En sekund i minuten
nu när jag är så pass gammal
Nu när jag är så pass gammal att jag inser att jag är död vet jag inte om jag orkar bry mej... jo jag bryr mej men varför bryr jag mej? är det pga att jag vill rädda allt och alla...eller är det för egen vinnings skull? nä det hoppas och tror jag värkligen att det inte är.
Även globalisering på gatunivå värkar ju vara piss, alla kommer närmre men det sker tydligen som jag redan påståt på bekostnad av någon. Just nu blir vänn fiende, fiende bir dock inte vän.
i ett litet rum utan fönster eller dörrar, ett rum utan ljus eller möbler finner jag mejsjälv omringad av lede fiende, dom vill inget helldre än att slita mej i stycken och allt jag kan göra är att bluda och tro...tro på vad? en gud som förlänge sedan övergivit mej? nej jag vänder mej till mej själv för finna svar, men det ända jag finner är ett tomt hål, ett hål som inget eller ingen värkar kunna fylla. Jag känner i min ficka och inser att jag har en ficklampa, och nu kommer frågan, ska jag låta den ligga där i hopp om att undgå fienden eller ska jag tända lampan och dö som en man...man vad är det som är så manligt med det ? jag är ingen man jag är en lite pojke som tappat sej själv
Skrivet av Molekylen, 2007-05-02 21:53
Alternativet kan ju vara att du tänder ficklampan och slår ihjäl fienden, med hjälp av ficklampan. Vore inte det rätt snyggt?
Skrivet av Flan, 2007-05-02 23:42