En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Medkraft

MedKraft

Livets resa vidare - del 4

Men - är det inte pappa som sitter där inne i matsalen? Mamma och jag befinner oss på parkeringen utanför korttidsboende och vi ser rakt in i matrummet. Nej, säger mamma det är det inte. Hmm, tja jag kanske ser fel tänker jag. Vi går in. I korridoren ser mamma in i matsalen och ropar - men är det du, är du vaken, ååå vad roligt, jag är här nu.
Pappa tittar upp från bordet. Säger - åååå vad jag har längtat och undrat var du är någonstans. Vad roligt att du är här! Han lyser av glädje, klappar mamma och mig.

Vad glada vi blev, vilken förändring från häromdagen. Pappa var rätt pigg, hade ätit ordentligt, sett på skidåkning på tv. Jag drog in honom på rummet och med hörapparaten på förstod han delvis vad vi sa. Vi bjöds på kaffe och kakor av personalen - vilken service och omtanke det finns här. Bara det gör mig glad.

Pappa tar mammas hand och säger "det är du och jag nu, du och jag nu". Mina ögon tåras.

Ni stannar väl över natten, säger pappa. Det finns säkert plats för er här. Nej, vi ska åka hem. Mmen, hur lång tid tar det för er att komma hem? undrar han. Jag förstår att han inte vet var han är eller vart vi ska. Det tar tio minuter säger jag. Tio minuter, jaha svarar han. Men åker ni hem över skogen, fortsätter han. Han tror, tror jag, att han är i sin hemby, varifrån han flyttade för sisådär 70 år. Jag vet inte om han riktigt säkert vet vilka vi är.

Men, säger han, varför ska jag vara här. Vad är det som gör att jag inte får vara hemma. Jag vill fara hem.
Du ska ta prover och få rätt medicin, säger jag. Jaha. Ja, fortsätter han, de är snälla här, alla är snälla, det är god mat, men man måste passa mattiderna.

Efter två cigaretter vill han lägga sig. Mamma och jag försöker få honom i säng, men han kom för långt ner i sängen och klarar inte av att kravla sig längre upp. Sköterskan kommer in, är tydlig och bestämd med hur han ska göra för att hon ska kunna ta bort överkastet . Han gör precis som hon säger.

Vi får veta att han sover på oroligt på nätterna även här. Mamma blir på något sätt glad över att personalen ser att det inte är så enkelt med honom. Det verkar som om hon vill få bekräftat att det var "rätt" att han åkte till kortis. Att hon inte ska behöva ha dåligt samvete för att hon "lämnat bort" honom..

Det blev en glädjens kväll. Nästan så att hoppet kommer om att han snart ska vara pigg och vital.

Skrivet av Medkraft, 2011-02-26 19:31

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?