En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Mimmis bloggis

Det finns många gånger då jag har trott att jag är klar, att det inte finns något mer att arbeta med, att det svarta hålet i hjärtat är läkt. Jag har tänkt att det inte berör mig längre, jag har kommit över det, gått vidare som det så vackert heter. Ibland när jag upptäcker att jag faktiskt inte har det, då blir jag förvånad. Det händer ganska ofta, och det är bara att ta nya tag med det som smärtar inuti.

Igår var det familjen, nästan alltid är det familjen, eller snarare deras frånvaro. JAg var på stipendieutdelning, skulle gå fram längst fram i kyrkan och ta emot ett stipendium, allas ögon skulle vara riktade mot mig, på mig. Jag åkte dit ensam, som vanligt. Min mamma följer aldrig med, ställer aldrig upp. Jag är van, jag är härdad, jag sörjer det inte längre, trodde jag. De andra stipendiaterna hade alla sina familjer med sig, hela familjerna, och halva släkten. Jag kom ensam, det kändes, det kändes ordentligt i hjärtat ska jag tala om. Jag grät mig igenom...

Skrivet av Mimmi, 2005-10-31

Visa hela (3 kommentarer)