The Life and Lies of Lutti Pearl
Mitt första inlägg tillä gnar jag Jinx, my one love.
Jag börjar komma tillbaka till mig själv igen. För första gången på många år känner jag igen personen som står framför mig i spegeln. Det är nu jag först ser hur fel mitt liv varit. Så många plågor, så mycket tortyr jag kunnit bespara mig, om jag bara kunnat göra om allt. Men det är väl smärtan som gör oss starka?
Ja, äntligen börjar jag komma tillbaka till mig själv. Men det är "något" som saknas. Jag vet inte vad, och jag har ingen aning om när jag förlorade "det". Kanske har jag aldrig haft "det" till och börja med? Men hur kan man sakna något man aldrig haft? Hur kan något för mig okänt efterlämna ett sådant tomrum?
Jag har börjat sova mer. Förrut skulle jag sagt att det var positivt; nu är jag inte lika säker. Jag somnar överallt, hela tiden - känns det som i alla fall. Jag somnar på spårvagnen, på lektionerna, mitt på eftermiddagen när jag kommit hem... jag har inte längre en "dygnsrytm" och jag sover väl lika mycket som en katt.
Jag undrar om det börjar bli för banalt att skylla det på skolan och läxor. Jag vet ju själv att det inte är problemet. Problemet återstår dock - för mig okänt.
Jag märker nu att inlägget känns lite tungt och deppigt... det var inte min mening, men jag antar att det är svårt att få människor att förstå det man menar. Det man VERKLIGEN menar.
Skrivet av LuttiPearl, 2007-10-22 19:55
YOU MAKE ME SO HAPPY :D alltså det kanske verkade lite för glatt men jag menar angående att du skapat ett konto här!!!! Jag förstår precis vad du menar, vad du VERKLIGEN menar. I love you <3
Skrivet av jinx, 2007-10-22 20:03