En sekund i minuten
Gråter i tysta nad
Igår var jag ledsen, ledsen över att vara mej själv , igår ville jag vara någon annan för någon annan hade varit så mycket bätre... jag är inte den jag vill vara jag är den jag är och det kan jag inte ändra på.
När en vänn som i mina ögon är en av dom underbaraste människor jag träffat råkar komentera det utan att tänka sig för då rasar jag inombords, inte av ilska utan av sorg, sorg över att vara anurlunda sorg över att inte räckatill, den sortens sorg jag inte önskar någon annan inte äns mina fienden.
När jag nu förstår hur lite jag är värd inser jag att mitt liv inte har något värde, varken matrielt eller egenvärde.
nu vet jag inte vad jag ska göra, ska jag bara lägga mej ner och dö eller ska jag leva livet ...för jag har ju ändå inget att förlora, när jag dör kommer det var ai ensamhet och i desperation, desperation över den jag är och har varit.
Skrivet av Molekylen, 2007-04-28 15:52
Fast för mej har du alltid betytt något
Skrivet av Telefonkiosken, 2007-04-28 16:45