Amandas blogg

Det finns flera saker som är livsavgörande, som måste fungera för att inte liv ska riskeras. Vi behöver säkerhet i länderna där vi lever. Vi behöver ha sociala skyddsnät för att inte hamna i samhällssprickorna med droger och sjukdomar. Vi behöver hjälpa andra länder bygga upp trygga samhällen. Barn ska ges alla sina rättigheter, överallt.

Men en sak är livsavgörande för alla organismer på hela jordklotet och det är miljön.

Miljön är inte en politisk fråga man kan kompromissa med ekonomisk tillväxt, social standard eller kulturella traditioner. Den här jorden med dess resurser (som vi väljer att kalla dem av en anledning) är allt vi har.

Mänskligheten ska snart skicka iväg testpersoner till Mars för att provbo där för första gången, men Mars har inga resurser att leva av. Där finns inte växter att äta eller rent vatten att dricka. Där finns inte ens luft som vi kan andas. Det tar man med sig här ifrån Jorden.

Vad hände med filmen Lorax? Kommer ni ihåg...

Hur bra hade vi inte varit på energi i alla de former om vi inte levde på kärnkraft? Här är bara ett russin i gröten: Remisssvaren på slutförvarsansökan

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/start/slutforvar/Ansokningarna/Nationell-remiss/Remissvar/

En inblick i hjärnorna bakom remisserna. De stavar fel ibland, och försäkrar dessutom igen och igen om att "det är en omfattande text", "vi har inte tid att sätta oss in mer än såhär" och använder ordet "kanske".
-Ja, så om inte de som ska vara med och hjälpa till i frågan kan sätta sig in i allt, då blir de få personerna som leder projektet ensamma i beslutandet. Hoppsan? Hoppsan, ja. Nu är det jag som går till eremiten på berget och stannar där tills jorden gått i flisor. Må mänskligheten vara smartare än smartast, men den kan inte hålla koll på allt.

Jag kan gå alla mina ärenden till fots istället för att åka buss, ja till och med leva i mörker på kvällarna, bara denna dumma, överambitiösa idé om...

Läser lite här och där om vad andra människor på miljöområdet sysslar med, hittar inspiration och blir några kilo imponerad också. Så nu tänkte jag reda ut vad jag vill göra med framtiden.

Ibland kan det kännas som att jag vill vara den enda att rädda världen; Komma på alla smarta lösningar själv, vara den som säger "..om ni gör såhär.."och lösa alla människors vardagsproblem och moraliska konflikter (de som innebär "miljö eller bekvämlighet?") helt från eget huvud.

Samtidigt som jag önskar att alla skulle tänka mer på vad de egentligen gör med världen. Varför köper man billigt, omärkt kött när det finns svenskt, kravkött bredvid? Alla vet ju varför det är så orimligt billigt, att det beror på produktionen. Och varför sopsorterar man inte när man vet att koldioxid förstärker växthuseffekten och att vi fortfarande använder kolkraft för att få fram energi till nya förpackningar? Vad har varje människa därute för anledning...

Plötsligt vet jag nästan exakt vad jag ska göra efter kandidatexamen. Jag ska gå musik på folkhögskola. Bo på internat. Spela för livet. Få nya vänner och bara må så himla prima.

Jag har en hel låt, med text och musik egenkomponerat nu (Lite stolt där kanske). Väldigt överraskad, för jag tycker den är bra. Kan själv? Kan själv! Det här kan bara gå vägen...!
Det som saknas är någon att spela med, komponera med och driva projekt med. Jag vet vilka goda vänner jag vill ha, men vi bor inte på samma ställe för tillfället. Alla lever sina liv.

Vi lever båda våra liv
och då känns det svårt
när man upptäcker att
tiden inte räcker till
trots att känslan i mig vill

-Maria Anderssons låt från Skärvas sommarkonsert en gång i tiden.

Det är svårt det där, att lägga band på sig själv och vara disciplinerad. Städa efter sig, diska innan berget blir för stort, planera, läsa efter föreläsningarna och handla sin egen mat - allt det där har blivit problem. Vardagsproblem.
Det sista, att handla mat, har dock en naturlig förklaring: Jag har allt mer lagt Jesus på hyllan och bara sparat Gud, vilket gör att jag inte kan kalla mig kristen för tillfället och således får jag inte mitt dagliga bröd. Jag ber ju inte om det heller.
Då får man handla själv - jag har varit bortskämd helt enkelt.

Härligt att det, just i skrivande stund, spelas lovsång hos grannen, för allt vad högtalarnas bas klarar av.
Jag har aldrig haft en lovsjungande granne förut. Det är trevligt.

En anekdot:
Apropå grannens musik. Det är ganska lyhört här, där jag bor, så jag hör vad som sjungs ovanför mig (Min granne är en väldigt begåvad sångerska, minsann). Hon hör säkert vad jag sjunger också. Om hon gör det är det extra...

Det finns så mycket man kan göra: Det man ska och det man inte ska.

Eftersom vårt universum strävar efter oordning faller det sig naturligt att göra det man inte ska. Därmed råder det konstant oordning hos mig. Ändå har jag blivit tillfrågad om att ta en kaffe någon dag, med en alldeles särskild person.

Jag är kanske inte dömd för evigt. Det ordnar sig helt enkelt!

Innan jag fått läsa kurser om världens elförsörjning och el-beroende så tänker jag såhär:

Kärnkraft är inte okej. Hur mycket vi än jobbar på säkerheten kan vi inte ha exakt 100 procent riskfria kärnkraftverk. Händer det något så kan det bli förödande. JAG VILL INTE DÖ FÖR ATT JAG LYSSNAR PÅ MP3 PÅ FRITIDEN. Dessutom slösar de på varmvatten. Mutter. Pff. Hrm.

Kolkraft är inte okej. Om vi vill överleva (och det vill vi, jag har inte hört detta debatteras ännu dock) så bör vi inte trixa med CO2halten för mycket. Alltså, inte förbränna det allra djupast lagrade kolet. TACK PÅ FÖRHAND. Life in plastic - it's fantastic, men återvinn det ni har, kära människor.

Vattenkraft är inte okej. Sabbar ekosystem gör dom. Så mycket vattendrag har vi inte att vi kan förbruka dem alla. Särskilt inte som vi vill ha mångfald i biotoper.

Vindkraft däremot: Om vi endast tillverkade el genom vindkraft så skulle mänskligheten åtminstone se hur mycket energi vi använder!...

Jag funderar rätt mycket på hur jag ska lösa det här.

Tänk om jag kunde bli musiker.

Jag vill så oerhört gärna bli proffsig på det där. Frågan är om det är möjligt, om det ens är idé att försöka komma in någonstans? Jag lutar mig mot en vägg som heter Folkhögskola och hoppas den håller. Eller kanske snarare inte håller. Jag vill ju in.
Jag ska ha hatt och hängslen och ett skåp fullt med honung och örtteer för att hålla halsen i trim. Sen ska jag spela käcka och medryckande melodier med folk, dygnet runt.

Miljövetenskap - musik- miljövetenskap - musik

Jag får väl göra klart det jag har börjat på antar jag, men åh, som jag längtar efter att få spela >>på riktigt<<. Så mycket att jag har tankar om att göra studieuppehåll. Jag hoppas så in i norden att jag blir musiker en dag. På riktigt.

Tips på musikutbildningar? Jazz och improvisation är det jag suktar efter.