Tankar från mig..

Som en inte allt för obekant vän (eller ska jag säga ovän) dyker de ovälkommet upp igen, mina sömnproblem.
Har haft problem ett tag nu, efter att jag har haft det så bra i flera månader! Däremot har jag upptäckt sambandet mellan nu och då, och det är min psykologiska hälsa.
Det är när jag mår skit som det blir såhär, och det blir inte bättre av att sömnbristen gör mig ännu mindre "tålig" att hantera saker och ting. Jag har kämpat så för att komma upp ur allt, och jag lyckades. Därför känns det extra förjäkligt att trilla dit igen. För jag vet inte om jag orkar en sväng till med det här.
Speciellt inte med tanke på att jag har så många andras problem på halsen. Jag vet inte varför men väldigt många vänner verkar ha lätt att ventilera sig hos mig, vilket jag tycker känns kul att jag har förtroendet, men samtidigt så försvinner all min energi till andras problem, och när det kommer till mina är det ingen som kan lyssna. Inte för att jag ens provat att nämna hur jag mår, men det är inte heller någon som undrar. Och det tycker jag man kan begöra efter allt man gör för andra.
Gick och lade mig för första gången klockan 22.30 idag, och då kom tårarna på engång. Jag grät och grät, tillslut blev jag tvungen att kliva upp. Klockan är nu 02.21 och jag är fortfarande inte ett dugg trött och kan fortfarande inte somna.
Just nu är jag så fruktansvärt jäkla less att jag inte förmår att få ur mig ett enda ord till

Skrivet av Millancolin, 2006-08-21 02:23