En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Mimmis bloggis

Det är svårt att veta ibland

Det finns många gånger då jag har trott att jag är klar, att det inte finns något mer att arbeta med, att det svarta hålet i hjärtat är läkt. Jag har tänkt att det inte berör mig längre, jag har kommit över det, gått vidare som det så vackert heter. Ibland när jag upptäcker att jag faktiskt inte har det, då blir jag förvånad. Det händer ganska ofta, och det är bara att ta nya tag med det som smärtar inuti.

Igår var det familjen, nästan alltid är det familjen, eller snarare deras frånvaro. JAg var på stipendieutdelning, skulle gå fram längst fram i kyrkan och ta emot ett stipendium, allas ögon skulle vara riktade mot mig, på mig. Jag åkte dit ensam, som vanligt. Min mamma följer aldrig med, ställer aldrig upp. Jag är van, jag är härdad, jag sörjer det inte längre, trodde jag. De andra stipendiaterna hade alla sina familjer med sig, hela familjerna, och halva släkten. Jag kom ensam, det kändes, det kändes ordentligt i hjärtat ska jag tala om. Jag grät mig igenom hela gudstjänsten innan stipendieutdelningen. Jag bara grät och grät, och grät. Beate delade min stund i stället, jag är gladatt hon var där, annars hade ensamheten blivit ännu värre. Hon delade min stund och hon var glad att få göra det.

Även om hon var där så kan nog ingenting ersätta en förlorad mamma. Jag får inse att jag ännu inte är färdig med den sorgen, utan får fortsätta sörja, ett tag till. Jag får fortsätta vända och vrida på det tills jag hittar lösningen.

Skrivet av Mimmi, 2005-10-31 11:54

Jag vet inte om jag någonsin kommer över att ens mamma inte ser mig inte bryr sig. Det blir sår i själen som blir ärr, men det finns kvar som något jag alltid får bära med mig. Jag har gjort som du, hittat människor som ser mig och vill vara mina vänner. Men om jag hade hunnit säga något till mor, men samtidigt vet jag inte om hon någonsin skulle förstått.

Skrivet av Ragnhild, 2005-10-31 14:48

Men lilla.. Jag får ont i själen av det jag läser. Om jag var din mamma skulle jag vara jättestolt över det där stipendiet. Sträck på ryggen, klappa dig på axeln över att du fick det. Det låter som du är värd det! Ta hand om dig!

Skrivet av Disen, 2005-10-31 15:11

de e ja emil lägg till mig din favorit o bra skrivet :P

Skrivet av Emilio, 2006-11-16 23:18

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.