Tankar från mig..

Tänkte jag skulle skriva några rader innan jag går och lägger mig, är ett skönt sätt att avsluta dagen på.
Anders har vart här idag, han tog hit sin dator, så det har blivit dator för hela slanten idag kan man säga. Men det har vart skönt att slappa lite i mysbraller härhemma. Speciellt med tanke på att jag har ett par hektiska dagar framför mig fullplanerade.
Får ont i huvudet bara jag tänker på hur mycket jag har att göra. Jag blev tvungen att skriva ner ett schema för veckan, så jag inte glömmer bort något. Men det är just sådant som gör att jag uppskattar att jag har suttit i mysbraller och slappat idag.

Nu är det dags att krypa till sängs, och sova som alla andra gör härhemma, fyrbenta som tvåbenta.

Idag har jag gått i mysbraller hela dagen, legat i soffan och kollat på film och så. Precis som det ska vara :)
Det går visserligen upp och ner, men idag har jag mått bra hela dagen! Fast, egentligen så uppskattar man inte när man mår bra om man inte mår dåligt nån gång emellanåt..så jag är vel inte mer än normal skulle jag vilja säga :)
Dags för skola imorgon igen då, känns ju inte allför kul..men så är det, jag är tvungen. Det är bara halvdag (som jag fattat det..) så det är fort undanstökat!

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt lite kattgos!

Godnatt!

I fredags tog jag och Helena tåget till stockholm med mål "Grönan-bwo samt shopping".
Jag hade jätteroligt, och Bwo var bra :) Det var kul att komma iväg en sväng också!

Annars idag har jag bara tagit det lugnt, vart i Valbo en sväng med mamma och pappa osv.
Projekt "hemlighetsmakeriet" är nu helt beslutat att det inte blir något av, åtminstonde inte i denna "form". Men det känns inte dåligt alls, bara bra. Jag är nästan glad att det inte blev något av, då det skulle bli mycket jobb och tära på krafterna ännu mera.

Som en inte allt för obekant vän (eller ska jag säga ovän) dyker de ovälkommet upp igen, mina sömnproblem.
Har haft problem ett tag nu, efter att jag har haft det så bra i flera månader! Däremot har jag upptäckt sambandet mellan nu och då, och det är min psykologiska hälsa.
Det är när jag mår skit som det blir såhär, och det blir inte bättre av att sömnbristen gör mig ännu mindre "tålig" att hantera saker och ting. Jag har kämpat så för att komma upp ur allt, och jag lyckades. Därför känns det extra förjäkligt att trilla dit igen. För jag vet inte om jag orkar en sväng till med det här.
Speciellt inte med tanke på att jag har så många andras problem på halsen. Jag vet inte varför men väldigt många vänner verkar ha lätt att ventilera sig hos mig, vilket jag tycker känns kul att jag har förtroendet, men samtidigt så försvinner all min energi till andras problem, och när det kommer till mina är det ingen som kan lyssna. Inte för att jag ens provat...

Det verkar inte bli så mycket av alla planer, men vi får se. En dryg vecka kvar så ska saker och ting bli lite klarare. Men jag har numer inte ställt in mig på något eftersom jag vet att jag kan bli besviken då.

Ozzy ligger i mitt knä och snarkar, Tokis sitter på skrivbordet här bredvid och småblundar med ögonen. Mysigt. Vi har nyss kört med några minuters sele-träning på Ozzy idag igen, och det går lite bättre nu.

Mysigt i Långbo i helgen:

Men det var en fruktansvärt lång väg till bäcken överhuvudtaget. Men än sålänge går det åt rätt håll, och..jag gillar det!
Att hela proceduren är ett hemlighetsmakeri gör inte saken lättare när man vill skrika ut till alla att: "jag hoppas detta går vägen".
Det är många saker som ska göras, varav en blev avklarad idag. Mer får vi veta om det på fredag.

Annars så sitter jag och tycker synd om mig själv för tillfället, känns totalt hopplöst att gå och lägga sig nu. Dels för att jag har sån fruktansvärd värk i öronen så jag inte kan sova, och dels för att jag är så nervös inför tandläkarbesöket imorgon.
Man skulle nästan förbereda sig med en film iallafall, då brukar man somna.

Har tiden stannat?
Regnet smattrar mot rutan ikväll igen, mysigt. Jag sprids av ett inre lugn i hela kroppen, jag mår bra helt enkelt.
Satte mig ute på balkongen en stund, men det blev alldeles för kallt.
Vad är det som är så speciellt med regn? Med risk för att låta fånig så känns det magiskt på något vis.
Hade det inte vart för min mörker-rädsla hade jag givit mig ut på en långpromenad, men klockan är nästan 02.00 nu snart.

Varje dag som går, är en dag mindre att vänta på "beskedet" - hur det ska gå med allt.
Såna besked jag ogillar att gå och vänta på, såna besked som lika väl kan göra mig underbart lycklig, som ett ledset nervvrak. Det går liksom inte att förutse, utan jag måste snällt vänta och låta tiden gå.

"Likgiltighet är farligt, man kan bli sjuk...."

Jag bara väntar på fallet, för så här bra får jag vel inte må?
Samtidigt som jag borde vara tacksam för att jag har det bra, så har jag inte ro att vara det, när jag bara oroar mig för ett nytt fall.
Tänk, aldrig är man nöjd.. :)

Håller tummarna att allt fortsätter gå så bra som det gjort hittils, och hoppet är det sista som lämnar mig just nu! (Det måste bara betyda att jag är människa igen?)

Känns som om tiden och världen har stannat..

Puss på min sötnos Ozzy