En sekund i minuten
Jag skriver för mig själv, jag stavar fel och jag särskriver. Tål du inte sånt så ska du inte läsa min blogg för du kommer du få ångest koma
Det där med födelsedagar är en lustig grej, man vill inte bli äldre eller att någon påminner om att man blir gammal men man vill bli firad. Jag fyller 24 på lördag den 19/5 och som det ser ut nu kommer ingen fira mig, jag bor i Sveriges 3e största stad och jag har över 600 personer på facebook med statusen vänner men just nu känner jag mig jävligt ensam.
Jag kanske gnäller för mycket men det där med födelseagar är klurigt, jag vet inte varför jag bryr mig så mycket det år ju inte som om det år ett "viktigt" år men iaf.
Mitt enda sätt att bekräfta legitimiteten i min existens är genom andra
Visa hela (0 kommentarer)
Hm... jag undrar om man kan göra en teoretisk modell av det här. Om jag är X och de beslut jag tagit i livet är Y skulle det nog se ut lite som "X+Y=skåne", "Skåne +X+Y=?". Efter att ha bott här i tre år känner jag att jag måste här i från, jag känner mig fortfarande som nyinflytad och det är fortfarande en yterst begränsad skara individer jag umågs med. Om den skaran individer är "I" skulle det kunna ses såhär; skåne+X+Y+I= ett ohålbart läge. Jag vet inte vad jag tänker eller vad fan jag borde tänka det enda jag vet är att så som det ser ut nu kommer det bli kaos och kaos är aldrig bra. Jag har funderar på alla människor jag träffat och de jag har kallat vänner, det finns inte många av dem kvar nu och jag är rädd att jag ska förlora en till vän. Jag vet inte varför men det känns bara så och det är något som stör mig som fan, att ha en känsla som kan vara helt obefogad eller vara en förutsägelse. Jag kom hit för att studera inte för att skaffa vänner eller...
Visa hela (1 kommentar)
Det här blir tredje gången på 23år jag inte firar jul med familjen, det känns skönt och jävligt ledsamt på samma gång. Skönt för att det inte kommer bli bråk kring julbordet, skönt för att det inte kommer finnas några fulla föräldrar som berättar vilken besvikelse man är , inga fulla föräldrar som ställer till med bråk. Det är endå tråkigt för jag saknar min syster och mormor och morfar. Har inte kännt mig så här ensam på jävligt länge antar att det är för att alla vänner pratar så glatt om hur de ska åka hem och fira jul med deras famijer. Jag kan som sagt inte säga att jag är allt för ledsen över att jag inte kommer hem i år men jag saknar endå traditionerna. Jag undrar hur många barn och ungdomar som inte ser fram i mot julen. Jag tycker det är synd om de barn och ungdomar vars föräldrar ser julen som ett tillfälle att supa och leva fan, för övrigt tycker jag samhällets konsumtion över julen är rent ut sagt äcklig. Jag tänker på alla de som inte...
Visa hela (1 kommentar)
Hur fan blev det så här? Jag bråkar med min bästa vän eller är vi fortfarande vänner ? jag vet inte , jag vet inte vad jag ska tro eller känna. Allt känns så meningslöst jag känner mig tom och likgiltig. Förstår inte varför vi bråkar , det finns så mycket jag skulle vilja säga men jag gör inte det av respekt för dig . Känns som om jag inte längre bryr mih om något annat än att det här ska bi bra , men samtidigt orkar jag itne bry mig.
Visa hela (0 kommentarer)
När döden är den enda sanningen och livet verkar vara något som kommer då är det läga att ställa sig några frågor. Efter ett samtal med min inneboende fick jag frågan har du någonsin varit riktigt glad, jag blev ställd inte så mycket av frågan mer av att jag inte kunde svara på den. Vist har jag haft stunder då jag tycker att jag har mindre problem och de stunderna har fått mig att må bättre än vanligt men glad... det vet jag inte. Och förresten vad är glädje, går det att mäta. Jag tror glädje är lika konstruerat som allt annat , vem fan är igentligen glad det handlar mer om instllningen till allt. Jag skulle kunna rada upp massa anledningar till att inte vara glad och någon skulle säkert svara med dubbelt så många anledningar till att vara glad. Det enda som är sant är att att födas är att börja dö, sen vad man gör med den kunskapen kommer avögra hur vida man kommer se sig som lyckligt lottad att man lever eller olyckligt lottad över att de liv man fått är...
Visa hela (0 kommentarer)
Jag är adopterad och jag har inte tänkt så mycket på att söka mina rötter eller något i den stilen men vist fan undrar man var man har sitt ursprung. Jag googlade namnet på barnhemet jag kommer ifrån för att se om det fans någon info, jag gorde det mest för att jag inte hade något bättre för mig och jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Det jag hittade var något så uppenbart att jag känner mig korkad för att jag inte tänkt på det tidigare, det var en facebook grupp för de som är adopterade från indien. Jag gick med i gruppen och kunde konstatera att det inte helt oväntat var fler som kom från samma barnhem. Det som slog mig efter att jag skrivit ett medelande på gruppen sida var att de svar jag kan komma att få kan förändra min värkligeht. Okej att möjligheten för att man har syskon som är med i gruppen är minimal men fortfarande det är en skrämmande kännsla. Skrämmande är kanske fel ord men det väcker starka känsklor inom mig "tänk om". Vad fan händer då?...
Visa hela (1 kommentar)