Utbrott och stilla tankar hos en sliten punk-småbarnsmorsa i förorten
I Lördags var jag med om något mycket märkligt. Min vän Joann fick plötsligt för sig att kidnappa mig för ett par öl på stan. Frida erbjöd sig glatt att vara barnvakt och det kändes fantastiskt lyxigt. Väl nere på stan tänkte vi att vi skulle gå till stället där de flesta av mina vänner och bröder hänger men som jag aldrig varit på. När vi kom dit visade det sig att det var nån sorts Rock/Bluesband som skulle spela och att det kostade en hel del i entre men Joann tyckte att vi skulle gå in i alla fall. Väl därinne visade det sig att alla var 40+ och satt och åt finmiddag i kostymer och byxdressar. Jag kände mig lite malplacerad med mina tatuerade armar och Johnny Cash tshirt men vi beslöt ändå att stanna för att se bandet. Allt eftersom tiden tickade på blev "kostymgubbarna" och tanterna högljuddare och gladare i hatten och jag och Joann fnissade lite åt en del mycket överförfriskade herrar som hade börjat lossa på slipsarna. När så bandet började spela for alla upp...
Visa hela (1 kommentar)
Fan vad tjock jag är. Frida fick just hem ett gäng kort som hon tagit på oss och OMG! Vägde mig igår och jag har alltså gått upp 31 kg sen förra julen. Det är fan inte att leka med. Det lustiga är att det bara inte går att gå ner igen. Jag har ätit mindre och nyttigare,rört på mig mer och gjort alla tänkbara lustiga övningar i tid och otid. Läste nånstans att Kicki Danielsson har gått ner i vikt av en sån där ful vibrerande platta. Man sitter eller står på den och skakar och vips så är man smal. Låter ju helt sinnessjukt. Undrar om det är hjärnan som luras att man motionerar bara för att det rör på sig som sjutton.Tänk då på alla hårdrockare somheadbangar hela jävla dagarna..de brukar ju fan vara smala som streck. Jag ska hårdrocksbanta och börja headbanga en sväng varje dag. Låter mycket mer roligt än att sitta och vibrera tycker jag.
Visa hela (0 kommentarer)
Jag har blivit med barn. Igen. Det skulle absolut inte hända. Inte nu. Men det hände och här står jag nu med gråten i halsen,ömma bröst och konstant illamående. Men en ny relation och tre mycket små barn som verkligen behöver min fulla uppmärksamhet. Det går inte nu,jag kan inte få barn..inte nu. Har läkarbesök på Torsdag för att diskutera DET. Abort. Det hemska hemska. Jag vet att för många är det ett ganska simpelt ingrepp men för mig är det inte så, det är fruktansvärt. Men det skulle inte vara schysst. Inte nu. Inte mot barnet eller mig inte mot mina barn inte mot Baby. Men ändå... Har man rätt att sörja en abort? Har man rätt att bli ledsen? Det verkar som om man inte får prata om det och när det är över är det borta för alltid. Så är det inte,inte för mig och säkert inte för många andra tusen kvinnor som tvingats göra samma val. Men var finns de rösterna? Skämms man? Vill man inte bli påminnas? Och varför? Nog måste det finnas många som räknar och...
Visa hela (0 kommentarer)
Jag är snäll. För snäll. Dumsnäll. Dum. Jag tar en helvetes massa skit hela tiden och bara sväljer och sväljer. Sen gnäller jag. Gnäller och klagar och det är jättesynd om mig för alla är så dumma mot mig hela tiden. Vad det egentligen handlar om är att jag knarkar snällhet. Av rent egoistiska skäl. Jag samlar på mig folk som ska göra mig illa, folk jag kan ta hand om och folk jag tror jag kan förändra och hjälpa och styra in på rätt spår. Hela mitt liv har jag tagit hand om människor. Som liten min alkoholiserade pappa och min själsligt blinda mamma. Sen mina småsyskon. Sen diverse karlar till höger och vänster. Jag presterar för att känna mig älskad. Jag väljer medvetet relationer där jag har makt i form av nån sorts övermyndarroll. Men jag hjölper ingen. Jag hjälper ingen genom att ringa deras samtal,ljuga,skydda,pyssla och dadda. Jag gör ingenting för dem och ingenting för mig själv. Det är en sjukdom. Sjukdomen heter medberoende och är fan så mycket värre...
Visa hela (3 kommentarer)
Jag är trött. Så jävla trött. Att behöva slita arslet av mig för ingenting,att jobba hårdare och mer än någon annan och ändå stå längst ner på samhällsstegen. Vem fan ser mig där jag torkar snor byter blöjor kånkar matkassar eller värmer välling på nätterna? Det är sådana som jag som bygger morgondagens samhälle som påverkar hur framtiden i Sverige kommer att se ut i allra högsta grad . Och vad får jag för det? Nada Nothing. Kära medsystrar det är dags att se till att både synen på och samhällsstatusen för sådana som oss tar ett rejält kliv uppåt. Hur skulle det se ut om inte vi fanns. Vi finns . I allra högsta grad och vi har alltid funnits. Förrkallades det hemmafru och var i sig en ganska fin sak. Nu kallas det arbetslös småbarnsmorsa i förortsghettot. Inte särskilt snajdigt alls. Och hur ska det bli då? Hur ska vi kunna göra våra ungar till nån sorts starka trygga och bra människor när vi har fullt upp med att få det att gå ihop? När vi skrapar...
Visa hela (1 kommentar)
Ibland undrar jag lite över hur normala människor faktiskt har det. Om mitt liv är så jävla annorlunda egentligen. Jag menar,mina problem kan väl inte vara såvärst mycket värre än andras-bara på annat vis. Eller? Har jag rätt att stundvis sitta och tycka så oerhört synd om mig själv? Jag menar...det mesta skulle ju faktiskt lösa sig om jag bara tog tag i det och sparkade lite på de där ångestbubblorna som flyger i vägen hela tiden.
Nu är det höst och min cykloida depression har börjat extremt tidigt och det är skittråkigt. Har varit uppe på akutpsyk två gånger i helgen och fått sömntabletter och sobril. Ett jävla misslyckande. Jag som skulle må bra den här hösten. Men så är det ju ett sånt jävla massa strul hela tiden...har börjat ha kidsen varannan vecka igen och det funkar. Mer är det inte än så..än..men det funkar. Har en inneboende låt oss kalla henne Frida som också kämpar med en jävla massa ångest så stämmningen härhemma är väl inte på topp direkt...
Visa hela (0 kommentarer)