Amandas blogg

Det här med pluggandet känner jag går lite i perioder. Man kör på stenhårt ett tag, tills man samlat på sig för mycket tankar, sen går det åt sjukt mycket tid till att tänka och önska att saker och ting var annorlunda. Just nu vill jag bara prata med en viss som jag knappt känner för att jag önskar att det var bättre med den saken. Jag känner för att vara lite lagom social och inte tänka på betygskriterier och fakta. Men mest av allt vill jag ju bestämma över mitt liv själv och alla jag träffar, för jag är icke nöjd.

Hela släkten är på bröllop och här sitter jag. Enormt lättad ska jag säga er! Jag pallar inte kravet på artighet bland okända vuxna människor, och den här kvällen hade varit fruktansvärd för jag blev trött redan 20.00. Jag är glad för min sysslings familjs skull och vill inte förpesta en fest med mitt dåliga humör. Jag nöjer mig med gudstjänsten. De såg lyckliga ut.
Appropå kyrka. Jag saknar det allt lite. OCH SNART SKA JAG TILL ÅH! Det kommer kännas väldigt annorlunda tror jag den här gången, för aldrig harjag tappat så mycket på vägen innan jag kommer tillbaka som nu. Rekord, kan man kalla det så? Religionskursen övertygar mig inte vidare, utan får mig att tänka. Vilket är bra förstås... men jag...är trött.

So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
I'll show you something to make you change your mind

So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
I'll show you something to make you change your mind

Jag måste skriva en sak till som jag kom på nu; Vad är jag för en fadder egentligen? Till dessa härliga konfirmander. Jag känner dem inte och jag kan inte säga nåt om Gud. Men när jag tänker tillbaka på förra lägret var det ju underbart. Varför känner jag inte så nu? Jag tror att det beror lite på att jag inte gör ett lika bra jobb nu. Jag vet att det först och främst handlar om att vara sig själv, så det borde vara bra. Men jag har ju knappt lärt känna någon. Jag blir lite ledsen i ögat när jag tänker på det. Återigen vill jag kunna styra mitt eget liv och de människor jag stött på.

Det är ganska sent på kvällskvisten så det löser sig kanske till imorgon när jag sovit ut.

Men jag vill fortfarande ha makt över livet och människorna.

Skrivet av Manduss, 2009-03-28 23:45