Lysistrates bloggis

Wow.
Det har verkligen varit en rätt tuff period. Har ju tagit det fantaaaastiskt mogna beslutet att ta tag i mina ätstörningar. Jag är snart trettio. Det får liksom vara bra nu. Och eftersom jag är så satans effektiv och en "doer" så anmälde jag mig till en kbt-behandling med inriktning på, kanske inte ätstörningar så i alla fall okontrollerat ätbeteende. De flesta använder sig av "kursen" (eftersom kbt är en kortare form och därmed också tidsbegränsad, här elva veckor) för viktbegränsande syfte och komma i ordning med överätande. Ja, jag behöver också kontrollera överätande. Men kanske mest om varför:et. Varför jag överäter. Och sedan, ja... "tar upp det igen" så att säga, som jag nu gjort i tolv år.
Jag tror att den är bra. Kursen/behandlingen alltså. Men det är tufft. det är dags att separera från ett beteende som besparat mig så mycket smärta. Om man skulle se det som någon slags demon, så har ju demonen hjäpt mig, hjälpt mig massor med gånger och nu...

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Om Margaret Atwood skulle komma med något nytt skulle jag absolut köpa den på en gång.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Hm. Mamma tror jag. Möjligtvis Marianne Fredriksson.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Mamma har ju tipsa om Ann Tyler hur länge som helst. Måste ta tag i det där. Men annars tror jag det var "Middlesex" av Jeffrey Eugenides, fantastisk bok!

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
En konstig lekbok till min bror som jag tror han tyckte var lika konstig. Två till min svägerska, en chick lit, Drömslott, kan den ha hetat det, och en lad lit Nick Hornbys Fallhöjd. Bra tunnelbanelitteratur!

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Nej, men ganska stora reservationsskulder.

6. Vilken bok/böcker läser...

Okej. VEM är det som har gjort sig besväret att mitt i natten brutit sig in i min lägenhet och kluvit min skalle med en yxa? Jag har inte tid med migrän igen. Jag måste verkligen arbeta idag och detta med text, som är mer eller mindre omöjligt när ögonen är små som kryddnejlikor (pepparkorn var liksom lite för enkelt) och huvudet stort som en ballong. Jag har stoppat i mig Eeze och har nu såhär efter morgonens strömavbrott kokat en stor kopp kaffe.

Igår var jag på besök hos den allra bästaste brorsonen. Till och med när han sitter i min famn i soffan och kräks över hela mig, tycker jag att han är det bästa i mitt liv. Återstår nu bara att se om jag själv ligger och kräks framåt eftermiddagen. Jag har svalt de obligatoriska pepparkornen ovetandes huruvida detta verkligen fungerar.

På agendan idag står dessutom tvättstugan. Tväääättstuuuuugan.

Jag har två nya filmer. In Bruges (http://www.imdb.com/title/tt0780536/) och The Commitments...

Wow. Det är verkligen kallt i Stockholm idag. Så där kallt som det bara kan vara här. Motsvarande kallgrader skulle inte på långa väga bita lika hårt i näsan där jag kommer ifrån från början. Där är fyra grader kallt ganska varmt och man kan ignorera långkalsonger och kanske också mössan. Här river och sliter de få graderna i skinnet. Jag antar att det här har ganska enkla, biologiska/naturvetenskapliga/meteorologiska förklaringar. Förmodligen är luften vansinnigt mycket fuktigare här. En torr dag i Kirunafjällen med femton minus känns bättre än det här.

Hur som helst. Solen skiner och jag känner mig ytterst manad att utnyttja detta meteorologiska faktum. Jag borde helt enkelt gå ut. Jag borde göra en massa saker idag. Jag borde ringa M och kolla hur det har varit på hennes jobb, denna första vecka. Jag borde ta undan de sista julsakerna. Har ett ovanligt stort motstånd mot det i år. Känns inte alls kul att ta bort allt som lyst, glittrat och spridit ljuslig värme...

Right. Here we go för första gången på ett och ett halvt år...

Slogs idag av hur fort en värld kan ändras. Inget nytt under solen visserligen, men sådär, ibland kan det blir extra tydligt.

Tre gånger under det senaste halvåret har jag blivit intresserad av någon redan är i ett förhållande. Tre! Hur fan är det möjligt?
Det senaste och kanske mest smärtsamma versionen är jag mitt uppe i just nu. En helt fantastisk människa som jag känner en så otrolig kontakt med. Och han detsamma. Vad är det med folk som inte bara kan vara...tillgängliga? För jag skulle aldrig. Någonsin. Bryta ett förhållande. Jag har gjort mitt val, återigen.

Ett så tråkigt inlägg i en ekofylld blogg, men någonstans var det tvunget att skrivas.

Mitt ryggskott börjar så sakteliga ge med sig. Och det i elfte timmen. På onsdag ska jag operera foten (Hallux Valgus) och tror inte på att ryggskott och kryckhoppade är en speciellt lyckad kombination.
Hur som helst börjar jag bli evinnerligt trött på att behöva hjälp. Först var jag ynkligare än ynkligast efter att mitt sex år långa förhållande kraschat. Efter det blev jag vansinnigt sjuk med hög hög feber. Kunde knappt ta mig till affären varpå jag fick be både vänner och grannar hjälpa till med en liter mölk eller så. Knappt hinner jag bli frisk innan detta förbannade rygskott är över mig och återigen behöver jag assistans med än det ena, än det andra. Och så, slutligen, ska jag alltså hoppa på kryckor i sex veckor framöver. Mamma ska hälsa på och lovade att hjälpa till med att handla och så. Jag vill inte vara tvungen att be om hjälp! Jag är inte förtjust i det. Alls.

Om sex veckor hoppas jag på ett mer självständigt...

Varje dag är ny.

I hate new.

Försöker rikta blicken framåt, utan att för den skull fly.

Jag söker, och kommer att göra det länge. Jag önskar att han hade kunnat vara med på resan, men det har med all oönskad tydlihet visat sig att det inte går.