegeln. Det är nu jag först ser hur fel mitt liv varit. Så många plågor, så mycket tortyr jag kunnit bespara mig, om jag bara kunnat göra om allt. Men det är väl smärtan som gör oss starka?

Ja, äntligen börjar jag komma tillbaka till mig själv. Men det är "något" som saknas. Jag vet inte vad, och jag har ingen aning om när jag förlorade "det". Kanske har jag aldrig haft "det" till och börja med? Men hur kan man sakna något man aldrig haft? Hur kan något för mig okänt efterlämna ett sådant tomrum?

Jag har börjat sova mer. Förrut skulle jag sagt att det var positivt; nu är jag inte lika säker. Jag somnar överallt, hela tiden - känns det som i alla fall. Jag somnar på spårvagnen, på lektionerna, mitt på eftermiddagen när jag kommit hem... jag har inte längre en "dygnsrytm" och jag sover väl lika mycket som en katt.

Jag undrar...

Skrivet av LuttiPearl, 2007-10-22

Visa hela (1 kommentar)