En sekund i minuten
hm..
Hm... jag undrar om man kan göra en teoretisk modell av det här. Om jag är X och de beslut jag tagit i livet är Y skulle det nog se ut lite som "X+Y=skåne", "Skåne +X+Y=?". Efter att ha bott här i tre år känner jag att jag måste här i från, jag känner mig fortfarande som nyinflytad och det är fortfarande en yterst begränsad skara individer jag umågs med. Om den skaran individer är "I" skulle det kunna ses såhär; skåne+X+Y+I= ett ohålbart läge. Jag vet inte vad jag tänker eller vad fan jag borde tänka det enda jag vet är att så som det ser ut nu kommer det bli kaos och kaos är aldrig bra. Jag har funderar på alla människor jag träffat och de jag har kallat vänner, det finns inte många av dem kvar nu och jag är rädd att jag ska förlora en till vän. Jag vet inte varför men det känns bara så och det är något som stör mig som fan, att ha en känsla som kan vara helt obefogad eller vara en förutsägelse. Jag kom hit för att studera inte för att skaffa vänner eller bli kär men som vanligt lyckas livet komma imellan mig och mina planer.
Jag slåss i leran för att ta mig till himmlen, men målnen skymmer min sikt och får mig att tappa bäringen
Skrivet av Molekylen, 2012-01-09 23:48
Alltså... Skåne + dig + dina beslut + de vänner du har här nere = ohållbart läge?
Jag kan börja med att säga dig att jag har antagligen färre vänner här i Skåne än vad du har, och då är jag ändå uppvuxen här. Men tänk på: Om du har någon som suger all energi ur dig så sluta umgås med den. För det är som ett litet citat jag hittade på typ Facebook: "Before you diagnose yourself with depression, first make sure you're not in fact surrounded by assholes".
Skrivet av Nicolette, 2012-01-27 09:44