Historier av sjömän

Hej

Jag har skapat en ny bloog, där ni själva kan skriva in
era episoder under resor ni gjort.

http://seamens.poetica.se/

Hej

Det var ett tag sedan jag skrev något, har haft en massa att göra
bl a har sonen flyttat hemifrån under veckorna. Nu är det tom
och tyst, saknaden är stor och längtan till fredagar då vi hämtar
honom för helgen.

Kommer ihåg en episod från Salen båten Artic Wasa när vi låg
i hamn baucomore (nära Montreal), vi lastade spannmål och det
var kallt (20 minus grader) som skulle till Port cabello i Venutzuela.

Jag och kocken åkte iland på kvällen med Taxi, chauffören vägrade att
prata engelska med oss ändans till vi var framme, för han var ju tvungen
att tala om vad resan kostade, typiskt för den Fransktalande delen av Canada.

Vi gick in på en bar där vi träffade några kvinnor som vi bjöd på drinkar, där
efter blev vi hem bjudna till dessa på fest. Jag drack nog lite för mycket så att
jag tog en taxi ombord, när jag kom ombord gick jag in till mässen och hämtade
mig en kanna mjölk, som jag tog med mig ned till hytten. Men det bar sig inte
bättre än...

Vi hade lossat spannmål i Rotterdam med fartyget Celtic Wasa,
och var nu på väg till Bremerhaven i Tyskland för att lasta koks
till Chicago. Vi anlände Bremerhaven på fredag kvällen, så nu
kunde man ta det lugnt och festa lite om man ville!

På lördagen kom folk från Svenska sjömanskyrkan från Hamburg
och dom ville att besättningen från vårt fartyg skulle spela fotboll
mot ett annat fartyg, kommer ej ihåg nationaliteten på detta.

Vi fick ihop ett gäng på 12 man, och fem lådor öl, som man måste
ha för att orka spela, det var gnisten, elektrikern, maskinister, styrmän
motormän, matroser och övriga intressenter. Vi åkte tidigt på Söndag
morgon med en liten buss från Bremerhaven till Hamburg där sjömanskyrkan
har en idrottsanläggning, vi spelade ett passivt spel med alla som backar
bara två eller tre centrar.

Efter full tid var några av oss ganska trötta och små fulla som man säger
vi förlorade vilket vi redan räknat ut, men det var roligt trots...

När jag ser detta datum framför mig så är det bara 12 dagar kvar av mitt liv
under 50 strecket, man kommer säkert att känna sig äldre än 20 år då!

Men nu sitter jag här och mins hur det var vid denna tiden i Karhlsamns hamn
med alla dessa fröskutor som skulle lossa rapps till oljefabriken, det kunde var
mellan 10-30 fartyg som låg och vänta på att få lossa det svarta guldet (rapps).

På dagarna knackade vi rost och målade, det kunde vara bullrigt och högljutt av
alla rosthammare som kördes samtidigt. På kvällen drack vi öl och träffades på
torget i Karlshamn, en härlig tid.

Hej läsare har varit i Blekinge över midsommar, det var skönt att komma hem
till sina barndomstrakter och njuta av den atmosfär som fanns där.

Var och fiskade med sonen och på midsommarafton besökte vi mina bröder och åt sil och nubbe med sång och trevliga diskussioner om allt.

Det värsta med att komma hem är att man inte känner igen sina gamla kompisar
efter alla dessa år, man gå runt i affären och se en massa människor i ens ålder men
inte känna igen någon av dom. Felet är att man är för sällan hemma på orten.

Hej då.

Bräkne Hoby

Nu närmar sig den efterlängtade ledigheten, nu ska man göra en massa saker
som inte har blivit gjorda! eller var det inte ledig man skulle vara.
Tänk att bar sitta med en bra bok hela dagen, äta, sova och bara slappa.

Vi ska nog åka utomlands någonstans i två veckor, men det är inte bestämt
ännu. Kommer ihåg när vi skulle lägga upp fartyget Ms Borneland (600 dwt) på
varvet i Skärhamn, vi kom dit ganska tidigt dagen före midsommar 1975.

Varvs personalen talade utpräglat skärhamns dialekt vilket ställde till en
vis förvirring bland oss som var från södra Sverige. Men efter många om och men
var vi upptagna på slipen, för att måla och byta foder i cylindrarna på motorn.

På kvällen åkte vi till en festplats som heter Fagerfjäll, där var det dans, vin och
kvinnor, så vi hade en härlig månad här i skärhamn, det var som en semester
i skärgården skönt som attan.

Maxwell

Nu börja man märka att livet bara har rusat iväg, sonen slutar skolan och
börja på gymnasium till hösten... vad har tiden tagit vägen?

Man borde sätta sig ner och minnas de år som varit sedan skriva ner allt,
sen kan man sätta sig och läsa om sitt liv som varit?

Kommer att skriva mer om sjömanslivet... när tiden räcker om den
nu kommer att göra det.

Äntligen kom sommaren.......... har inte haft tid att skriva på ett tag
men jag ska bättra mig.

Mina år som grodhavsseglare var en härlig tid ned bara jobb och nöjen, man hadde ju
bara sig själv att tänka på, vilket kunde bli nog så jobbigt ibland.

Vi gick med rapps från Trelleborg till Karlshamn, där kunde man få ligga ganska länge
och vänta på att lossa. (kunde vara ett 30 tal båtar före som också skulle lossa).
På kvällen var vi alltid ett stort gäng från båtarna som gick upp på staden torg och
stökade som det kallades i folkmun.

Man lärde känna mycket folk under denna tiden, bl a så kommer jag ihåg att jag fick
måla masten på en av båtarna för deras besättning vågade inte klättra så högt upp.
En flicka i varje hamn... Tja.... kanske det var så...!!!!

Skriver mer snart.