En sekund i minuten
Jag skriver för mig själv, jag stavar fel och jag särskriver. Tål du inte sånt så ska du inte läsa min blogg för du kommer du få ångest koma
Livet är blott en illusion i gentligen så lever vi inte. Vi är alldeles för männskliga för att våga visa vad vi tycker ,tänker och känner. Vi har givits en tid här på jorden , en tid som inte är garanterad eller låvad men endå så lever vi som om vi har alltid i världen. Vi bryr oss mer om vad andra tycker om oss istället för vad vi själva tycker och det är välldigt lusstigt medtanke på att alla försöker imponera på varandra genom att vara andra tilllags, om man bara sökte djupt inom sig effter vad man själv vill och sen gör det, då anser jag att man kan börja leva livet, ett liv som man själv kan vara nöjd med.,
Visa hela (1 kommentar)
Jag ser dej komma gående,ditt hår svävar lätt i vinden,din juva stämma jag hör imot mej
Din stämma ingen döv kan undgå, ty du har gåvan,gåvan att sjunga ut ditt hjärtas önskan,ditt hjärtas glädje
Av din glädje,av din sång ingen går oberörd ty du har krafften att sprida den inersta av värme till de mest frysna hjärtan
tack för att du finns.
Visa hela (1 kommentar)
Jag går och tänker , tänker på nutid, dåtid och framtid... Framtid, vad har jag för framtid jag har träffat människor jag känner att jag aldrig kommer kunna lämna men ändå måste jag lämna dom. Det är lite tragiskt om man tänker sig att jag fram tills 17 var mer eller mindre socialt handikappad och nu när jag ska ut och se världen träffar jag dom mäst underbara personer man kan tänka sig, personer jag för alltid kommer älska och respektera. Dessa personer kanske inte förstår hur mycket dom betyder men dom betyder mycket för dom är mina ljus i ett ständigt mörker och utan dom hade jag för längesedan brytits ner till ingenting, så till er vill jag säga tack jag älskar er.
Visa hela (3 kommentarer)
Jag funderar ibland på vad som gör livet värt att leva och ikväll förstod jag det. jag satt utanför en nedlagd godis afär med dom två inteligentaste och mäst älskade personerna jag vet.
Prinsessan: Lurig och smart men fortfarane världens mäst underbara person man kan tänka sig.
Persson: godheten själv och alltid full med humor samtidigt som han är en god vänn.
Kanlivet bli bättre med så underbara vänner ...nä det kan det inte
Visa hela (2 kommentarer)
Jag har nu färdats över 19år och jag kan konstatera att jag inte åstakommit någonting och kommer heller inte göra det. Känslan jag nu bär är för mej ett mysterium, är jag kär, deprimerad eller är det en kompination och är det då olyckligt kärlek? vem vet, ja inte jag i allafall, det är ju lite jobbig men jag får vell försöka klara mej som jag alltid gjort...alltid...har jag värkligen gjort det ? Nä det är nog det jag inte gjort, ju mer jag funderar på saken desto defusare blir min bild av livet, för att inte tala om detta inlägg. Har jag någonsin varit utan den där gnagande kännslan av ensamhet, eller är det bara något jag känner kring vissa människor? det är ju lite tragist om man ska behöva känna lidande pågrund av att andra är lyckliga...ja det är ju inte bra, men jag njuter inte av andras olycka så jag borde inte bli deprimerad av deras lycka, jag är nog bara knäpp. Men vist har man en inre längtan men till vad är ju en annan fråga, en fråga som endast jag...
Visa hela (1 kommentar)
Dagen efter känner jag mej villsen, vad är det som händer
Visa hela (2 kommentarer)